Banan är min bästa räddare

"Hur mår du Evelyn?" Ropar min kollega när jag går förbi med banan i handen, bananskalet försökte jag kasta i soptunnan, men missade. Lågt socker. Till svar vinkar jag med bananen och säger att snart är det bra.

Bra? Blir det någonsin bra? Har levt med denna sjukdom så länge att folk tror att jag har lärt mig, absolut, jag kan ta hand om sjukdomen men likförbannat går det upp eller ner ibland. Så får det vara men bara jag kan vinka med bananen till kollegan och strax bli bra.

Banan är min bästa räddare, den har räddat mig så många gånger under dessa 23 år som jag har krigat med denna sjukdom. Men utan sjukdomen hade jag inte lärt mig planera. Idag planerar jag så bra att mitt nyårslöfte 2020 är att vara mer spontan, sluta oroar mig ifall allt inte blir som jag tänkt.

Jag har lärt mig tyngden i kolhydrater, reserv hjälpmedel men framför allt goda människor i min omgivning. Som den gången på krogen när jag blev låg, sa det till min vän, tre minuter senare kommer hon med ett glas juice, ett glas nötter och ett glas vatten. Eller på festivalen, när jag kollar blodsockret och det visar 6,4. En av festivalvännerna frågar hur det ligger till. Jag ler och säger kanon. Han ropar ut i hela gruppen ”Evelyn har bra blodsocker, skål!” För att med goda vänner kan man leva med detta. Det är som han säger musikern Markus Krunegård ”det är inte hur man har det, utan hur man tar det”

Alla kan bli sjuka, kollegan jag nämnde tidigare, händelsen där ovan var första gången hon jobbat på ett halvår pga sin axel och vab. Alla kan bli sjuka, det är inte hur man har det, bara hur vi tar det.

Evelyn

Evelyn Vahlberg lever med typ 1-diabetes, är 25 år bor i Burträsk. Bloggar för Diabetes Wellness Sverige.