Vart tar Sveriges kvicksilver vägen? Om miljöfarlig verksamhet i utvecklingsländer

I Sverige har vi kommit långt när det gäller att avveckla användningen av kvicksilver, men i u-länderna finns fortfarande en marknad. Vilka konsekvenser får det? Och vems ansvar är det vart kvicksilvret tar vägen? I Sverige är de negativa effekterna på människa och miljö i samband med höga kvicksilverhalter välkända och vi har kommit långt när det gäller att avveckla användningen av kvicksilver. Även i Europa begränsas användningen av kvicksilver alltmer. Marknaden finns främst i u-länder där det bland annat används i småskalig guldutvinning vilket får enorma hälso- och miljökonsekvenser för invånarna - både på kort och lång sikt. Stora kvantiteter (30-40 ton) kvicksilver utvinns från svensk zinkslig (nermald zinkmalm) vilket möjliggör att svenskt kvicksilver används i denna process. Seminariet är tänkt att behandla problematiken kring giftiga produkter som avvecklas i i-länder och hur dessa finner sin väg till u-länder och vilka konsekvenser det kan få. Vilka miljökrav kan man ställa på fattiga länder? Vilket ansvar har u-länderna själva när det gäller användandet av kvicksilver? Vad gör Sverige för att minska användningen av kvicksilver globalt? Vad kan svenska gruvföretag göra för att se till att kvicksilvret inte hamnar i orätta händer? Talare: o Lars Hylander, kvicksilverforskare vid Uppsala universitet. o Lars-Erik Birgegård, Konsult och debattör i utvecklingsfrågor. o Lars-Erik Lindahl, Metallgruppen o Petra Ekblom, Kemikalieinspektionen o Sofie Lücke och Jenny Öhlander, studerande vid Uppsala universitet Tid: Tisdagen den 16 november, 2004, 13.00-16.30 Plats: Universitetshuset, sal 8, Uppsala Seminariet arrangeras av kollegiet för utvecklingsstudier, Uppsala Universitet tillsammans forskarskolan vid Centrum för Miljö- och Utvecklingsstudier (Cemus) För mer information, kontakta Emma Frankl, 018-471 68 54 eller Stina Powell, Kollegiet för utvecklingsstudier, 018-471 68 52, Stina.Powell@kus.uu.se