Maria Wetterstrand vände debatten om flygbränsle

För några veckor sedan handlade debatten om flygets klimatpåverkan bara om flygskam och att inte flyga alls. Och inför valet förra året var det långa rader av debattörer, inte minst från Maria Wetterstrands eget Miljöparti, som hävdade att biobränsle till flyget var ett slag i luften som inte skulle minska flygets klimatpåverkan alls. Trots biobränsle i planens tankar skulle utsläppen öka. Det var budskapet, grundat på en märklig studie från KTH och Greenpeace.

Nu är det annat ljud i skällan. Alla talar positivt om att byta bränsle i flygplanen, och Maria Wetterstrand har varit med i snart sagt alla ledande media. Dagen Nyheters lördagsbilaga ägnade henne en åttasidors hyllningsartikel. På förstasidan står hon framför en jetmotor ute på plattan på Arlanda – hennes mediakampanj har inte kommit till i all hast. Här handlar det om långsiktig införsäljning både av begreppet bioflygbränsle och varumärket Maria Wetterstrand.

Jag är den första att säga att hon gör ett jättejobb för en god sak. Vi i Svebio eller Svenskt Flyg skulle aldrig kunna få detta genomslag. För det krävs ett känt namn och en genomtänkt argumentation. Maria Wetterstrand har satsat på några enkla budskap, och de har fått fullt genomslag:

Att byta bränsle i flygplanen från fossilt till biobränsle ger en påtaglig minskning av flygets klimatpåverkan.
Genom ett smart system (reduktionsplikt), kan man se till att få bästa möjliga klimatnytta.
Det kommer att finnas bioflygbränsle i tillräckliga kvantiteter och till en rimlig kostnad.
Kostnaden för flygresenären blir förvånande liten – 41 kr på en inrikesbiljett 2030, och 250 kr för en interkontinental biljett, i snitt.

Maria Wetterstrands utredning har därmed motsagt en rad av de förenklade och i grunden felaktiga argument som cirkulerat i debatten under de senaste två åren: att det inte finns eller kommer att finnas bioflygbränsle, att det blir för dyrt, och att det inte har någon påtaglig klimatnytta att byta bränsle i flyget.

Har ni lagt märke till hur tyst det har varit de senaste dagarna från de debattörer som fört fram de här argumenten mot bioflygbränsle?

Maria Wetterstrand vill alltså ha bränslebyte i flygplanen. Men hon vill också behålla flygskatten. Den har delvis ett annat syfte – att göra det dyrare att flyga och därmed dämpa flygandet och indirekt gynna andra alternativ, främst tåget. Flygskatt fungerar kanske som styrmedel för den som kan välja, exempelvis på distansen Stockholm – Göteborg, medan den för norrbottningarna blir en ren avståndsskatt. Den debatten kan vi ta en annan dag.

Maria Wetterstrand flyger själv mycket mellan Helsingfors och Stockholm, av privata skäl, och hon vet av egen erfarenhet att färjan inte är ett fungerande alternativ när flyget tar mindre än en timme och färjan tar en kväll och en natt från den tid hon kunde vara tillsammans med sin familj. Dessutom är det inte ens säkert att ”klimatavtrycket” är bättre med färjan än med flyget.

Tillbaka till utredningen och klimateffekten av förslagen. Maria Wetterstrand föreslår alltså en reduktionsplikt, en kvot som gynnar tankning med klimatsmarta biobränslen. Inblandningen ska bli 30 procent 2030 i all tankning på svenska flygplatser, både för inrikes och utrikes flyg. Det ger ett minskat utsläpp från flyg som tankas i Sverige med 24 procent till 2030 jämfört med idag (livscykelberäkning). Utan biobränslet skulle utsläppet istället öka med 6 procent. För inrikesflyget är effekten ännu större: istället för ett minskat utsläpp med 12 procent utan reduktionsplikt blir det en minskning med 39 procent till 2030 med utredningens förslag. Naturligtvis kommer kvoten att höjas ytterligare efter 2030.

Från Svebios sida har vi hela tiden hävdat att bränslebyte är det säkraste sättet att få ner utsläppen från flyget. Det får vi nu bekräftat.

Några som däremot hela tiden argumenterat emot bioflygbränsle är Greenpeace, och de har fått aktivt stöd av en forskare på Kungl. Tekniska Högskolan, Jonas Åkerman. I en artikel i Svenska Dagbladet 2 juli 2017 med rubriken ”Forskare: biobränslet kompenserar bara”, förde Åkerman och Greenpeace fram en beräkning som sades visa att biobränsle som mest kan kompensera för de ökade utsläppen från svenskarnas flygande fram till 2030. Resultatet fick de fram genom att jämföra ”äpplen och päron” (svenskarnas totala resande globalt jämfördes med tankning i Sverige, och dessutom blandade man ihop dagens tankning med framtidens flygande). Jag kommenterade den i mitt tycke missvisande beräkningen i en blogg 15 augusti 2017. Min logik är att man alltid reducerar utsläppen om man flyger på biobränsle istället för på fossilt bränsle.

Det är samma logik som Maria Wetterstrand använder.

Efter artikeln i Svenska Dagbladet blev det något av en etablerad sanning bland miljöorganisationer och miljödebattörer att det inte finns någon klimatnytta med bioflygbränsle. Det hade de ju expertstöd för, från ansedda KTH. Flygskatt gjorde klimatnytta medan biobränsle hade liten effekt, så gick debatten, som blev allt mer laddad inför valet 2018.

Kulmen på den här motsättningen kom sedan med utdelandet av Greenwashpriset 2018, som gavs till Centerpartiet för ”att de sprider vilseledande information om miljöpåverkan från biobränslen för flyg, samtidigt som säger sig vara ’alliansens gröna röst’ ”. Jordens vänner, som delar ut Greenwashpriset, skrev vidare att ”de hävdar att biobränslen inom flyget skulle ha stora miljöfördelar jämfört med flygskatter. Men rapporter visar inga bevis på att så skulle vara fallet.” På bloggen delade vi ut en Grön groda till Jordens vänner 22 augusti 2018.

Jordens Vänner får väl dela ut ett nytt Greenwash-pris, denna gång till Maria Wetterstrand. Greenpeace har för sin del skrivit ett surt pressmeddelande om utredningen där man kallar bioflygbränsle en ”falsk klimatlösning”, och använder en hälften så låg siffra på klimatnyttan som den siffra som finns i utredningens betänkande (SOU 2019:11).