Min tillvaro i 200 procent

Det är över 30 år sedan som jag först kom i kontakt med datorbaserade hjälpmedel. I början av 90-talet var tekniken både skör och exklusiv. Sedan dess har mycket förändrats.

Från noga utvalda datorer till inbyggda funktioner i vardagsteknik. Den digitala utvecklingen har öppnat nya möjligheter, men också skapat nya utmaningar.

En tillbakablick

I år är det 35 år sedan den första versionen av förstoringsprogrammet ZoomText för Windows lanserades. Det var i början av 80-talet som både Apple och Microsoft lanserade sina första operativsystem med grafiska användargränssnitt och idag känner många av oss inte till något annat. Datorbaserade hjälpmedel gjorde det möjligt även för användare med nedsatt syn att ta del av den digitala revolutionen.

Som elev med nedsatt syn introducerades jag till datorbaserade förstoringsprogram i början av 90-talet, när jag gick i högstadiet. Dåtidens förstoringsprogram var resurskrävande och kunde orsaka en del tekniskt strul. Blåskärmar och spontana omstarter hörde till vardagen. Det var stundvis frustrerande att behöva göra om sitt arbete varje gång något sådant hände.

Det var också en tid när persondatorn inte var något att ta för givet, och inte en pryl som fanns i varje hem. En hjälpmedelsdator var noggrant utvald att innehålla rätt typ av kretskort och kraft för bästa möjliga kompatibilitet med de förstoringsprogram som fanns på marknaden vid den tiden.

Från då till nu...

Idag är situationen helt annorlunda. En av de största förändringarna som jag själv har upplevt, och som jag är väldigt tacksam för, är att datorbaserade hjälpmedel alltmer har flyttat ut på den vanliga konsumentmarknaden. Flera typer av hjälpmedel finns idag inbyggda i våra vanligaste operativsystem för datorer, smartphones, surfplattor, smartklockor och smarta TV-apparater. Som förstoringsanvändare är jag inte längre begränsad till ett visst datorfabrikat.

Samtidigt fyller inbyggda lösningar inte alla användares behov. Kommersiellt utvecklade programvaror utvecklas fortfarande av företag med spetskompetens på området. De erbjuder skräddarsydda funktioner utifrån användarens behov och stöd för integration med annan programvara som exempelvis används på arbetsplatser. Dessa hjälpmedel erbjuder en kraftfullhet som inbyggda hjälpmedel än så länge saknar och de ska därför inte ställas mot varandra.

När jag som användare ser tillbaka på snart tre decennier av hjälpmedelsutveckling har mycket förändrats vad gäller möjligheter och komplexitet. Dator- och elektroniktillverkare har blivit mer medvetna, och flera av dem har gjort en egen tillgänglighetsresa, till stor del tack vare lagstiftning och ökad konkurrens. Samtidigt har webbplatser, elektroniska tjänster och applikationer blivit alltmer komplexa och kräver relativt mycket av användaren, oavsett dennes val av hjälpmedel.

Rätten till egna val

Tillgänglighet begränsas inte till lagkrav och teknik, utan handlar också om självständighet och rätten till egna val. Det handlar om människor och deras möten med teknik. I en samtid präglad av besparingar är resan mot ett tillgängligt samhälle en sträcka av platta raksträckor, branta uppförsbackar och tvära kurvor.

Under de senaste 35 åren har jag å ena sidan fått en större frihet att själv välja mina tekniska hjälpmedel. Jag är inte längre beroende av att en hjälpmedelskonsulent, på någon av landets regioner, kan förskriva ett förstoringsprogram åt mig, eller vänta på att någon ska komma och installera det. Jag kan köpa den pryl som passar mig och i de flesta fall starta upp och använda den nya prylen utan att först behöva installera ett program för att lättare kunna se vad som visas på skärmen.

Det har å andra sidan skapat ett större ansvar för mig som enskild användare och individ. Jag har tur eftersom jag är väldigt intresserad av teknik och har goda ekonomiska förutsättningar. Men för de som inte är lika teknikintresserade, har svårt att ta till sig av krångliga procedurer och lever med stram ekonomi är det inte alls lika självklart. Det riskerar att skapa ett utanförskap där endast vi som kan och har möjlighet att ta till oss av de nödvändiga verktygen kommer kunna delta i samhället fullt ut.

Framöver kommer jag att berätta mer om några av de vanligaste utmaningarna med att använda förstorande hjälpmedel i vardagen; varför det är fantastiskt samtidigt som det kan vara nästintill hopplöst.