Vi firar insulinets 100-årsdag

Den 11 januari var det exakt 100 år sedan insulin användes första gången för att behandla typ 1-diabetes hos en människa. Upptäckten innebar att diabetes inte längre var en dödsdom för den drabbade.

Sjukdomen diabetes har varit känd i mer än tusen år. Historiker tror att det var den grekiske läkaren Aretaios som först beskrev sjukdomen redan på 200-talet, och det var också Aretaios som gav den namnet diabetes. Ordet diabetes är grekiska och betyder "att gå igenom". Anledningen är troligen att obehandlad diabetes ger ett stort dricksbehov – med åtföljande stort kissbehov.

Mer än 1000 år senare, på 1600-talet, fick vi tillägget mellitus, som kommer från det latinska ordet för honung. Det var den engelske läkaren Thomas Willis som föreslog detta, eftersom ett kännetecken för sjukdomen är att urinen smakar och luktar sött. I dag är det korrekta medicinska namnet för sjukdomen "diabetes mellitus".

I slutet av 1800-talet förstod forskarna att sjukdomen var relaterad till problem i bukspottkörteln, bland annat genom observation av försöksdjur. I början av 1900-talet stod det klart att bukspottkörteln producerade ett ämne som heter insulin, och att diabetes berodde på brist eller brist i kroppens produktion av insulin.

Nobelpriset i medicin
Upptäckten av insulin anses vara en av de stora händelserna i medicinens historia. Föreställ dig hur det skulle vara för de läkare som såg insulinets effekter på patienter som hittills dömts till döden. Innan insulinet gjordes tillgängligt innebar diagnosen vanligtvis en kort tids sjukdom med dödsfall efter 6 - 12 månader. Plötsligt kunde en spruta väcka döende människor till liv igen. Dr Frederick Banting (höger) och Dr Charles Best (vänster) är forskarna som upptäckte insulin.

Det var många forskare som samarbetade för att göra insulin tillgängligt som läkemedel. Den rumänske läkaren Paulesco var förmodligen den första som isolerade insulinet, och var därmed också den första som bevisade att det faktiskt fanns.

Den skotske fysiologen J.J.R. Macleod utvecklade en forskningsplan som var viktig för en framgångsrik isolering av insulin och för detta arbete fick han Nobelpriset i medicin 1923 tillsammans med den kanadensiske läkaren Frederick Banting – till stora protester från bland annat Paulesco.

Frederick Banting trodde också att Macleods bidrag till upptäckten av insulin hade varit minimalt och han hävdade själv att det var samarbetet med Charles Best som gjort upptäckten möjlig. I dag är det i första hand Frederick Banting (höger) och Charles Best (till vänster) som är erkända som uppfinnarna av insulin och de som först lyckades tillverka det i en sådan form att det kunde användas för att behandla diabetes.

Foto: Library and Archives Canada, C-001350

11 januari 1922
Allra första gången en människa behandlades med insulin var den 11 januari 1922. Banting och Best hade fått hjälp av en biokemist vid namn James Collip för att isolera och rena proteinet från bukspottkörteln från ett kalvfoster. I januari 1922 trodde de att läkemedlet var redo att testas och den 11 januari gavs den första injektionen med insulin till 14-årige Leonard Thompson.

Tyvärr var insulinet de hade tillverkat så orent att Leonard fick en allvarlig allergisk reaktion. Först ville de avbryta hela projektet, men Collip fortsatte att arbeta med att förbättra extraktet. Den 23 januari gjorde de ett nytt försök, och detta var absolut framgångsrikt: de observerade inga biverkningar och alla symtom på diabetes försvann. Ett effektivt motgift mot diabetes var ett faktum! Under året har både insulin och produktionsteknik förbättrats och i synnerhet samarbetet med läkemedelsföretaget Eli Lilly gjorde det möjligt att öka volymen. Efter en kort tid blev insulin tillgängligt på apoteken. Tack vare insulinbehandlingen levde Leonard Thompsan vidare i ytterligare 13 år, innan han dog i lunginflammation vid 27 års ålder.

De första patienterna
Hos Defining Moments Canada har vi hittat historien om den tiden då Banting, Best och Collip gick från säng till säng på pediatriska avdelningen på Toronto General Hospital med den nya medicinen. Här låg barn som höll på att dö av syraförgiftning sida vid sida på stora sjukhusavdelningar. Det kunde finnas mellan 50 och 100 barn på varje avdelning, och många av dem låg redan i koma. Döden var oundviklig för dessa patienter, och familjerna satt runt sängarna och väntade på slutet. Enligt historien började forskarna sätta in insulinsprutorna i ena änden av rummet och arbetade sig sakta men säkert in på sjukhusavdelningen. Innan de nådde slutet började de första barnen vakna ur koman och familjernas glädjerop hördes på hela sjukhuset.

Det är möjligt att den här historien har blivit mer och mer dramatiserad genom många återberättanden, men den symboliserar ändå den enorma betydelse dessa framstående vetenskapsmän och upptäckten av insulin har haft för dessa barns och hundratusentals barns och vuxnas liv under tiden efteråt.

Källa: Diabetes Wellness Norge