Gå direkt till innehåll
Adult learning, especially a foreign language, is more complicated process. A person has other more important priorities further compounded by the fact that one has to adjust in a new culture. Foto: Joy Öjemalm
Adult learning, especially a foreign language, is more complicated process. A person has other more important priorities further compounded by the fact that one has to adjust in a new culture. Foto: Joy Öjemalm

Blogginlägg -

Språkångest

Drafting materials and conducting trainings, doing presentations, creating exhaustive analytical reports were nearly second nature to me. Heck, I even used to host for events once in a while. I might be one of those that likes to talk in front crowds and wouldn't bat an eyelash if asked to present spontaneously.

Until I moved to Sweden.

Even before I moved to this country, I tried my best to prepare by taking a few Swedish courses online. But I was leaving my motherland (the Philippines), was still working full-time, and was trying to pack and sort the life I was leaving behind and the new life that I was about to embrace. Therefore Swedish was put in the backburner (even though I could count from ett to tio by that time).

Of all the worst-case scenarios and challenges that I had already envisioned happening, it was not the culture shock or homesickness that overwhelmed me but rather the language barrier.

I have read somewhere that the northern part of Sweden is more unforgiving and has lesser likelihood to land a job if you don't have Swedish under your belt. I am not saying that it is impossible to find work, but it definitely faces more challenges if you go about without svenska rather than with. Hence, enrolling in SFI was obviously the most reasonable and practical move for my integration.

There was a time, a long time ago, when I was an intensely expressive individual. So the fear that came along of not being able to create a sentence with what I ate for breakfast på svenska brought so much anxiety to me that I was nearly in tears every after SFI class.

Let me tell you a bit where this anxiety came from: a) I grew up in a culture wherein ideal communication stems from a place of nearly perfect grammar. And old me, in SFI, couldn't even place which word is an ett or an en! b) coming from a perspective of a person who built a career in a specialized field of communications and research, I was suddenly thrown in at the deep end of a language that is quite unforgiving.

Yes, swedish is quite unforgiving. One wrong pronunciation has the potential to lead to a misinterpretation. Some would argue that swedish grammar is similar to english therefore it would come easy to those who has a good command of the latter. Let me tell you that it ain't so. Furthermore, every individual has a different learning curve: some are starting from a totally different alphabet while others from a difficult level of adult learning.

I was very conscious of my grammar and my pronunciation that I find myself clamming up most of the time and feeling inferior. I always had this feeling, this heaviness that is almost similar to remorse, that, had it been in my mother tongue, I would have expressed my views fluently and fluidly. But still I persisted, or should I say, kämpade på. There is no way but THAT way. I spoke swedish at work, with my family and to a few of my friends.

A colleague of mine once asked me why I didn't talk during an APT. She said she was interested to hear how the pre-school system works in my country. Perhaps that was the turning point, an epiphany you may call it, that may it be being silent or speaking up, my swedish grammar and pronunciation will never be perfect, not in the next few years or maybe never ever.

I still have moments of ”language anxiety” or ”språkångest” every now and then. But definitely lesser now than before. And in times like these, I switch to the old reliable swenglish. Because it is better to get your point across than to suppress those thoughts and ideas whatever they may be, eller hur?

Om Face of Gällivare

Face of Gällivare är ett samhällsprojekt som arbetar för inkludering, jämställdhet, mångfald och attitydförändring i Gällivare kommun. Genom ett normkritiskt förhållningssätt, reflektion och kunskap skapar vi en varmare känsla mellan husen. Face of Gällivare har utvecklat en utbildningsserie som hjälper arbetsplatser att reflektera kring den kultur som råder på en arbetsplats. Den har stor betydelse för hur de anställda trivs och hur effektivt arbetet blir.

Projektägare: Gällivare Näringsliv AB.

Projektet finansieras av: Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Leader Polaris, Gällivare kommun, LKAB, Boliden, Region Norrbotten och Sparbanken Nord.

Relaterade länkar

Ämnen

Kategorier

Regioner

Kontakter

Relaterat innehåll

  • Maj Aspebo

    Maj Aspebo

    Skogen är vårt andra livsrum, en plats för återhämtning, aktiviteter och där vi även kan fylla på vårt skafferi. Det går sällan en dag utan att Maj Aspebo ger sig ut i skogen, något som hon vet att hon inte kan ta för givet. Idag är hoten mot våra skogar och den biologiska mångfalden många, och Maj har valt att tillägna en stor del av sitt liv till att skydda den.

  • Johan Airijoki. Foto: Julia Palo

    Johan Airijoki

    Riksturnéer, musiksamarbeten och ett skivsläpp på gång. Malmbergssonen Johan Airijoki har tillsammans med Malmfältens Rockklubb tagit Sverige med storm, och förväntningarna är höga på det nya albumet. Vi träffades en fredag i september för att prata om att Gällivares kulturscen gjort sig känd i hela landet, vilka möjligheter han haft att utvecklas inom musiken, men även vad som krävs för att den y

  • Baqer Hasan

    Baqer Hasan

    Konstnären Baqer Hasan har startat en konströrelse i Gällivare, för att ge något tillbaka till samhället han har kommit att älska. Med Gällivare Art Center vill han ge Gällivareborna chansen att uppleva andra slags kickar än de idrott, eller i värsta fall droger, kan ge. Han menar att det ska vara lika enkelt att besöka ett konstgalleri, som att gå på gymmet.

  • Maja Kuoljok - Ett reportage från Facing Gällivare Magasin - Face of Gällivare

    Maja Kuoljok

    Skolstarten 2020 innebär inte bara ett nytt läsår för elever och lärare, utan även en helt ny skola. En av dem som börjar ett nytt läsår på Kunskapshuset i Gällivare är Maja Kuoljok, som dagen till ära är nyklippt och väldigt taggad på årets skolstart. I entrén blir hon glatt välkomnad av lärarna, och snart börjar höstterminens första lektion, i den alldeles nybyggda skolan.

  • Vännerna Tina Korkeamaa och Amy Riess driver Strandcafét på Hembygdsområdet i Gällivare

    De öppnar upp när alla stänger ner

    Många längtar efter att ta en fika på punschverandan och se Vassaraälv flyta förbi i bakgrunden. Förra sommaren var caféet stängt, men strax slår portarna upp igen, och nu med strävan att vara ett inkluderande café där alla ska kunna hitta något gott!

  • Att se det man faktiskt har

    Att se det man faktiskt har

    Tillsammans skapar de något helt nytt, oavsett om det gäller finska folkvisor, klatschiga popdängor eller en gospelhymn. Jag har träffat några av medlemmarna för att höra om vad det är som gör Kullekören så speciell och att Gällivare har mer att erbjuda än man kanske tror.

  • En gång i veckan möts medlemmarna i Hej Främling! och Inlöparna utanför badhusets entré för att tillsammans springa eller promenera en runda.

    Hej Främling!

    En gång i veckan möts medlemmarna i Hej Främling! och Inlöparna utanför badhusets entré för att tillsammans springa eller promenera en runda. För de här motionärerna är inte idrotten i fokus, istället är det mötet mellan människor där skratt, samtal och gemenskap är huvudsaken.

  • Fritidsgården

    Fritidsgården

    När Nadia Hill skulle flytta tillbaka till Gällivare efter 16 år på annat håll, fick hon starka reaktioner från sina vänner. ’Vad ska du till Gällivare och göra? Där finns ju bara böghat, sprit och kvinnomisshandel!’. Men i sitt jobb på Fritidsgården har Nadia hittat ungdomar som brinner för inkludering, och märker att det går att så små frön för att göra Gällivare till en ort för alla.

  • Patte Larsson i Gällivare sportklubbs brottarhall

    Patrik Larsson

    Brottarledaren Patrik "Patte" Larsson har tillbringat oräkneliga timmar i Gällivare sportklubbs brottarhall. Han finns till för barnen och ungdomarna, även efter träningen vilket han anser är en del i ledarskapet. Patte är tränaren som han själv hade behövt i sin ungdom. ”Nog har jag tänkt många gånger, att fan att de inte ringde och frågade varför jag inte kom”.