Ny studie visar på vikten av att hantera skörhet hos äldre med typ 2-diabetes

En ny och banbrytande klinisk studie, MIDFRAIL, belyser den långsiktiga skörheten och de fysiska utmaningarna hos äldre personer som lever med typ 2-diabetes. Forskningen syftar till att öka medvetenheten om hur dessa faktorer påverkar livskvaliteten och att erbjuda effektiva strategier för att stödja denna utsatta grupp.

Typ 2-diabetes (T2D) mycket vanligt förekommande i åldrande befolkningar och förknippas med ökad skörhet och funktionsnedsättning. Skörhet är ett dynamiskt och reversibelt tillstånd som förändras över tiden. Det finns idag stöd för att utvecklingen av skörhet är av olika slag.
Övergångarna mellan de olika tillstånden (från robust till skör och vice versa) sker antingen spontant eller efter interventioner som huvudsakligen baseras på fysisk träning. Förändringar i skörhetsstatus kan förutsäga negativa händelser.
Den randomiserade kliniska prövningen MIDFRAIL visade att en multimodal intervention hos äldre sköra och de som kommer bli sköra med T2D, inklusive motståndsträningsintervention tillsammans med kostinsatser, förbättrar den fungerande utvecklingen vid 12 månaders uppföljning, vilket bedöms genom förändringar i det korta fysiska prestationsbatteriet (SPPB) och bibehåller en persons funktionsförmåga. Nyligen visade vi att den funktionella förbättringen åtföljdes av en ökning av högsta möjliga dynamiska styrka och högsta möjliga effekt och bibehölls under en tvåårsuppföljning trots att träningen avbröts flera månader före den sista bedömningen.
Resultaten vid 1 års uppföljning (FU), som redan publicerats, visade fördelarna för funktionsstatus när det gäller SPPB (Short Physical Performance Battery), men gjorde det inte möjligt för dem att bedöma förändringar i skörhetsstatus. En kohort av försökspersoner från centra som påbörjat studien tidigare genomförde dock en uppföljning på minst 18 månader. Syftet med det aktuella manuskriptet är att bedöma om en sådan multimodal intervention på äldre sköra och prefraila patienter med T2D är effektiv för att förbättra funktionsstatus, inte bara genom SPPB-mått utan också som skörhetsstatus och om denna effekt fortfarande observeras efter mer än 18 månaders FU.

MIDFRAIL-studien var en randomiserad klinisk prövning (RCT) som finansierades av det sjunde ramprogrammet och genomfördes i sju europeiska länder (Belgien, Tjeckien, Storbritannien, Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien) mellan mars 2013 och april 2017. Studien jämförde effekten av en multimodal intervention med sedvanlig vård hos sköra och pre-sköra personer ≥ 70 år med T2D avseende fysisk funktion efter 12 månader. När kliniken hade rekryterat 7 deltagare genererade det elektroniska systemet automatiskt ett meddelande som meddelade vilken studiearm (IG, Interventionsgruppen) eller UCG, Usual Care Group) som kliniken hade tilldelats.

Deltagare
Niohundrasextiofyra deltagare ingick i RCT-studien. Studien följde CONSORT:s (Consolidated Standards of Reporting Trials) checklista för klusterrandomiserade studier. Exklusionskriterierna omfattade dålig kognitiv funktion (Mini-Mental State Examination < 20, allvarliga begränsningar i ADL (Barthel < 60; inte kan delta i träningsdelen på ett säkert sätt av andra hälsorelaterade skäl; eller har en förväntad livslängd på < 6 månader. En kohort av försökspersoner kunde fullfölja minst 18 månaders uppföljning, upp från baslinjebesöket, och i den aktuella analysen inkluderade de denna kohort av försökspersoner från Spanien, Tjeckien, Tyskland, Italien och Frankrike.

Den multimodala interventionen MIDFRAIL bestod av:

1. Individualiserat träningsprogram med fokus på musklerna i de nedre (benpress och knäextension), med 2 veckors introduktion före träningen och därefter 16 veckors program med två pass/vecka med ökande motstånd var 4:e vecka från 40 till 80 % av 1RM (Imagerie par Résonance Magnétique) (Franska för MRI).

2. Närings- och utbildningsprogrammet består av sju 45-minuters gruppsessioner som är utformade för att öka kunskapen om T2D, minimera risken för lågt blodsockervärde och säkerställa optimal näringsstatus.

3. Optimering av diabetesvården för att uppnå målen för glykemi (HbA(1c) mellan 7-8 %, (53-64 mmol/mol)) och blodtryck (< 150/90 mmHg).

UCG, Usual Care Group, definierades som den nivå av rutinmässig vård som en äldre patient med T2D normalt kan förvänta sig att få från sitt sjukvårdssystem.
Programmet med styrketräning genomfördes under de 16 första veckorna av år 1 och upprepades under de 16 första veckorna av år 2. Beträffande utbildningssessionerna fick de första årets deltagare i IG ett program med 7 sessioner om diabetes, dess konsekvenser och hantering. Under det andra året deltog IG i de sju sessionerna och frågade om eventuella frågor eller problem som uppstod i hanteringen av eller kunskapen om deras diabetes under det första året av studien.

De kliniker som randomiserades till UCG fick de uppdaterade riktlinjerna för hantering av diabetes hos äldre endast i informationssyfte, utan några specifika rekommendationer om att följa dem.

Resultat
MIDFRAIL-rekryteringen pågick från december 2014 till februari 2016. En kohort med 298 försökspersoner från 35 kluster och 5 länder (90 från Spanien, 70 från Tjeckien, 19 från Italien, 91 från Frankrike och 28 från Tyskland) ingick i denna analys.

De grundläggande egenskaperna hos deltagarna i 298 inkluderade försökspersoner var medelåldern 77 år och 140 (46,98%) var män. Försökspersonerna hade en hög grad av samsjuklighet; hypertoni var den vanligaste samsjukligheten (cirka 86 %). Nittioåtta försökspersoner (33 %) var sköra. Båda grupperna var välbalanserade, med undantag för prevalensen av skörhet och SPPB, Short Physical Performance Battery. Skörhet var vanligare i IG än i UCG (43,2 vs 26,7 %) SPPB var något lägre i IG än i UCG (8,59 vs 9,20).

Ytterligare analys genomfördes för att bedöma skillnaderna i baslinjekarakteristika mellan de försökspersoner som följdes upp till ett år och de som följdes i mer än 18 månader och resultaten ändrades inte väsentligt.

Olga Laosa, Eva Topinkova, Isabelle Bourdel-Marchasson, Bruno Vellas, Mikel Izquierdo, Giusseppe Paolisso, Timothy Hardman, Andrej Zeyfang, Laura Pedraza, Jose A. Carnicero, Leocadio Rodriguez-Mañas, Alan J. Sinclair, för MIDFRAIL-konsortiets räkning.

Mottagen 9 januari 2025; Mottagen i reviderad form 5 februari 2025; Accepterad 10 februari 2025 Tillgänglig online xxx
1279-7707/© 2025 Publicerad av Elsevier Masson SAS på uppdrag av SERDI Publisher. Detta är en artikel med öppen tillgång under CC BY-NC-ND-licensen (http://creativecommons.org/licenses/by-nc-nd/4.0/).

Källa: The Journal of Nutrition

• IG = Interventionsgruppen
  Det är den grupp i studien som får den behandling eller det program som testas. I MIDFRAIL-studien fick IG alltså:

• Ett anpassat styrketräningsprogram
• Undervisning om kost och diabetes
• Mer målinriktad medicinsk uppföljning

• UCG = Usual Care Group
  Det här är kontrollgruppen, alltså de deltagare som fortsätter få den vård som vanligtvis ges inom sjukvården – alltså "sedvanlig vård". De fick inga extra tränings- eller kostprogram.

Poängen med att ha två grupper är att kunna jämföra resultaten. På så sätt ser forskarna om det program som testas (i det här fallet träning och utbildning) faktiskt ger bättre resultat än vanlig vård.