Det är dags för Norseman. Det jävligaste av alla jävliga lopp. Det har kallats världens hårdaste endagarslopp över IronMan-distans. Norseman får Kalmar IronMan att likna en söndagspromenad i parken. Ett år av noga planering och hård träning, men det var nu det var upp till bevis.
Jag har sett fram emot Skid-VM, men nu när det börjar närma sig så inser jag att Lugnet och sportanläggningen i Falun, verkligen kommer bli otillgängligt för oss andra träningsnarkomaner under tre veckor i februari. Så då blir naturligt att åka på träningsresa just under Skid-VM, till Sydafrika närmare bestämt.
Jag måste helt enkelt bli bättre på att sätta upp mål. Vad är ett mål egentligen?! Något man vill uppnå, ta sig förbi, bli bättre på? Ja, det kan var så mycket och så olika från person till person. Sa till min kompis att det blir vila en dag sedan ska jag ut och springa. Bästa sättet är att berätta för någon – med risk att denna någon sedan frågar – hur gick löpturen!?
Precis som tidigare år kan deltagare ta bussen till Vansbrosimningens Simmarhelg 3-5 juli 2015 med Swebus. En nyhet inför nästa år är att det kommer finnas direktbussar från Örebro utöver rutten Stockholm-Enköping-Västerås-Vansbro.
Med 200 dagar kvar till Vansbrosimningens 2015 är redan över 6000 deltagare anmälda till loppen. Evenemanget genomförs under två helger, start 27–28 juni med triathlon och cykel och följs av Simmarhelgen 3–5 juli 2015.
I helgen hade jag lite tid över och fortsatte läsa i min fina nya bok ”Längdskidåkning” och kommer så till kapitlet som heter ”Vallning”. Suck. Det första som står är att ”valla är en egen liten vetenskap i sig”. Och listan på vad man behöver ha i sin ”vallabox” är ganska lång och kapitlet i sig är ganska många sidor. Varför kan inte något vara bara enkelt?
Loppen i En Svensk Klassiker, Vansbrosimningen, Vasaloppet, Vätternrundan, Lidingöloppet och Engelbrektsloppet, gör gemensam sak och auktionerar ut ett paket med startplatser och personlig tränare till förmån för Musikhjälpens insamling 2014 ”Hjälp oss stoppa spridningen av hiv”.
Jag har länge varit sugen på att göra en kanalsimning, en riktig utmaning och nu är det bokat och klart. Eller klart och klart, det var nog att ta i, men det är i alla fall bokat. Första eller andra veckan i augusti 2015 smäller det, simning över Gibraltar.
När jag var liten var jag ett riktigt vattendjur som i princip kunde vara i vattnet hur länge som helst och göra kullerbyttor och stå på händer med mera. I lågstadiet betade jag av de första simmärkena och satte på min röda sammetsplakett. Det blev åtminstone fem eller sex märken. Där är ungefär min erfarenhet inom simning. Hitintills.
Du ska alltid vara glad och ha ork, är det verkligen så?! Ja, ibland undrar jag ju hur det där fungerar. Jag kan träffa människor som alltid är positiva och deras träning går alltid så bra och deras pass är alltid roliga. Jag funderar på hur jag gjorde, hur jag orkade och hur jag fick ihop det?
Bland motionärer som börjar simma senare i sitt liv, säg 25 år och över, är benspark underskattat. Det är sällan man ”har tid” att simma en benserie. Ska man dessutom simma öppet vatten åker det gärna på en dolme och istället för att jobba med benen, struntar man helt i det och kör stenhårt med armtagen. Många tänker ”Jag simmar ändå i våtdräkt så jag behöver inte träna ben.” Detta är feltänk!
Zoner är något som tränare använt i decennier för att precisera intensiteten i träningen. Den uppdelning som jag gillar bäst kommer från effektträning på cykel och är alltså baserat på uteffekt. Mitt förra inlägg vigdes åt att tala om zoner och hur jag bestämmer dom. Det är väl rimligt att sen då förklara hur jag tränar efter dom.
