Ny rapport: Färre konflikter och färre som dödas

Antalet aktiva konflikter ser inte längre ut att öka i antal och antalet dödsoffer har minskat radikalt sedan början av 1990-talet. Detta framgår av forskningsprogrammet Uppsala konfliktdataprograms (UCDP) årliga översikt, som kommer ut i dagarna. I år har forskarna även undersökt ickestatliga konflikter och konstaterar att situationen är värst i länder med svag statsmakt, men att antalet dödsoffer även här minskat.

UCDP har under de senaste fem åren registrerat ett ökande antal konflikter i den årliga översikten ”States in Armed Conflict”. 2003 registrerades 29 aktiva konflikter där stater var inblandade och 2008 hade det antalet stigit till 37; en ökning med hela 27 %. 2009 sågs för första gången en minskning i konfliktantalet, då 36 aktiva konflikter rapporterades. Även om minskningen är liten är förhoppning att det är ett trendbrott, menar professor Peter Wallensteen, ledare för konfliktdataprogrammet, men manar samtidigt till försiktig tolkning. Antalet konflikter är ändå stort, sex klassificeras som krig och det pågår inte så många fredsförhandlingar som man skulle önska.

- Att antalet dödsoffer i konflikter minskar har vi känt till en längre tid. Nya data visar nu att antalet dödsoffer i krig minskade med inte mindre än 85 procent mellan 1990 och 2005, säger Peter Wallensteen.

Även om antalet har stigit något under de senaste åren ligger det fortfarande kvar på en låg nivå, jämfört med det tidiga 1990-talet.

- De högsta dödstalen finner vi bland annat i Afghanistan, Pakistan och Somalia, länder som också ofta nämns i terroristsammanhang, säger Lotta Themnér, en av programmets projektledare.

Årets publikation innehåller även ett särskilt kapitel om konflikter mellan grupper där staten inte är involverad (s.k. icke-statliga konflikter). Det kan exempelvis vara två rebellgrupper eller två etniska grupper som slåss mot varandra. Informationen som presenteras här är helt ny och unik i sitt slag.

- Att bara titta på konflikter där staten är involverad ger inte en komplett bild av organiserat våld i världen, menar Therése Pettersson, en annan av projektledarna inom UCDP.

Under 2008 registrerades till exempel hela 35 icke-statliga konflikter runt om i världen.

Antalet icke-statliga konflikter ökade under andra halvan av 1990-talet, men minskade sedan under 2000-talet. Trenden bröts 2008 då en ökning med över 100 procent i antalet icke-statliga konflikter gjorde året till ett av de våldsammaste sedan kalla krigets slut.

- Men generellt är det stora skillnader från år till år när det gäller denna typ av våld. Ofta blossar konflikterna plötsligt upp och är över på några månader. Det är därför svårt att se några tydliga trender över tid, kommenterar Therése Pettersson.

Även i dessa konflikter har de senaste åren varit mindre blodiga räknat i antal dödsoffer. De låga nivåerna är speciellt påfallande i jämförelse med början av 1990-talet då konflikter i framförallt Sudan och Demokratiska Republiken Kongo orsakade tusentals dödsoffer. Här ser Therése Pettersson en tydlig parallell med utvecklingen bland de väpnade konflikter där staten är en primär aktör.

- I jämförelse med konflikter där staten är inblandad orsakar dock icke-statliga konflikter betydligt färre dödsfall i genomsnitt. En statsarmé har ofta avsevärt mer resurser och bättre organisation än vad dessa grupper har, säger hon.

Afrika är den region som har varit – och är – mest drabbad av denna typ av våld, hela 74 procent av alla konflikter mellan icke-statliga grupper sedan kalla krigets slut har ägt rum i denna region. Det är främst konflikter mellan mindre organiserade grupper som är orsaken till våldet, exempelvis konflikter mellan olika klaner och stammar. I resten av världen är det däremot konflikter mellan mer organiserade grupper, såsom rebellgrupper eller drogkarteller, som är vanligast. Särskilt drabbade har Sudan, Somalia, Nigeria, Etiopien och Demokratiska Republiken Kongo varit. I dessa länder har ofta statens och ibland även närliggande staters agerande varit avgörande för utvecklingen av icke-statliga konflikter, menar Therése Pettersson. Forskarna ser många exempel där staten gynnat vissa grupper framför andra, med våldsamma maktkamper som följd.

Precis som för andra typer av konflikter verkar demokratier vara mindre drabbade. Även starkt auktoritära stater ser relativt lite av denna typ av våld. Värst är situationen i så kallade anokratier, som varken är demokratiska eller auktoritära.

- Att två tredjedelar av alla icke-statliga konflikter äger rum i instabila regimer är ett tydligt tecken på att förekomsten av svaga stater är ett stort problem, säger Therése Pettersson.

För kontakt med forskarna: Lotta Themnér, 070-823 36 82, Stina Högbladh 070-292 53 17, Therése Pettersson 070-649 64 91, Peter Wallensteen 070-675 26 79