– Jag vill skapa en miljö där spelare vågar utvecklas

Efter en spelarkarriär som tagit henne till USA, Grekland och klubbar i både OBOS Damallsvenskan och Elitettan, tvingades Hanna Spets lägga skorna på hyllan vid 24 års ålder efter återkommande knäproblem. Men hon var inte redo att lämna sporten.

– Flera av mina tidigare tränare uppmuntrade mig att fortsätta inom fotbollen som tränare. Det blev startskottet på min nya väg, säger Hanna Spets, idag huvudtränare för IK Uppsala Fotboll i Elitettan.

Hanna växte upp i Karlstad och inledde sin fotbollsresa i Skattkärrs IF innan hon gick vidare till en elitsatsning i QBIK. Hon kombinerade sedan studier i företagsekonomi med collegefotboll i USA, följt av ett proffsäventyr i Grekland. Den aktiva spelarkarriären avslutades i Kvarnsvedens IK.

När hon började röra sig bort från spelarrollen tog hon sina första steg som tränare i Kvarnsvedens IK samtidigt som hon påbörjade sin formella tränarutbildning.

– Under 2022 bestämde jag mig för att satsa fullt ut och flyttade till Uppsala för att ta ett uppdrag som tränare IK Uppsala Fotboll. Genom åren har jag haft olika roller inom akademin och nu, mitt tredje år i klubben, har jag tagit klivet upp som huvudtränare för A-laget.

Vad eller vem har inspirerat dig till att bli tränare?

– När jag var 16 år hade jag två kvinnliga tränare, Therese Lückner och Lisa Mellberg. De öppnade mina ögon för att det fanns en annan typ av karriärväg inom fotbollen. Jag har också alltid haft en passion för att hjälpa andra att utvecklas och insåg ganska tidigt att jag trivdes med att analysera spelet och följa andras utveckling. Det finns något väldigt givande i att se någon ta steg framåt och veta att man varit en del av den resan. Min familj och mina vänner har också spelat en avgörande roll i att jag vågat satsa.

Vilka egenskaper anser du vara mest avgörande för att vara en framgångsrik tränare?

– För mig handlar ett framgångsrikt ledarskap om att kombinera tydlighet och struktur med empati och lyhördhet. En bra tränare är någon som sätter ramar och mål, men också ser människan bakom spelaren. Jag tror på att verkligen ta sig tid att lära känna varje individ, för att skapa en miljö där man vågar utvecklas.

– En annan viktig egenskap är ödmjukhet – att vara mottaglig för feedback och hela tiden sträva efter att utvecklas. Det hjälper mig att stå stadigt i den jag är som tränare idag, och den jag hoppas att jag blir ihågkommen som.

Vilka utmaningar möter du vanligtvis i ditt arbete som tränare, och hur hanterar du dem?

– En återkommande utmaning är att hantera olika individer och personligheter i en grupp. Spelare kommer från olika bakgrunder och erfarenheter, så att möta deras förväntningar utifrån en gemensam ram kräver mycket arbete. En annan utmaning är speltid – att hantera spelare som får lite tid på planen, men ändå få dem att känna sig delaktiga.

– Båda utmaningarna handlar i grund och botten om kommunikation. Det gäller att vara tydlig med förväntningar, både individuellt och i grupp, och att skapa en öppen dialog.

Vad är ditt mål som tränare?

– Ett långsiktigt mål har varit att vidareutbilda mig, vilket jag nu får möjlighet till genom min pågående UEFA A-utbildning. Jag har en tydlig plan för min tränarkarriär och har redan tagit viktiga steg i rätt riktning. Just nu ligger mitt fokus på att utveckla det jag är bra på, samtidigt som jag fortsätter att forma min tränaridentitet. Jag vill skapa en stabil och professionell grund att bygga vidare på, med målsättningen att på sikt ta mig an andra avancerade uppdrag.

Vad är din vision för dig själv och för damfotbollen i stort?

– Jag vill ständigt utvecklas – både som person och i mitt yrke – och verka i en miljö där jag trivs, med framåtsträvande kollegor och där jag får bidra till andras utveckling. Jag är fast besluten att vara en del av fotbollen länge, och för mig handlar tränarrollen lika mycket om att bana väg för spelare som om att driva min egen resa.

– För damfotbollen i stort är min vision att sporten ska fortsätta växa – inte bara i popularitet, utan även i professionalitet, resurser och respekt. Jag vill vara med i många år till och sedan kunna se tillbaka och säga att damfotbollen inte var bättre förr.

Vad tror du behöver göras för att få fram fler kvinnliga elittränare?

– Det är en komplex fråga, men mycket handlar om att våga se tränaryrket som en faktisk karriärväg. Det kräver tid, engagemang och målmedvetenhet – som alla andra karriärer – men om man är villig att investera det som krävs, och det berikar ens liv mer än det tar, så är det värt det.

– Det är också viktigt att synliggöra de jobbmöjligheter som finns inom fotbollen, bortom spelarkarriären. Här har både klubbar, utbildningsinstanser och media en viktig roll i att visa tränaryrket som ett realistiskt och attraktivt alternativ. I takt med att fotbollen växer och blir mer professionell, tror jag att vi kommer att se fler kvinnliga elittränare – och med rätt stöd, uppmuntran och tydliga karriärvägar kan den utvecklingen gå ännu snabbare.

Intervjun har skapats inom projektet Elite Coaching Pathway i samarbete med EPOS, Sundström Safety och Akea.