Försvar mot kroppens attack på reservdelar

Vissa föremål som används inom sjukvården för att rädda liv behöver ytbehandlas för att inte kroppens eget immunförsvar ska spoliera ingreppet. Emma Kristensen vid Uppsala universitet har undersökt några av dessa ytbehandlingar närmare och beskriver sina rön vid disputationen vid Uppsala universitet den 19 maj. När vårt blod kommer i kontakt med material som är främmande för kroppen, till exempel konstgjorda hjärtklaffar eller oxygenatorer, som syresätter blod vid operationer, koagulerar det och immunförsvaret utlöses. Ett sätt att minska dessa naturliga, men för patienten skadliga, reaktioner är att ytbehandla hjärtklaffen med olika ämnen och metoder. En beläggning som redan har testats vid operationer är heparin, ett slags socker som finns naturligt i kroppen. En annan metod, som ännu inte finns på marknaden, är att ytan beläggs med molekyler med en fosforylkolingrupp (som finns i våra cellmembran) i ena ändan. Emma Kristensen har studerat hur en speciell heparinbeläggning (Corline Heparin Surface) byggts upp, ser ut och fungerar. Hon har också undersökt molekylbeläggningens egenskaper med mikrovåg (QCM) och röntgenstrålning (PES). - De här biomaterialen har i viss mån studerats tidigare, med helt andra metoder. Förhoppningsvis kan min forskning ge förklaringar till varför beläggningarna fungerar som de gör och leda till bättre ytbehandlingar av till exempel hjärtklaffar och oxygenatorer, säger Emma Kristensen. En upptäckt hon gjort är att om man bestrålar heparin så går beläggningen sönder snabbare i vakuum än om man tillför vattenånga. Hon har också funnit förklaringen till varför resultatet blir bättre om man ytbehandlar med heparin två gånger istället för en. - Det finns hål i heparinbeläggningen efter en behandling. Upprepar man behandlingen täpper man till hålen. För mer information ring Emma Kristensen 018-471 36 19 eller 0739-09 71 64 eller e-post emma.kristensen@fysik.uu.se Anneli Waara