Debatt: Alltid rätt att bygga energieffektivt

Blanda inte ihop energikällor med byggnaders miljökvalitet och energieffektivitet. Det skriver Ulf Frisk, vd för Swedisol, mineralullsproducenternas branschorganisation, i en kommentar till Birgit Brunklaus, Catarina Thormark och Henrikke Baumanns forskarstudie där de har jämfört passivhus med konventionella hus.

En grupp forskare från Chalmers och Lunds Tekniska Högskola redovisar i nr 5/08 av Bygg & Teknik en studie där man har jämfört passivhus med konventionella hus. Resultaten är intressanta, men det finns all anledning att ifrågasätta och fundera över de jämförelser gruppen har gjort i sin studie.

Forskarna pekar på att passivhus är likvärdiga eller sämre än de konventionella husen när det gäller försurning och övergödning. "Bara" när det gäller klimatpåverkan och marknära ozon är passivhusen bättre. På Swedisol anser vi inte, liksom FN och EU, att klimatpåverkan är "bara".

Men om däremot grön el används av konsumenterna, då är passivhusen bättre rakt igenom. Kan det sägas tydligare? Det visar att passivhus är precis så miljö- och samhällsnyttiga som vi menar att de är. Självklart är det viktigt vilken energikälla som används, att använda grön el är lika fundamentalt som att bygga energisnålt om vi ska nå klimatmålet och förbättra vår miljö. Men använd inte olika energikällor och dess miljöpåverkan för att jämföra byggnader med olika miljökvalitet.

Vi vet inte idag hur vår energi kommer att produceras om 10, 20 eller 50 år. Därför blir sådana jämförelser tämligen akademiska. Det enda vi kan vara säkra på i ett längre perspektiv är att det alltid är rätt att bygga energisnålt.

Vi kan för övrigt nästan förutsätta att köpare av passivhus väljer grön el. Det ligger i sakens natur att om man bygger passivhus, då är man konsekvent hela vägen. Oavsett om man är enskild husägare eller kommunalt bostadsbolag.

En annan reflektion: Ju fler passivhus som byggs, ju fler energieffektiviserande åtgärder som genomförs i samhället, desto lägre blir landets totala elanvändning. Vilket innebär att resonemanget om marginalel inköpt från utländska kolkraftverk faller. När den totala elanvändningen sjunker ryms passivhusens eventuella elbehov på vintern inom ramen för vår inhemska elproduktion.

Faktum är att vår elimport är marginell. Av Sveriges totala elanvändning på 146 TWh 2006 bestod 6,1 TWh av importerad el, alltså endast cirka fyra procent. 2007 importerade vi ännu mindre, bara 1,3 TWh.

Samtidigt uppskattar Miljövårdsberedningen att vi inom bebyggelsen kan bli 50 procent mer energieffektiva. Enligt konsultfirman McKinsey kan eleffektivisering i Sverige frigöra 16 TWh el. Därutöver kan, enligt McKinseys bedömning, Sverige bygga ut förnybara energikällor med upp till 13 TWh. Slutsatsen är att vi med rätt åtgärder snabbt kan bli självförsörjande och komma från all användning av marginalel.

Vi ser också med förvåning att studien bygger sina beräkningar på en 50-årig livslängd. Det är alldeles för kort. Flerbostadshus står minst 80 år, vilket ger helt andra siffror till passivhusens fördel.

Man kan också undra vad "konventionellt hus" innebär. Är de undersökta husen byggda enligt dagens BBR, eller rentav bättre eller sämre?

Slutligen är vi helt överens med forskarnas avslutande slutsats: Kommunerna bör fundera över sin framtida energitillförsel. Det är rimligen en självklarhet i den stora utmaning klimathotet innebär. Liksom att från och med nu alltid bygga så energisnåla hus som möjligt. Men blanda inte ihop dessa båda faktorer och ställ dem mot varandra. Båda åtgärderna är lika nödvändiga.

Ulf Frisk, vd Swedisol

Publicerad i Bygg & Teknik nr 7 2008.