När konkurrensen försvann, vem är egentligen vinnaren?

En personlig reflektion: Är det rimligt och konkurrens- och konsumenträttsligt korrekt att samma koncern säljer exakt samma reservdel till helt olika priser beroende på försäljningskanal? Och hur kan olika reservdelskedjor gång på gång landa på identiska priser ibland med bara en kronas skillnad på ett stort antal bildelar?

Det är frågor som både verkstäder och konsumenter samt tillsynsmyndigheter har all anledning att ställa.

Att laga bilen har blivit en allt större ekonomisk belastning. Samtidigt präglas reservdelsmarknaden av en prissättning som är svår att förklara. Exakt samma bildel kan kosta mer än tre gånger så mycket när en verkstad köper in den som när en privatkund beställer den via nätet. Det leder till att kunder känner sig lurade och verkstäder hamnar i en omöjlig situation.

En granskning från branschföreningen Fordonsjuristen visar hur omfattande problemet är.

I ett aktuellt fall säljs en kondensor – med samma artikelnummer och från samma tillverkare – för 1 212 kronor inklusive moms i en öppen webbshop. När en kedjeansluten verkstad inom samma koncern köper in exakt samma del via koncernens ordinarie bildelsgrossist kostar den i stället 4 087 kronor. Det är en prisskillnad på över 300 procent.

Det är svårt att se hur en sådan prissättning kan motiveras. För verkstad. För bilägaren. Och förmodligen även för myndigheter som Konkurrensverket, KKV, som bevakar sund och rättvis konkurrens och Konsumentverket, KoV, som bevakar konsumenternas intresse.

Konsekvenserna drabbar både bilägare och verkstäder. Många kedjeanslutna verkstäder är bundna av långtgående samarbets- och lojalitetsavtal som i praktiken tvingar dem att köpa reservdelar från kedjans egna grossister, trots att samma koncern säljer identiska produkter betydligt billigare via andra försäljningskanaler. Något som påverkar priset mot konsument, den betalande bilägaren.

Samtidigt behöver kunden bara ta fram mobilen, söka på artikelnumret och konstatera att exakt samma reservdel finns att köpa för en bråkdel av priset.

Resultatet blir att verkstaden framstår som boven. Kunden ifrågasätter verkstadens pris och misstänker oskäliga handelspåslag, utan att känna till att verkstaden själv betalat ett högre inköpspris än vad koncernen säljer samma produkt för direkt till konsument via andra distributionskanaler.

Det är en situation där ingen vinner utom möjligen koncernen som kontrollerar båda försäljningskanalerna.

För en verkstad är det självklart att utgå från att ett avtalsbaserat inköp via den egna kedjan ger marknadens bästa villkor. När verkligheten istället visar motsatsen urholkas inte bara verkstadens lönsamhet utan också kundernas förtroende.

Om samma koncern kan ta ut helt olika priser för identiska produkter beroende på vem köparen är, samtidigt som anslutna verkstäder genom avtal hindras från att handla billigare någon annanstans, uppstår berättigade frågor om prisdiskriminering och oskäliga avtalsvillkor.

Det handlar inte bara om en konflikt mellan grossister och verkstäder. Det handlar om hur konkurrensen fungerar på en marknad som påverkar hundratusentals svenska bilägare.

Här finns skäl för Konkurrensverket att granska om marknaden verkligen fungerar som den ska. Vad är det som sker i en branschorganisation som organiserar två av marknadens motparter. Redan 2008 konstaterade Konkurrensverket att en tredjedel av svenska branschorganisationers verksamhet kan strida mot gällande konkurrensregler.

När konkurrensen sätts ur spel är det inte konsumenten som vinner och inte heller de verkstäder som förväntas stå till svars inför kunden.

Den enda verkliga vinnaren riskerar att vara den koncern som kontrollerar hela kedjan.

Konkurrens ska vara sund och ske på samma villkor, enligt oss på Fordonsjuristen.

Bo Ericsson

Fordonsjuristen

Konkurrens ska vara sund och ske på samma villkor.