Skip to main content

Experter på humlor och honungsbin har kartlagt hoten mot pollinatörerna

Nyhet   •   Dec 10, 2018 07:00 CET

Henrik Smith, Lunds universitet; Thorsten Rahbek Pedersen, Jordbruksverket; Lotta Fabricius, Pollinera Sverige; Les Eccles, Ontario beekeepers; Barbara Locke och Eva Forsgren, Sveriges lantbruksuniversitet och Magnus Gröntoft, Jordbruksverket.

Antalet biodlare i Sverige ökar och läget för honungsbina är bättre än i många andra delar av världen.

Humlorna och de vilda bina är däremot i kris beroende på bland annat landskapsomvandling, bekämpningsmedel och en allt artfattigare natur.

– Det är superviktigt att skilja på honungsbiet som är ett livsmedelsproducerande husdjur och de vilda bina där många arter är hotade, menade Eva Forsgren på SLU under en konferens i Alnarp om biologiska hot mot pollinatörer.

Konferensen anordnades 6 december av Jordbruksverket med stöd av Myndigheten för samhällsskydd och beredskap, då man slagit fast att en bra insektspollinering har stor betydelse för skörd och kvalitet av ett antal viktiga grödor bland annat raps, klöverfrö, tomater, hallon, jordgubbar och äpplen.

Främmande arter kan hota våra pollinatörer
Ett av målen med konferensen är att höja beredskapen mot skadegörare och sjukdomar som ännu inte finns i Sverige, och på så sätt säkra pollineringen av våra livsmedel.
– Vi ska inte vara rädda – men beredda, sa bihälsokonsulent Preben Kristiansen, efter att ha lyssnat på sina kollegor biodlaren Laurent Gauthier från Montpellier i Frankrike, som berättade om sammetsgetingens framfart och Les Eccles från Ontario i Kanada, som berättade om bekämpningen av lilla kupskalbaggen vars larver äter både binas yngel, pollen och honung.

Kartonghumlor sprider inte mer sjukdomar än inhemska
Under dagen samlades också en rad experter och forskare för att diskutera ifall de importerade så kallade kartonghumlorna är ett hot mot de vilda inhemska humlearterna, och om vi i Sverige själva kan odla humlor och andra vilda pollinerare.
– Vi äter mer bär än någonsin och om vi inte odlar själva får vi importera. Utan möjlighet till effektiv pollinering minskar andelen förstaklassbär med 50 procent, berättade Thilda Håkansson från HIR Skåne.

Olika arter av bin kompletterar varandra
De olika pollinatörerna är specialiserade – honungsbin är flitiga pollinerare – men gillar inte att flyga in i odlingstunnlar som används mycket vid bärodling. Det gör däremot humlorna som även flyger i sämre väder än honungsbin. Olika arter av humlor har olika långa tungor, vilket påverkar hur djupt de når in i en blomma. Detta har betydelse för hur bra de olika humlorna är som pollinatörer för olika växter.
– Frågan är om man kan locka in de vilda pollinatörerna i tunnlarna. Och kanske borde vi börja odla vilda bin, i Tyskland odlas redan rödmurarbiet i pollineringssyfte, sa hortonomen Christina Winter.

I Norge införde man på 1990-talet förbud mot import av kartonghumlor.
– Importförbudet byggde på en oro för smitta och genförändring och tvingade fram en inhemsk odling och skapade framgångsrika företag, berättade humleproducenten Atle Mjelde. Sedan 2014 är det tillåtet att köpa kartonghumlor utifrån om inga inhemska finns att få tag på.


Deltagare i spåret om humlor och pollinering: Jens Montelius Risberg, Länsstyrelsen i Dalarna; Atle Mjelde, humlexpert i Norge; Göran Holmström, humleexpert i Sverige; Joachim Rodrigues De Miranda, SLU; Sandra Lindström, Hushållningssällskapet i Skåne; Lina Herbertsson, Cecilia Hjort, Reem Kalaf och Sofia Blomqvist från Lunds universitet.

Halmbalar möjliga platser för humlebon
Forskarna Lina Herbertsson från Lunds universitet och Sandra Lindström från Hushållningssällskapet utför tillsammans med lokala lantbrukare en studie av humlors bobyggande i 300 utplacerade halmbalar runt om i Skåne.
– Humlorna vi studerat bor hellre i balarna än på andra ställen i närheten, säger Lina, som också undersökt hur brist på mat kan leda till konkurrens mellan honungsbin och humlor.

Naturvårdsverket har kartlagt hoten
Erik Sjödin på Naturvårdsverket beskrev de största hoten mot de vilda pollinatörerna.
– Det är grönytor som växer eller planteras igen, bekämpningsmedel, ökad näringsbelastning och intensifierat jordbruk. Bara 1 procent av Sveriges yta utgörs idag av ängs -och betesmark!
För att förbättra situationen vill Naturvårdsverket höja ersättningen till ekoproduktion, ge miljöersättning för skapande och skötsel av småbiotoper och översyn av ersättning till restaurering och skötsel av betesmarker och slåtterängar.

Områden som kan användas för att skapa mat och husrum för pollinatörer är kraftledningsgator, obesprutade åkerkanter, grustäkter, golfbanor, strandbrinkar, vägkanter, kyrkogårdar, skogsbryn, trädgårdar och parker.

Internationella studier ger bättre beredskap 
Thorsten Rahbek Pedersen på Jordbruksverket avslutade.
– Vi har hämtat kunskap från andra länder och biodlarna har bättre beredskap mot exotiska skadegörare idag. Inget i projektets resultat visar att de importerade humlorna bär på fler sjukdomar än våra inhemska, tvärtom. Men det viktiga är att vi arbetar för att gynna de vilda pollinatörerna som solitärbin och humlor.

---------
På konferensen Biologiska hos mot honungsbin, humlor och solitära bin presenterades bland annat nya svenska forskningsrön om humlors pollinering och beredskapen mot exotiska skadegörare. Konferensen anordnades av Partnerskap Alnarp, Jordbruksverket, Naturvårdsverket, Biodlingsföretagarna och Sveriges Biodlares Riksförbund.

Läs mer om konferensen

I projektgruppen för utredningen deltog representanter från Jordbruksverket, Sveriges lantbruksuniversitet, Lunds universitet, Länsstyrelsen Skåne, bitillsynen i Skåne och biodlarnas organisationer.

Kommentarer (0)

Lägg till kommentar

Kommentera

By submitting the comment you agree that your personal data will be processed according to Mynewsdesk's <a href="http://www.mynewsdesk.com/se/about/terms-and-conditions/privacy_policy">Privacy Policy</a>.