Kalavverkning ger inte mer utsläpp av växthusgaser från sjöar och vattendrag

Skogar motverkar klimatförändring genom att ta upp kol. En del av detta kol transporteras med markvattnet och släpps ut till atmosfären från sjöar och vattendrag. En viktig fråga är hur skogsbruk påverkar kolbalansen och vilka effekter utsläpp av växthusgaser från vattendrag har på nettoupptaget av kol i skogen. Marcus Klaus visar i sin avhandling att kalavverkning inte medför förhöjda utsläpp av växthusgaser från sjöar och vattendrag.

Sjöar och vattendrag är stora naturliga källor som avger växthusgaser som koldioxid, metan och lustgas . De akvatiska växthusgasutsläppen beror till stor del på kol och kvävetillförseln från omgivande marker. Läckage från marken är oftast störst efter kalavverkning av skogar. Därför finns en risk att en del av det kol och kväve som skogen har tagit upp under sin livstid återförs till atmosfären genom utsläpp från de akvatiska ekosystemen. Skogsbrukets klimatnytta skulle alltså kunna vara sämre än man tidigare trott om man även skulle räkna in dessa potentiella bieffekter.

För att undersöka detta har Marcus Klaus tillsammans med sina kollegor genomfört två storskaliga ekosystemexperiment utanför Umeå. I det första experimentet tillsattes kväve till tre av sex sjöar. I det andra experimentet kalhöggs skogen i en del av avrinningsområdet i två av totalt fyra undersökta sjöar. Utsläppen av koldioxid, metan och lustgas från sjöar och deras inlopp mättes eller modellerades under en fyraårsperiod. För att kunna bedöma storskaliga avverkningseffekter undersöktes dessutom potentiella samband mellan avverkning och koldioxidkoncentrationer i 439 skogssjöar utspridda över hela landet.

Studierna visade att varken kvävetillförsel eller skogsavverkning påverkade växthusgasutsläppen från sjöar och vattendrag. Detta resultat bekräftades även på landskapsskala, vilket inte visade ett statistiskt samband mellan koldioxidkoncentrationer i svenska skogssjöar och andelen avverkad skog i avrinningsområdet.

Sammanfattningsvis visar studierna att skogsavverkning har relativt begränsad påverkan på utsläpp av växthusgaser från norrländska sjöar och vattendrag. Marcus Klaus påpekar att studien av praktiska skäl är begränsad till ett fåtal experimentella system, och att storskaliga jämförande studier begränsas av att dagens miljöövervakningsprogram inte är anpassade för att mäta utsläpp av växthusgaser.

– Innan vi kan dra mer långtgående slutsatser om effekter av skogsbruk på landskapsskala behövs fler experimentella studier samt förbättrade fältmetoder och miljööververkningsprogram som tar hänsyn till den stora rumsliga och temporala variationen i växthusgasutsläpp. En systematisk övervakning av växthusgasflöden i skogsekosystem där sjöar och vattendrag ingår är viktig för att förbättra vår bedömning av skogsbrukets klimatnytta, säger Marcus Klaus.

Läs hela avhandlingen

http://umu.diva-portal.org/smash/record.jsf?pid=diva2%3A1094823&dswid=2144

Om disputationen:

Fredagen den 9 juni försvarar Marcus Klaus, Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap, Umeå universitet, sin avhandling med titeln Landuse effects on greenhouse gas emissions from boreal inland waters. Svensk titel: Effekter av markanvändning på växthusgasemissioner från boreala inlandsvatten.

Disputationen äger rum klockan 13.00 i Lilla Hörsalen, KBC huset.

Fakultetsopponent är Dr. Peter Anton Stæhr, Department of Bioscience - Marine Diversity and Experimental Ecology, Aarhus University, Roskilde, Denmark

För mer information, kontakta gärna:

Marcus Klaus,Institutionen för ekologi, miljö och geovetenskap
Telefon: 070-589 33 33, 090-786 96 83
E-post: marcus.klaus@umu.se