Diabetesrisken varierar trots samma BMI

Två personer med samma BMI kan ha helt olika risk att utveckla typ 2-diabetes, beroende på vilka biologiska mekanismer som ligger bakom deras vikt. Vissa typer av övervikt ökar risken för diabetes, medan andra inte påverkar risken alls, eller till och med verkar skydda mot sjukdomen. I en ny studie beskriver forskare de olika molekylära processer som driver dessa skillnader.

Peer-review / Genetisk studie / Multi-omics / Observationsstudie

Fetma och typ 2-diabetes är två av våra största globala folkhälsoutmaningar. Övervikt är starkt kopplat till ökad risk för typ 2-diabetes, men långt ifrån alla med övervikt utvecklar sjukdomen. Sambandet är mer komplext än man tidigare trott. I dag används BMI som ett enkelt mått för att avgöra om en person är i riskzonen men den här nya studien, publicerad i Nature Communications, visar att BMI är ett alldeles för trubbigt mått för att förutspå denna risk.

Tidigare studier har visat att det finns minst två olika typer av övervikt – en mer riskfylld och en mer metabolt gynnsam. Den nya studien bygger vidare på detta och visar att variationen är ännu större.

– Tidigare forskning har visat att fetma inte är enhetlig. Vi visar att det finns flera olika biologiska mekanismer som leder till olika diabetesrisk – och kan dessutom bättre kartlägga de molekylära processer som driver dessa skillnader, säger Åsa Johansson, professor vid Uppsala universitet, som lett studien.

Fyra biologiska profiler med olika diabetesrisk

Forskarna analyserade genetiska data från hundratusentals individer och kombinerade dessa med storskaliga molekylära data, inklusive proteiner, metaboliter och kliniska biomarkörer. Resultaten visar att genetiska varianter kopplade till BMI kan delas in i fyra grupper. Två av grupperna är kopplade till måttligt respektive kraftigt ökad risk för typ 2-diabetes, medan de två övriga grupperna är kopplade till ingen respektive en skyddande effekt.

– Det innebär att två personer med samma BMI kan ha helt olika risk att utveckla diabetes, beroende på vilka biologiska mekanismer som ligger bakom deras vikt, säger Åsa Johansson.

Storskalig molekylär kartläggning bakom resultaten

En viktig styrka i studien är att forskarna har kunnat koppla de genetiska profilerna till omfattande molekylära förändringar i kroppen. Genom att analysera över 3 000 molekylära markörer kunde forskarna identifiera mer än 100 metabola och flera kliniska biomarkörer som bidrar till att förklara varför de olika grupperna har så olika påverkan på risken för diabetes.

De två grupperna med ökad risk kännetecknas av en ogynnsam lipid- och metabol profil där kroppens fettomsättning är störd. Detta innefattar bland annat en omfördelning av lipider mellan olika lipoproteiner, vilket leder till triglyceridrika partiklar både i skadliga kolesterolpartiklar såsom LDL och i det skyddande HDL-kolesterolet. När HDL-partiklarna blir triglyceridrika försämras deras skyddande funktion. Samtidigt uppvisade de risk-ökande grupperna markörer för insulinresistens, inflammation och förändrad aminosyrametabolism, faktorer som tillsammans bidrar till en ökad risk för typ 2-diabetes.

Gruppen med minskad risk uppvisade däremot en mer gynnsam lipidomsättning, där kolesterol och andra lipider transporteras effektivt från kroppens vävnader tillbaka till levern. Detta åtföljdes av en mer balanserad lipoproteinprofil och ett mer antiinflammatoriskt tillstånd. Sammantaget speglar detta en välfungerande ämnesomsättning med bättre kontroll över både blodfetter och blodsocker, vilket bidrar till den lägre risken att utveckla typ 2-diabetes.

– Det unika med vår studie är att vi inte bara ser att skillnaderna finns, utan också kan börja förklara dem på molekylär nivå, säger Åsa Johansson.

Kan leda till mer individanpassad diabetesprevention

Resultaten kan få betydelse för både riskbedömning och behandling av typ 2-diabetes.

– I dag används BMI som ett enkelt mått på risk, men våra resultat visar att det inte räcker. I framtiden kan vi behöva ta hänsyn till individens biologiska profil för att bättre kunna bedöma risk och sätta in åtgärder i god tid, säger Pascal Mutie, försteförfattare och tidigare postdoktor vid Uppsala universitet.

Forskarna betonar samtidigt att individer inte tillhör en enskild grupp, utan snarare är en mosaik av olika biologiska riskprofiler. För att förebygga sjukdom effektivt blir det därför viktigt att identifiera de personer där de mest riskdrivande mekanismerna dominerar.

Studien identifierar också flera molekylära mekanismer som kan bli mål för nya läkemedel eller förebyggande insatser och på sikt kan detta bidra till mer träffsäkra strategier för att förebygga typ 2-diabetes och minska sjukdomsbördan.

Artikel: Mutie, P.M., Stojanovic, T., Lo Faro, V. et al. Genetic and molecular signatures highlight diverse pathways linking obesity to type 2 diabetes. Nat Commun 17, 5680 (2026). DOI: 10.1038/s41467-026-74675-9

För mer information kontakta:
Åsa Johansson professor vid Institutionen för immunbiologi, genetik och patologi, SciLifeLab, UUniFI, Uppsala universitet;
telefon: 070-2513132; e-post: asa.johansson@igp.uu.se

Fakta om studien Studien bygger på genetiska och molekylära data från UK Biobank – världens största forskningsinfrastruktur med bred tillgång till genomik, proteomik och andra omikdata – samt från FinnGen, en motsvarande finsk biobank med djupgående genetiska data kopplat till hälsoregister. Utöver dessa har forskarna använt sammanställda data från de största internationella konsortier som kartlägger den genetiska grunden för typ 2-diabetes och fetma, däribland DIAGRAM och GIANT.