Debatt: Strukturfel begränsar våra möjligheter i klimatfrågan

EU har nu höjt ribban i arbetet att använda energi mer effektivt. Till år 2020 ska vi minska användningen av energi med 20 procent. Byggsektorn anses ha störst möjlighet: en effektivisering med cirka 30 procent i bostäder och kommersiella fastigheter bedöms vara kostnadseffektivt.

En rapport från konsultfirman McKinsey visar att isolering är den i särklass ekonomiskt bästa investeringen för att minska utsläppen av växthusgaser. Potentialen är fantastisk men dessvärre ganska okänd. Vi, det vill säga världsekonomin, kan spara häpnadsväckande 2 500 miljarder kronor varje år - och samtidigt minska koldioxidutsläppen med cirka en miljard ton årligen på global bas!

Här har det svenska miljonprogrammet en oerhört stor potential: bostadshus med 1,5 miljoner lägenheter är renoveringsmogna. Vi har alltså ett gyllene tillfälle att snabbt kunna få effekt i klimatarbetet.

Byggbranschen bör gå i täten när det gäller insikt, handling och ansvar i klimatfrågan. Men när vi bryter ner problemet till konkreta frågor och möjliga åtgärder, har vi flera allvarliga strukturfel att brottas med. Vi är säkert inte den enda branschen som blir frustrerad över detta.

Därför kan man inte ensidigt lägga ansvaret på näringslivet. Politiskt mod och handling krävs vid sidan av våra ansträngningar inom näringslivet. Låt mig ge några exempel:

- Det saknas normer för renovering av befintliga byggnader. Kortsiktig ekonomi kan därför alltför ofta premieras på bekostnad av åtgärder med lång livslängd som ger långsiktig effekt i ett klimatperspektiv.

- Privatpersoner har mycket begränsade möjligheter att köpa egna tomter. Därmed kan de inte styra sina nybyggen själva. De är hänvisade till kataloghus i färdigstyckade villaområden utsålda av kommunerna.

- Hyresgäster i kommersiella fastigheter betalar i regel kallhyra. Fastighetsägaren saknar därmed incitament att minska byggnadens energiförbrukning för uppvärmning - kostnaden täcks ändå av hyresgästen.

- Den rörliga delen av elpriset är relativt liten, vilket ger ett lågt incitament att spara. Jämför med vattenavgiften, som i princip är helt rörlig!

Medlemmarna i Swedisol, mineralullsproducenternas branschorganisation, utgör en stor och viktig del av den totala byggbranschen. Därför tar vi vårt ansvar och agerar nu. Det är ont om tid och åtgärder i husens så kallade klimatskal, bland annat isolering och fönster, ger stor effekt.

Swedisol driver aktivt utvecklingen av så kallade passivhus, det vill säga hus som inte behöver någon uppvärmning. Vi uppmanar nu hela byggbranschen att tillsammans ta fram gemensamma normer och standarder för passivhus och lågenergihus. Allt för att stimulera produktion, öka förståelsen och förhoppningsvis även få politiker att vilja stimulera utvecklingen med olika styrmedel. Vi tar initiativet och hoppas på uppslutning.

Swedisol har också tagit fram ett fyrpunktsprogram med krav på riksdag och regering inför höstens klimatproposition, där klimatmålen ska formuleras och skärpas:

1. Inför samma normer för klimatskalet vid renovering som vid nyproduktion av byggnader. All nödvändig teknik och kunskap finns idag. Det borde vara av lika stort samhällsintresse att befintliga byggnader blir energieffektiva som att nyproducerade är det.

2. Renovera miljonprogrammets bostäder nu! Detta är samhällsekonomiskt mycket lönsamt, sett ur ett livscykelperspektiv. Utöver den långsiktiga och livsnödvändiga klimateffekten ger även en sådan satsning stora effekter på sysselsättningen. En stor del av byggmaterialet produceras i Sverige. Detta ger många arbetstillfällen - utöver alla arbetstillfällen hos entreprenörerna.

3. Byggsektorn är lika viktig som transportsektorn för att minska utsläppen av växthusgaser. Satsa därför på kraftfulla åtgärder inom byggsektorn som leder till energisnåla hus. I Tyskland och Österrike uppmuntras exempelvis byggandet av passivhus. I Sverige kan bygglovsprocessen till och med lägga hinder i vägen.

4. Uppmana ansvariga myndigheter att kraftfullt och samordnat informera allmänheten om den verkliga energiåtgången i hushållen. Det finns ett stort glapp mellan vad människor tror och hur verkligheten ser ut när det gäller energiåtgången i våra villahushåll. Genomsnittet tror att uppvärmningen står för 26 procent av den totala energikonsumtionen i ett villahushåll. Den verkliga siffran är 53 procent.

Att endast förlita sig på att marknadskrafterna ska klara utmaningen räcker inte. Det är alldeles för bråttom för det.

Peter Isacsson, ordförande Swedisol

Publicerad i Miljöaktuellt feb 2008.