Ensamstående mamma med diabetes

Välkomna! Här kommer ni som sagt att kunna följa min vardag med diabetes typ 1. Sedan jag fick sjukdomen har jag velat dela med mig och öka kunskapen om den. När jag blev diagnostiserad var mitt sätt att hantera det att läsa på och lära mig allt om diabetes. Det är nog mitt sätt att hantera det mesta, att söka kunskap om det och på så sätt ta kontroll över det, det fungerar för mig.

Det var dock inte enkelt att få diabetes typ 1 som 28-årig ensamstående mamma. Jag hade jag levt så många år då jag kunnat göra som jag vill med mat osv, jag har även en ätstörning i grunden så mina matvanor har aldrig varit riktigt bra. Nu måste jag äta, helst samma tider varje dag för annars får jag lågt blodsocker. Man kan leva ett normalt och bra liv med diabetes, det kan man absolut. En diabetesdiagnos innebär inte att livet är ”över” (självklart kändes det lite så i början). Men diabetes är en ständig följeslagare! Är man som mig, typ 1-diabetiker, alltså helt insulinberoende, så finns sjukdomen alltid i bakhuvudet. Ska du äta behöver du ta insulin, ska du träna måste du hålla extra koll på blodsockret… det är ständiga beslut gällande diabetesen. Det kändes överväldigande i början.

Man får inte glömma att diabetes kan vara/är en dödlig sjukdom, och det var nog det som var tuffast för mig. Min egen dödlighet blev helt plötsligt verklig på ett sätt. Jag har en son som jag vill finnas för så länge jag kan, och då måste jag ta hand om mig. Jag måste kämpa och göra det diabetesen kräver oavsett om jag vill eller inte. Och tro mig – det har funnits många dagar då jag har hatat att jag har fått en sådan ”hemsk” sjukdom som jag inte har bett om. Som kräver så mycket av mig. Men nu när det har gått två år har jag accepterat läget. Jag måste leva mitt liv, diabetesen tar tid och plats, men den får aldrig ta över mitt liv helt och hållet.

Just nu har jag Dexcom G6 (en kontinuerlig blodsockermätare som sitter på armen) samt sprutor. Det senaste året har jag haft insulinpumpen Minimed 670G från Medtronic, men jag tar en paus från den då jag gör en neuropsykiatrisk utredning samt utreds för fibromyalgi. En insulinpump är ett jättebra hjälpmedel men den tar en del tid; Byte av insulin och infusionsset, byte av den kontinuerliga blodsockermätaren som hör till, kalibrering av sensorn… en del alltså och jag har ingen energi till det i dagsläget. Dessa tekniska hjälpmedel är något jag anser vara en fördel med diabetes då jag älskar teknik och är glad över att få chanser att testa dessa.

Ja, det här var lite om diabetes och hur jag tänker och känner om den! Jag ser fram emot att dela med mig av min vardag där jag försöker kombinera min diabetes med allt annat, framförallt som mamma – då det är ett heltidsjobb att vara ensamstående och det är inte alltid lätt. Jag har dock en son som frågar mycket om min diabetes och är involverad i det vilket är toppen!

Zandra fick typ 1-diabetes som 28-åring och är ensamstående mamma. Bloggar för Diabetes Wellness Sverige.