Säkrare diagnos av hjärtfel hos hund med ny teknik

Modern tredimensionell (3D) ultraljudsteknik kan förbättra utvärderingen av vänster hjärtkammares volym och form. För första gången har denna ultraljudsteknik använts för att utvärdera kammarens geometri hos hundar med hjärtsjukdomen kronisk klaffdegeneration.

Resultaten presenteras i en ny avhandling av veterinär Ingrid Ljungvall vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet).

Kronisk hjärtklaffsdegeneration är den vanligaste hjärtsjukdomen hos hund. Den drabbar framför allt hundar av små till medelstora raser och de flesta insjuknar från medelåldern och uppåt.

Hundar med kronisk hjärtklaffsdegeneration kan ha sjukdomen under flera år utan att det märks, men när hjärtat inte längre klarar av att kompensera för otätheten drabbas hundarna av hjärtsvikt.

–Sjukdomen leder till att hjärtklaffen mellan vänster förmak och kammare förändras i struktur och får ett onormalt rörelsemönster, säger Ingrid Ljungvall, institutionen för kliniska vetenskaper vid SLU.

–Eftersom klaffen inte längre kan sluta tätt börjar blod läcka tillbaka upp i förmaket när hjärtat dras ihop, istället för att enbart pumpas ut i stora kroppspulsådern.

Ökad volym

För att kompensera klaffläckaget ökar volymen i vänster förmak och kammare, liksom vänster kammares muskelmassa. I avhandlingen beskrivs hur vänster kammare förändras hos hundar med olika långt framskriden kronisk hjärtklaffsdegeneration.

För första gången har modern ”real-time” tredimensionell ultraljudsteknik använts för att utvärdera vänster kammares volym och form hos hundar.

Redan på ett tidigt stadium av sjukdomsutvecklingen kunde en liten ökning av vänster kammares volym ses, men först vid långt gången sjukdom syntes en påtaglig ökning av volymen. Vänster kammare får dessutom en mer rundad form hos hundar med långt gången sjukdom.

Känsligare än örat

I samband med klaffläckaget uppstår turbulens i blodet i vilket ger upphov till ett blåsljud. Traditionellt upptäcks detta med hjälp av stetoskop vid undersökning.

Ingrid Ljungvall har använt digital analys av blåsljud och hjärtljud för att undersöka förändringar i blåsljudets och hjärttonernas karaktär. Digital signalanalys kan registrera förändringar i hjärtat som mänsklig hörsel inte klarar. Denna typ av analys har aldrig tidigare använts på något djurslag, inklusive människor, med kronisk hjärtklaffsdegeneration.

Den digitala tekniken visade att hundar med kraftigt klaffläckage hade blåsljud med högre frekvens, som pågick längre och var mer komplexa jämfört med hos hundar som hade mildare klaffläckage. Även hjärttonernas karaktär påverkades av graden av läckage från hjärtklaffarna.

Biomarkörer ger besked

Ingrid Ljungvall undersökte även olika substanser i blodet som frisätts när det sker förändringar i hjärtats volym och vikt. Dessa substanser, bland andra cardiac troponin I, kan fungera som biologiska markörer och därmed ge svar på om det finns en sjukdom i hjärtat.

Avhandlingen visar resultat som ökar kunskapen om de komplexa förändringar som sker i hjärtat hos hundar med kronisk hjärtklaffsdegeneration.

–Min förhoppning är att kunskapen kan bidra till bättre omhändertagande av hjärtsjuka hundar i framtiden, säger Ingrid Ljungvall.

Veterinär Ingrid Ljungvall försvarar sin avhandling ”The Left Ventricle in Dogs with Myxomatous Mitral Valve Disease. Remodeling and Overall Performance” den 27 maj 2011 vid SLU.

För mer information:

Ingrid Ljungvall   ingrid.ljungvall@slu.se 018-67 13 38,  0709532488