Företag ska inte ensamma driva utvecklingsprojekt i u-länder

U-länder kräver allt oftare av multinationella företag att de även ska bidra till landets landsbygdsutveckling. Men har de den erfarenhet och den kompetens som krävs? Mohammad Latifi har studerat ett lovande fall i Liberia där en icke-vinstdrivande organisation agerar mellanhand och pådrivare. Mohammad Latifi Multinational Companies and Host Partnership in Rural Development Abstract Multinationella företags verksamhet i u-länder har alltid varit en kontroversiell fråga. Handlar det om utveckling eller utsugning? Idag kräver U-länderna allt oftare att multinationella företag, vid sidan om sina vanliga kommersiella aktiviteter, ska ge sociala förmåner samt stimulera till utveckling av jordbruk och små lokala industrier. I kontraktet mellan värdlandet och företag läggs ofta ansvaret för landsbygdsutveckling på företagen. Frågan är hur ett multinationellt företag kan åstadkomma lokal utveckling i ett underutvecklat område i ett u-land? Har de erfarenhet, förmåga, resurser, och motivation för denna uppgift? Mohammad Latifi utgår i sin avhandling från att de multinationella företagens verksamhet och landsbygdsutveckling är två helt och hållet olika processer med olika kännetecken. Den ena är en affärsrörelse med klara och tydliga ekonomiska mål, medan den andra är en mänsklig process som är trög, känslig och nås på lång sikt. För att överbrygga dessa två processer behövs en ”länk” med kunskaper och kunnande om landsbygdsutvecklingen, samt kännedom om affärsverksamhetens mål och aktivitet. Mohammad Latifi har studerat ett fall i Liberia 1974-1983 där samarbetet mellan ett delvis svenskt-ägt företag (Lamco), den lokala befolkningen och den liberianska staten beskrivs, och där Lamco kallar in en mellanliggande organisation (Partnership for Productivity, PFP) för att förbättra utvecklingsprocesserna. Mohammad Latifi kommer fram till att utvecklingsprocessen inte ska planeras och implementeras av föreaget ensamt, utan i ett samarbete med den lokala befolkningen och värdlandet, där en icke-vinstdrivande biståndorganisation agerar som målinriktad mellanhand och pådrivare i ett nätverk. För att nå målet, en ekonomisk utveckling som fortlever även när MNC försvunnit, måste den lokala befolkningen involveras som en medverkande fristående partner, inte som annars brukligt är, ses som ett objekt för andras hjälpinsatser. Mohammad Latifi kan kontaktas på 018-471 1400 eller mohammad.latifi@fek.uu.se Anneli Waara