Stockholm – en annan del av rovdjurssverige?

Stockholmare är mycket mer positiva till rovdjuren i Sverige än de som bor  i rovdjurslänen. Det visar en ny rapport från SLU om svenskarnas attityd till rovdjur.

När FjällMistra/SLU Foma Vilt undersökte vad svenskarna tyckte om stora rovdjur för första gången 2004 ingick ett proportionerligt urval av svenska folket som jämförelse för att se hur attityderna bland befolkningen i de sex norra rovdjurslänen Norrbotten, Västerbotten, Jämtland, Västernorrland, Gävleborg och Dalarna, eventuellt skilde sig från attityder bland svenskar i genomsnitt. Ett resultat av undersökningen var att det finns stora skillnader i attityder till rovdjur och rovdjurspolitik mellan de som bor i rovdjurslänen och i Sverige i övrigt. Efter undersökningen 2004 har debatten ytterligare fokuserats på att diskutera skillnaderna mellan stad och land. I den här rapporten har vi därför valt att inkludera Stockholms län som representant för den stora staden i Sverige. Det ger oss en bra möjlighet att dels jämföra den urbana Stockholmsregionen med de mer ruralt präglade rovdjurslänen, dels att jämföra Stockholm med övriga Sverige.

Här följer de viktigaste resultaten i punktform från undersökningen:

• Stockholmarna är mycket mer positiva än boende i rovdjurslänen till att öka de av riksdagen beslutade antalsmålen.
• De tio mest rovdjurspositiva kommunerna finns i Stockholms län medan de tio mest negativa finns i Dalarna, Västerbotten och Jämtland.
• Stockholmare är mer positiva till att leva med varg än boende i rovdjurslänen. Men om stockholmaren får välja föredrar han eller hon att ha lodjur i sin närhet framför björn och varg.
• Stockholmarna är mycket mer positiva än boende i rovdjurslänen till att rovdjuren finns i Sverige.
• Stockholmare är mer benägna att ställa sig bakom internationella avtal till skydd för rovdjur, att begränsa möjligheten att skydda sin egendom vid attack av rovdjur samt att tillåta vargar i renskötselområdet jämfört med boende i rovdjurslänen.
• Stockholmarna har en lägre kunskapsnivå om stora rovdjur än boende i rovdjurslänen.
• Stockholmare är mer negativa till skyddsjakt för att hantera problemdjur jämfört med boende i rovdjurslänen
• Stockholmare är också mer negativa till jakt för att begränsa antalet rovdjur jämfört med rovdjurslänen.
• Stockholmare är generellt sett mer positiva till rovdjur än boende i rovdjurslänen, men attityderna inom Stockholms län varierar. De uppvisar därmed samma mönster som i landet i övrigt, ju mer perifert och glest befolkat desto mer negativa tenderar attityderna att vara.

Rapporten (i sin helhet i pdf-länk nedan) är skriven av Göran Ericsson (070-6765012) och  Camilla Sandström (070-29163 44) vid SLU Umeå, Institutionen för vilt, fisk och miljö.

Presskontakt Länsstyrelsen Stockholms län: Hanna Dittrich Söderman 08-785 5141, enheten för naturvård. Olle Castelius, presschef, 08-785 4550

Bakgrund

I maj 2009 skickades ett undersökningsformulär ut till 15 317 personer i Sverige, varav 1067 var ett proportionerligt nationellt urval. Ålder 16-65 år. Undersökningen upprepar delar av motsvarande undersökning som gjordes 2004 av Fjällmistra. I Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland, Jämtland, Dalarna, Gävleborg (rovdjurslän) och Stockholm tillfrågades 150 personer per kommun. Bakom undersökningen står forskare från Institutionen för Vilt, fisk och miljö, SLU. Undersökningen har finansierats av medel från SLU (FOMA vilt), Naturvårdsverket och länsstyrelserna i Norrbotten, Västerbotten, Västernorrland, Jämtland, Dalarna, Gävleborg och Stockholm. Av dem som tillfrågades i de nämnda länen svarade mellan 46 % (Stockholm) - 56 % (Dalarna, Jämtland). På kommunnivå varierade svarsfrekvensen mellan 31 % (Botkyrka) och 63 % (Krokom). Med ”stockholmare” avses ett representativt urval av boende i Stockholms län. I rapporten jämförs Stockholms län med hela det norra utbredningsområdet – rovdjurslän.