Sjöstränder − en viktig pusselbit i det globala kolkretsloppet

Sjöar har länge betraktats som källor till koldioxidutsläpp, men ny forskning tyder på att de snarare fungerar som kolsänkor. En studie ledd från Uppsala universitet visar att strandzoner lagrar mer kol än vad man tidigare trott och därför tas med i beräkningar av kolflöden och klimatpåverkan.

Längs sjöarnas stränder, i den så kallade litoralen, finns en rik vegetation av vattenväxter. Växterna tar upp koldioxid från luften samtidigt som en stor del av det kol som blir kvar från gamla växter lagras i bottensedimentet. Den sammanlagda längden av världens sjöstränder är fyra gånger så lång som oceanernas totala kustlinje. Trots det har man tidigare bara tagit hänsyn till världshavens litorala zoner vid uträkningar som rör kontinenternas kolbalans.

– Vår plan var från början att bara skriva en artikel om att vattenväxter i strandzonen förbises i kolcykelforskningen. Men när vi började räkna visade det sig att de här strandzonerna har en mycket större påverkan än vi tidigare trott. Så istället för en artikel, blev det en studie där vi presenterar den första globala uträkningen av kolflöden som inkluderar strandzonens växtlighet, säger Charlotte Grasset, forskare vid Uppsala universitet och förstaförfattare till studien som nu publicerats i Nature Geoscience.

Kan jämföras med regnskogar

Kolomsättningen i sjöarnas strandzoner liknar den som sker i regnskogar, enligt forskarna. Här växer vattenväxter snabbt, tar upp stora mängder kol från atmosfären och bidrar till kolinlagring i sediment. När vegetationen i dessa zoner räknas in förändras bilden av sjöarnas roll i kolcykeln.

− Beroende på vilka data som används, visar våra resultat att sjöar går från att vara en nettokälla till att bli en nettosänka för kol. Det betyder att den mängd kol som årligen lagras i sjöarnas sediment är större än den mängd som släpps ut till atmosfären, säger Charlotte Grasset.

Vill se fler insatser för sjöar

Forskarna konstaterar att mycket arbete kvarstår för att kartlägga den roll som sjöar och stränder har i kolkretsloppet. Även om studien bygger på bästa tillgängliga data behövs nya undersökningar. Bland annat för att få bättre kunskap om utbredningen av strandzonernas växtlighet och bättre mätningar av gasutbytet mellan växterna, sedimenten, atmosfären och sjöarnas öppna vatten.

Studiens resultat talar dock för att det kan vara bra att restaurera strandzoner och dra nytta av deras upptag av koldioxid.

− En etablerad strategi i havens kustzoner är att återställa så kallade ålgräsängar och mangroveträsk för att motverka ökande koldioxidutsläpp i atmosfären. Det är dags att ägna samma uppmärksamhet åt våra sjöstränder. Inte bara för att få bättre kunskap om kolkretsloppet, utan också för att förbättra kolinlagring, vattenkvalitet och den biologiska mångfalden, säger Charlotte Grasset.

Kontakt

Charlotte Grasset, forskare vid Institutionen för ekologi och genetik, Uppsala universitet
E-post: charlotte.grasset@ebc.uu.se
Telefon: 018 471 28 19

Publikation

Grasset, C., Mesman, J.P., Tranvik, L.J. et al. Contribution of lake littoral zones to the continental carbon budget. Nat. Geosci. (2025).