Pressmeddelande - 16 December 2014 13:30

Gynnsamt för granbarkborrar i norr – ökad skaderisk framöver

Granbarkborrarna har haft många vindfällda träd att föröka sig i efter de senaste årens stormar. Vindfällen i Medelpad efter stormen Ivar. Foto Sören Wulff

Norra Sverige har drabbats av flera stora stormfällningar under senare år och granbarkborrarna har haft tillgång till vindfällda träd under tre somrar i följd. Därmed ökar också risken för att den förhöjda populationen av barkborrar ska börja döda stående träd under kommande år, enligt forskare vid SLU. Därför är det viktigt att fortsätta att ta bort stormfällda träd ur skogen.

I december 2011 fällde stormen Dagmar 4,5 miljoner kbm skog i Västernorrland med angränsande områden. Eftersom man då redan haft problem med barkborrar i detta område under ett antal år var oron stor att stormfällningen skulle leda till en förvärrad situation. Därpå följde stormen Ivar i december 2013 som fällde ytterligare 8 miljoner kbm i ungefär samma område.

SLU har under flera år följt hur populationen av granbarkborrar utvecklats i norr. Syftet har varit att dels bistå skogsbruket med beslutsunderlag för motåtgärder, dels öka kunskapen om sambandet mellan mängden kvarlämnade vindfällen av gran på landskapsnivå och risken för utbrott av granbarkborre, dvs. att äldre granskog dödas.

Under de senaste tre åren har volymerna av granbarkborredödade, stående träd visat sig vara små. Detta beror dels på den goda tillgången på vindfällda träd efter stormarna, dels på att barkborrarna inte har varit tillräckligt många för att kunna övervinna levande träds försvar. Men nu har barkborrarna blivit många fler och dessutom är de stormfällda träden snart förbrukade.

– Våra undersökningar visar att varje barkborrehona har producerat i genomsnitt 3–4 döttrar per år i de stormfällda träden under de senaste tre somrarna, säger Martin Schroeder vid institutionen för ekologi. Därmed har de blivit mångdubbelt fler än vad de var före stormen Dagmar.

– Den totala volymen av stormfällda och i år angripna träd, som låg kvar i skogen nu i höst uppskattas till 475 000 kbm, säger Sören Wulff vid institutionen för skoglig resurshushållning. 88 procent ligger i Medelpad, som ju också drabbades extra hårt av stormen Ivar. Volymerna är mycket mindre i resten av undersökningsområdet, dvs. i Ångermanland och östra Jämtland.

– Detta innebär förstås att risken för angrepp på stående skog framöver också är störst i Medelpad, säger Martin Schroeder.

Förutom de angripna vindfällena ligger det också 1 miljon kbm oangripna vindfällda träd i Medelpad, vilka kan utnyttjas av granbarkborre under 2015 om de får ligga kvar. I och med att granbarkborrarna under 2014 fick drygt 4 döttrar per hona räcker de nu till för att under 2015 angripa en stor del av dessa vindfällda träd (vilket i sin tur innebär en ännu större risk för skador under 2016) och dessutom döda betydande volymer levande skog.

– Den viktigaste åtgärden nu är att fortsätta upparbeta vindfällen, säger Martin Schroeder. Stora stormluckor bör prioriteras, eftersom maskinerna där är effektivast och eftersom granbarkborrarna gillar solexponerade granar. På detta sätt förhindrar man en fortsatt uppförökning i vindfällen under kommande år och så får man dessutom ut en del barkborrar ur skogen (de som övervintrar under barken).

Skogsvårdslagen stipulerar att maximalt 5 kbm av färska vindfällen av gran och tall får lämnas per ha. Denna regel infördes på 1970-talet för att minska barkborreskadorna. Gränsvärdet är dock inte baserat på några vetenskapliga studier och dessutom är det förstås en avgörande skillnad om det ligger vindfällen på bara några enstaka ha eller över hela landskapsavsnitt. Det är bara det senare scenariot som kan utlösa granbarkborreutbrott.

– Det saknas alltså studier över vilka mängder av vindfällen som kan lämnas på landskapsnivå utan att riskera ett barkborreutbrott, säger Martin Schroeder. Vi har nu en unik möjlighet att studera detta under kommande år, i och med att vi har en stor variation av mängderna vindfällen inom vårt undersökningsområde med relativt små mängder i Ångermanland och östra Jämtland och 20 ggr större mängd i Medelpad.

Studierna har finansierats av SCA och Skogsägarna Norrskogs Forskningsstiftelse, och av SLU genom Nationell Riktad Skogsskadeinventering.