Rävens dvärgbandmask hittad hos vattensork i nytt område

Forskare från SLU har nu identifierat ännu en plats, den fjärde i Sverige, med förekomst av rävens dvärgbandmask. Fyndet gjordes i en vattensork i Södermanland cirka 70 km från en plats där parasiten tidigare har påvisats hos rävar. Forskningen bedrivs inom ett EU-projekt och SLU:s fortlöpande miljöanalys.

Som meddelats tidigare är parasiten en värdväxlare mellan framför allt rödräv och smågnagare. Även människor kan i sällsynta fall infekteras och bli dödligt sjuka av parasiten. För första gången i Sverige har parasiten nu hittats i vattensork och inte räv, vilket bevisar att parasitens naturliga värdväxling har fått fäste i svensk natur. Vattensork är en smågnagarart vars ekologi vi hittills vet mycket lite om i Sverige.

Under en forskningsdag för några veckor sedan vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) berättade doktoranden Andrea Miller om vad som hittills kommit fram i ett EU-finansierat forskningsprojekt EMIRO (Echinococcus Multilocularis In Rodents) som handlar om smågnagarnas roll i spridningen av rävens dvärgbandmask.

– Det nya med fyndet av parasitcystor i levern hos vattensork (Arvicola amphibius), som konfirmerats genom vävnadssnitt och DNA-sekvensering, är att vi nu har identifierat en mellanvärd för parasiten i Sverige, säger Andrea Miller.

Närmare 450 smågnagare (framförallt vattensork, skogssork och åkersork) har insamlats från 4 kvadratmil stora provtagningsrutor inom projektet. Analyserna av vattensork är nu avslutade men det återstår ytterligare cirka 100 djur av övriga arter. Så här långt kan forskarna säga att vattensork är en möjlig mellanvärd för dvärgbandmasken. Fyndet, som är det första i Sverige, gjordes i en hona som fångades på ett fält 8 km nordost om Öster Malma och 5 km sydväst om Gnesta i maj 2013.

– Detta är ett genombrott i forskningen och övervakningen rörande parasitens förekomst och spridning i Sverige. Upptäckten är inte förvånande eftersom det är känt att en systerart till vår svenska vattensork är viktig som mellanvärd bland annat i Schweiz. Mycket intressant är att fyndplatsen ligger cirka 70 km österut från den plats i Södermanland där parasiten tidigare är känd från räv, vilket vidgar bandmaskens spridningsområde avsevärt, säger Gert Olsson.

– Fyndet av dvärgbandmask i vattensork är ett genombrott i vår forskning eftersom vi nu med större säkerhet kan förutspå till vilken naturtyp parasiten är knuten. Projektet är nu inne på sitt andra år och vi följer med stort intresse hur situationen kommer att utvecklas. Det är rimligt att antalet fynd kommer att öka framöver när vi letar på fler platser där det finns gott om vattensork, säger Johan Höglund.

EMIRO, som är ett tvärvetenskapligt projekt, koordineras av Johan Höglund från SLU:s institution för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap. Från svensk sida deltar även Gert Olsson från institutionen för vilt fisk och miljö vid SLU i Umeå och Helen Wahlström från Zoonoscenter vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA) i Uppsala.

För mer information parasitens förekomst i landet som helhet hänvisas till SVA:s pågående övervakningsprogram (www.sva.se/ravensdvargbandmask).

Mer information
Johan Höglund, professor
Sveriges lantbruksuniversitet, Uppsala
Sektionen för parasitologi
Institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap (BVF)
018-67 23 71, 070-257 41 56, johan.hoglund@slu.se

Andrea Miller, doktorand vid samma avdelning
018-67 23 59, andrea.miller@slu.se

Gert Olsson, viltekolog
Sveriges lantbruksuniversitet, Umeå
Institutionen för vilt, fisk och miljö
090-786 86 66, 070-376 16 66, gert.olsson@slu.se

Forskningsprojektet EMIRO (Echinococcus Multilocularis In ROdents)
www.emiro.org