Det är gasen som är energitjuven

Om VVS-konsulter börjar ställa krav på systemvätskans maxnivåer av syrgas redan vid nybyggnation skulle flera miljarder kronor kunna sparas i minskad energianvändning och färre reparationer av korrosionsskadade värmesystem i Sverige. Redan från dag 1, när byggnadens värmesystem fylls med kranvatten är energitjuven inbyggd. Systemvätska bör därför definieras, mätas och kontrolleras. Innehåller den gaser ska de snabbavgasas.

Det finns byggnormer och regler för det mesta man kan komma på när man ska bygga, renovera eller energieffektivisera bostäder. Tyvärr ser vi fortfarande VVS-konsulter som förbiser att föreskriva kvalitetskrav på systemvätskan. Den bör specificeras precis som alla andra komponenter i värmesystemet. Tryck, flöden, pumpar, shuntgrupper, rördimensioner och rörkvaliteter föreskrivs självklart och med rätta vid alla nybyggnationer, men vätskan som ska transportera energin tas för given. Tyvärr, får vi konstatera, eftersom vanligt kranvatten innehåller ungefär 4 % gaser (kväve, syre m.fl.). Syrgasnivån ligger på ca 6–8 mg/l. Gaser som försämrar energieffektivitet och gör att systemen börja rosta inifrån från dag 1.

Definiera systemvätskans kvalitet
Nyckeln till framgång är att definiera en kvalitet* på vätskan som gör att korrosion förhindras och att den bär energi till sin fulla effektivitet. Värmebäraren skall vara kommunalt tappvatten. Om det inte krävs frostskydd (t.ex. glykol) så är vanligt vatten den mest tillgängliga, billigaste och bästa energibäraren – förutsatt att gaserna är borttagna.

Värmebäraren skall inom 7 dagar efter avslutad påfyllning och avluftning vara snabbavgasad samt filtrerad med maskvidd 1μ enligt QTF-metoden eller likvärdigt. Värmebärarens tekniska kvalitet skall direkt efter avslutad snabbavgasning och filtrering dokumenteras genom provtagning på̊ plats och vara inom nedanstående gränsvärden:

Syrgasinnehåll: < 0,5 mg/liter
Koldioxidinnehåll: 0 mg/liter
pH: 7,5 – 9
Konduktivitet: < 600 μS/cm
Försmutsning: Inga synliga partiklar

Systemet ska efter rengörning och snabbavgasning utrustas med underhållsavgasare för att säkerställa låga gasnivåer. En vätska försöker kontinuerligt balansera sig till den naturliga nivån av lösta gaser den kan bära. Om det finns mindre inläckage av syre (diffusion, feljusterade expansionskärl, spädfyllningar etc.) håller underhållsavgasaren ändå systemvätskan i toppskick.

*Föreskrivningshjälp till VVS-konsulter finns på www.qtf.se.

Mäta och kontrollera systemvätska
Med systemvätskans värden definierade kan vi mäta, kontrollera och åtgärda en dålig vätska. Vid besiktning med QTF-metoden mäts bl.a. totalgas, syrehalt, pH och konduktivitet, fyra värden som ger en bra bild av vätskans status. Vätskan ska vara lika klar och ren som när den fylldes på systemet, allt annat varslar om problem. Förändringar i pH och konduktivitet, jämfört med det rena kranvatten som systemet fylldes med, visar på eventuella problem och om systemet har tillsatts kemikalier. Något som ofta ger följdproblem som kräver rening.

Efterkontroller bör göras med jämna mellanrum, speciellt om nya påfyllningar har gjorts. Om gashalterna har stigit kan ny snabbavgasning behövas.

Erfarenhet från mer än 10 000 mätningar
QTF:s erfarenhet är att 80 % av svenska värme-/kylsystem kan minska sin energianvändning med mer än 5 %, bara genom av snabbavgasa systemvätskan. System i dåligt skick kan få ännu bättre värden och tillsammans med ny injustering har upp till 35 % minskad energianvändning uppmätts. Därtill kommer fördelarna med minskade funktionsstörningar och korrosionsskador på system och komponenter.

Läs mer om snabbavgasning med QTF-metoden på www.qtf.se.