Nedfallet av kväve har sedan slutet av 1800-talet missgynnat torvmarkernas mossor i stora delar av Europa, och har därigenom minskat nybildningen av torv. Trots att nedfallet har minskat sedan 1980-talet är tillförseln fortfarande så stor i många områden att trenden består, och troligen håller i sig under lång tid. I Norden är nedfallet lägre, och minskar inte inlagringen av kol i torvmarkerna.
Nedfallet av luftburet kväve hotar att förändra vegetationen i många europeiska skogar. Där nedfallet överskrider en viss kritisk nivå minskar utbredningen av arter som är anpassade till sämre näringstillgång, vilket på sikt troligen leder till förluster av biologisk mångfald. För att motverka denna trend måste kvävenedfallet minskas, enligt en europeisk forskargrupp.
Kvävenedfall kommer på sikt att förändra våra myrar – vitmossa får allt mer ge vika för halvgräs och dvärgris. Denna förändring i vegetation ökar också avgivningen av den potenta växthusgasen metan. Detta visar Tobias Eriksson i sin avhandling vid SLU i Umeå. Däremot påverkas inte nettoupptaget av koldioxid och lagringen av kol i myren av kvävenedfall.