Svenskt självbestämmande viktigare än neutralitet

Den svenska neutraliteten var inte huvudorsaken till att Sverige dröjde med att gå med i EU - istället var det viljan till ekonomiskt och politiskt självbestämmande som var avgörande. Det menar ekonomhistorikern Erik Magnusson som undersökt Sveriges beslut att inte ansöka om medlemskap under 1960- och 1970-talen och lägger fram sin avhandling vid Uppsala universitet den 11 september.

Den svenska regeringen, som under andra halvåret 2009 är EU:s ordförande, har som målsättning att tillhöra kärnan i det europeiska samarbetet. Sverige tillhör dock inte de länder som undertecknade Romfördraget för drygt femtio år sedan, utan gick med först 1995. Detta har på olika sätt påverkat Sveriges förhållande till den europeiska integrationen. När Romfördragets femtioårsdag firades med fyrverkerier, konserter och symposier runt om i Europa begränsades exempelvis det svenska firandet till ett seminarium på en hotellbiograf i Stockholm, Sverige har inte infört den gemensamma valutan och svenskarna är i vissa avseenden fortfarande mer skeptiska till EU än befolkningen i andra länder.

Huvudförklaringen till den sena svenska anslutningen har hittills huvudsakligen byggt på uppfattningen att ett medlemskap hade varit oförenligt med den svenska neutraliteten. Det var också detta som Sveriges dåvarande statsminister, Tage Erlander, hänvisade till när han sensommaren 1961 i ett tal inför Metallindustriarbetarförbundets kongress informerade om att ett svenskt medlemskap i EEC var uteslutet. Den neutralitetspolitiska förklaringen har även stått i fokus i mycket av den tidigare forskning som behandlat frågan om Sverige och den europeiska integrationen.

I sin avhandling framhåller Erik Magnusson att den svenska neutraliteten självfallet hade påverkats av en svensk anslutning till EEC men att detta knappast var huvudorsaken till det svenska utanförskapet. Neutraliteten var nämligen i högsta grad pragmatisk och anpassningsbar. Istället var det viljan att bevara självbestämmandet över de ekonomiskpolitiska verktyg, som var centrala för fullföljandet av den dåtida socialdemokratiska politiken, som låg bakom beslutet att inte ansöka om fullt medlemskap.

- Att neutralitetspolitiken ändå lyftes fram i den politiska debatten hade strategiska orsaker. Regeringen ville nämligen få stöd för sitt agerande av såväl opinionen som EEC, säger Erik Magnusson.

Det svenska beslutet att stå utanför EEC exemplifierar den betydelse som inrikespolitiska faktorer haft och fortfarande har för den europeiska integrationens utveckling. Den europeiska integrationsprocessen kan därmed inte ses som något självdynamiskt där integration inom ett område med mer eller mindre nödvändighet leder till ökad integration inom andra områden.

- Tvärtom kan integration inom ett område medföra ett politiskt behov av självbestämmande inom ett annat, säger Erik Magnusson.

För mer information, kontakta Erik Magnusson, tel: 070-222 56 83, 073-849 71 50, erik.magnusson@ekhist.uu.se