10 minuters promenad kan förbättra blodsockret hos individer med fetma och insulinresistens

I oktober 2019 tilldelades Professor Juleen R Zierath vid Karolinska Institutet ett forskningsanslag på 1 000 000 kronor av oss på Diabetes Wellness Sverige för sitt projekt ”Reducing sedentary time to improve glucose and lipid metabolism”.
- Vårt mål var att identifiera en enkel och tidseffektiv aktivitetsbaserad intervention som skulle komma att förbättra den metabola kontrollen och förbättra det dagliga blodsockret. Samtidigt kom vi att upptäcka nya molekylära mål som kan utnyttjas för att identifiera behandlingsmål genom att kartlägga molekylära signaturer i skelettmuskulatur och fettvävnad, säger Juleen.

Typ 2-diabetes är en livshotande metabolisk sjukdom som når epidemiska proportioner.
- Vi har visat att patienter med typ 2-diabetes kännetecknas av insulinresistens i skelettmuskulaturen och att träning kan motverka denna defekt och förbättra blodsockernivåerna. Typ 2-diabetes delar många drag av accelererat åldrande inklusive dålig glukoshantering, insulinresistens och förlust av muskelmassa. Påfallande är att långvarigt deltagande i kraftfulla träningsprogram mildrar sekundärt åldrande och minskar funktionshinder och dödlighet. Detta forskningsprojekt är utformat för att testa om lågintensiv fysisk aktivitet genom att bryta upp stillasittande beteende kommer att förbättra glukoskontrollen hos personer med typ 2-diabetes, förklarar Juleen.

Slutrapport av det projektbidrag som tilldelades Professor Juleen R Zierath
Forskningsförslaget har undersökt avbrott i långvarigt sittande kan förbättra kontrollen av blodsocker och den metabola profilen hos vuxna med fetma.
Detta arbete har visat att ett tillägg av cirka 750 steg utspridda över dagen (motsvarande en varaktighet på cirka 10 minuter) kan förbättra blodsockret hos individer med fetma och insulinresistens.
Dessutom rapporterar detta projekt att ägna sig åt högre nivåer av fysisk aktivitet och samtidigt avbryta stillasittande tid kan resultera i större fördelar. Dessa resultat har en potentiell klinisk betydelse eftersom de indikerar att fler frekventa avbrott från inaktivitet kan leda till förbättrade metaboliska hälsoresultat hos människor.

Resultaten från detta arbete publicerades i American Journal of Physiology, Endocrinology and Metabolism. Publikationen framhölls därefter av pressen som hälsoeffekter. Resultaten av detta arbete presenterades också vid olika konferenser och ingick i en forskningsuppsats.

Varför började du forska?
- Jag var en tävlingsidrottare och var intresserad av att lära mig mer om träningens biokemi och hur detta var relaterat till att optimera träningen för maximal prestation. Mina första forskningsfrågor var fokuserade på att förstå träningsanpassningar.

Varför valde du att forska inom diabetesområdet?
- Jag blev nyfiken på träningens hälsofrämjande effekter och hur både akut träning och regelbunden träning ökade insulinkänsligheten och ämnesomsättningen. Jag var också intresserad av att lära mig mer om kraften med träning för att förhindra eller fördröja uppkomsten av insulinresistens och hur träning kan vara fördelaktigt för att förbättra glukoshomeostasen hos personer med typ 2-diabetes.

Hur tycker du att området för diabetesforskning har förändrats sedan du började forska om diabetes?
- Fältet går mot precisionsmedicin och precisionshälsa. Det finns en ökad uppskattning av att det finns individuella skillnader i hur människor reagerar på insatser. Forskning pågår för att avgränsa dessa skillnader för att kunna ordinera rätt behandling vid rätt tidpunkt. Dessutom har vi många molekylära verktyg till hands för att avgränsa den exakta mekanismen för diabetespatogenes över sjukdomsförloppet. Det är mycket spännande tider för fältet när vi går för att avslöja patogenesen av typ 2-diabetes och kliniska ingrepp för att förbättra insulinkänsligheten.

Inom vilket område av diabetesrelaterad forskning ser du den snabbaste utvecklingen och vad tror du kommer att hända inom de närmaste 10 åren?
- Jag har ingen kristallkula, men jag tror att stora framsteg kommer att göras i tillvägagångssätt relaterade till previsionsmedicin relaterad till kardiometabolisk sjukdom. Detta kommer att åtföljas av en ökad förståelse för hur gener och miljö interagerar för att påverka patogenes och behandling. Längre fram kan sådan kunskap ge information om förebyggande och behandlingsstrategier inriktade på kardiometabolisk sjukdom.

Text: Ann Fogelberg
Foto: Privat