Demoskops väljarbarometer för november 2012

I Expressens/demoskops väljarbarometer för november är det fortsatt mycket jämnt mellan blocken. De rödgröna (45,7%) bibehåller ett knappt försprång till Alliansen (44,3%). Det skiljer nu 1,4 procentenheter mellan de två regeringsunderlag som alltjämt är i fokus.

Små förändringar…

I stort sett genomgående är förändringarna små i förhållande till förra månaden. Socialdemokraterna (33,1%) ökar 0,5-procentenheter och Miljöpartiet (8,0%) 0,3, medan Vänsterpartiet (4,7%) backar 1,2 procentenheter. På allianssidan går Moderaterna (30,3%, -1,6 procentenheter) och Folkpartiet (5,8%, -1,4) bakåt, medan de som länge varit mest utsatta, Kristdemokraterna (3,7%, +0,8) och Centerpartiet (4,5%, +0,6), ökar något. Samtliga dessa förändringar ligger inom felmarginalen.

…men fortsatt uppåt för SD

Sverigedemokraterna (9,0%) ökar med 1,9 procentenheter och når nu sin hittills högsta nivå i Demoskops mätningar. Förändringen är i förhållande till septembermätningen statistiskt signifikant. Utvecklingen, som redan har konstaterats i en rad mätningar, har sannolikt tre huvudförklaringar:

• Normaliseringen av partiet: Sverigedemokraterna har alltmer kommit att betraktats som ett parti som andra. Att man nu också tar itu med olämpliga uttalanden och rättshaverister förstärker det intrycket och gör partiet valbart för fler. Stödet bland kvinnor är nu 7% och bland dem över 55 år är det en dryg tiondel som stöder partiet. Andelen är nu inte heller lägre i Stockholm än i övriga landet. Därmed eroderas bilden av att sympatisörerna är unga, arga män på landsorten.
• Krisen: Enligt känt mönster har missnöjespartier med en förenklad problemanalys ofta en god grogrund i ekonomiskt svajiga tider med stigande arbetslöshet. I det än mer oroliga Europa har Sverigedemokraternas motsvarigheter ofta ännu högre nivåer. Sverige följer i den riktningen.
• Huvudalternativens otydlighet: Rörligheten mellan de två huvudalternativen Socialdemokraterna och Moderaterna är omfattande, men när skillnaden mellan de två huvudaktörerna framstår som otydliga och dessa inte heller uppfattas hantera exempelvis jobbfrågan, integrationen eller brottsligheten så har rörelsen gått primärt från just dessa två partier till Sverigedemokraterna. S och M är de partier som tappar störst andelar – alltså inte bara numerärer – av sin väljare från 2010 till SD.     

Höstbudgeten och skuggbudgetarna, den upphetsade vinstdebatten kring välfärdsföretagande och klargörande av positioner i densamma förefaller alltså inte nämnvärt haft annan påverkan än en förskjutning mot Sverigedemokraterna. Så längre de ledande partierna inte anses flytta fram positionerna i de nu mer växande problemen kring ekonomi och sysselsättning så är risken påtaglig att den rörelsen fortsätter.

Då den samlade bedömningen nu är att den ekonomiska krisen kommer växa i omfattning och påverka Sverige, så borde alltmer oklara och svaga regeringsunderlag parallellt med ett växande SD vara ett skrämmande scenario för de etablerade aktörerna. Situationen kan mycket väl komma att kräva nya samarbetskonstellationer.