Fritidsgården

”Det är inte ett sidointresse, det är ett ansvar”

När Nadia Hill skulle flytta tillbaka till Gällivare efter 16 år på annat håll, fick hon starka reaktioner från sina vänner. "Vad ska du till Gällivare och göra? Där finns ju bara böghat, sprit och kvinnomisshandel!" Fördomar som Nadia till viss del själv också hade. Men hon hade ändå en dröm om att bosätta sig i sin hemkommun för att bli gammal här. Trots att fördomarna till viss del besannats, så har hon genom sitt jobb på Fritidsgården hittat ungdomar som brinner för inkludering, och märker att det går att så små frön för att göra Gällivare till en ort för alla.

Högstadieungdomarna Linnea Mattsin och Molly Axelsson möter upp oss på Fritidsgården efter en lång skolvecka. De är lite trötta och skrattiga, så där som man kan vara en fredagseftermiddag. Fritidsledaren Nadia har inte sett dem på ett tag och blir glad när de kliver in. Hade det inte varit för pandemin hade de säkert kramat varandra. Nu är det istället strikta rutiner, gles möblering och max tjugo besökare på gården åt gången. De försöker hålla öppet så gott det går, eftersom det är en viktig och trygg mötesplats för kommunens ungdomar.

Nadia fixar i ordning fika och vi sätter oss i konferensrummet. Syftet med att vi träffas är att prata om HBTQ-helgen de genomförde tidigare i år, om hur de jobbar med frågorna i vardagen, och vad som skulle kunna öka inkluderingen i kommunen. Linnea och Molly ingår i den grupp som planerade det omtyckta arrangemanget, som genomfördes under kulturfestivalen Polarvinternatten.

Varför engagerade ni er i HBTQ-gruppen?

– Det ska alltid vara okej att vara den du är. Det ska aldrig vara en fråga om varför, eller att du inte är lika mycket värd. Det ska alltid vara fullt okej så länge du inte skadar någon annan. Linnea talar med en beslutsamhet. Kompisen Molly håller med, och är anledningen till att Linnea började lära sig mer i frågor som rör kön, könsidentitet, könsuttryck och sexuell läggning.

När Nadia kom tillbaka till kommunen efter många år borta, så upplevde hon att det var lite som att åka tillbaka i tiden.

– Jag är vegetarian, feminist och HBTQ-person. Mycket som var självklart för mig när jag flyttade tillbaka till Gällivare har jag ju släppt, för att det inte funkade. Det blev ganska ensamt, det var inte så självklart längre. Jag har till exempel inte könat mina barn, och har inte träffat någon likasinnad som förstått den tanken.

Med åren har dock saker förändrats, likaså Nadias uppfattning om Gällivare och de människor som bor här. Arbetet på Fritidsgården har varit en viktig del i det, och när det blev tal om HBTQ-tema på Polarvinternatten var det självklart för Nadia att styra upp arrangemanget, och hon insåg att hon inte var helt ensam i att brinna för dessa frågor.

– När de här dök upp i mitt liv och fyllde mig med hopp så kände jag att Gällivares framtid ändå är ljus, säger hon och tittar på ungdomarna.

Utklipp från NSD 3 februari 2020, i samband med temahelgen. Bilderna föreställer ungdomarna som ingår i HBTQ-gruppen, fritidsledaren Nadia, föreläsaren Lasse samt en bild fotad på eventets 'Wall of Pride'. Foto: Privat

HBTQ-helgen blev lyckad på många sätt, och tillsammans kunde de så många frön hos både ungdomar och vuxna. De anlitade föreläsare, ordnade konsttävling, pyntade fritidsgården i regnbågsfärger och delade ut goodiebags till alla som kom dit.

– Många sa att dom inte skulle komma, men dom kom ändå, och stannade. Berättar Linnea.

– Det är ju svårt att komma in och ha en tråkig attityd när det bara sprutar kärlek. Säger Nadia som tillsammans med sina kollegor reflekterade över att stämningen på fritidsgården var mycket mjukare än vanligt, under HBTQ-helgen.

Märktes det någon skillnad efter den helgen, var stämningen annorlunda?

– Nåt jag märkte i skolan var att så fort nån sa ’Är du gay eller’ så kom nån annan och sa ’Är det nåt fel med det eller?’ Berättar Linnea och ler. Så visst lyckades gänget så frön hos Fritidsgårdens besökare, dels genom att sprida kunskap och medvetenhet men även genom att förmedla en mjukare och mer tillåtande atmosfär där alla är välkomna.

Hur försöker ni arbeta med inkluderingsfrågor i vardagen?

– Vi jobbar med att hjälpa varandra att rannsaka oss själva. Vi backar alltid varandra och lägger mycket kraft på att ta samtalen med ungdomarna, berättar Nadia. Jag tar i snitt tio diskussioner per arbetspass, men de tar slut snabbare nu än vad de gjorde för fyra år sedan. Nadia upplever att fler ungdomar tar till sig om hon säger ifrån till någon som uttrycker sig kränkande. Även om de kanske inte förstår precis allt, så upplever jag att det är fler som vill försöka göra rätt.

Fritidsgården har öppnat för dagen och fler och fler ungdomar kommer in, vilket märks genom ljudet som tränger in genom dörrspringan.

Som ungdom och besökare på fritidsgården, vad betyder den för er?

– Allt. Säger Linnea utan att tveka. Du är alltid välkommen, och här får du förhoppningsvis inga elaka kommentarer. Om du får det så finns det människor här som kommer att säga till. Man är inte själv.

Molly håller med.

– Jag har haft trevligt med folk som jag vanligtvis inte skulle prata med för att jag är rädd att dom ska vara otrevliga eller nånting. Och om nån är det, så finns det någon som säger till. Bara det är en stor grej.

Nadia ler.

– Om ni känner att ni får backning, då har vi lyckats. Vi vill att alla ska känna sig safe nånstans. Hon tittar på Molly. Du är ju en jättemodig ungdom. Ni är ju nånstans normbrytare, och ni har ju fått ta ganska mycket skit också. Men ni är ju bara en grupp kreativa helt fantastiska ungar.

Ungdomarna är stolta över sig själva, för att våga stå upp mot fastcementerade normer kan vara tufft.

– Det kan vara ganska jobbigt ibland att vara helt själv i en grupp bland människor som inte vågar stå för vad dom tror på. Säger Linnea.

"Det kan vara ganska jobbigt ibland att vara helt själv i en grupp bland människor som inte vågar stå för vad dom tror på."

Nadias flytt tillbaka till Gällivare lockade med norrsken, snö, skidåkning och närheten till fjällen. Hon hamnade först på Fritidsgården Stacken, som nu flyttat till nya lokaler på Per Högströmsgatan och bytt namn till Polar. Idag innebär jobbet som fritidsledare fördelad tid mellan högstadieskolan under dagtid, och att bemanna Fritidsgården efter skoltid och på helger.

Berätta mer om Fritidsgårdens verksamhet

– Fritidsgården är hjärtat av vår verksamhet, vart vi finns för alla ungdomar i kommunen, säger Nadia och berättar att de arbetar förebyggande, till exempel genom att ge alternativ för en drogfri fritid. Dessutom försöker de vara lyhörda för vad ungdomarna vill och forma innehållet utifrån det. Nadia tycker att hon har ett stort privilegie som får jobba så nära kommunens ungdomar, lära känna dem och prata om svåra ämnen.

– I och med att vi bygger relation med ungdomarna så blir det mycket lättare att prata. Det är inte bara en jobbig vuxen som kommer och tjafsar.

Linnea tycker att fritidsledarnas roll är jätteviktig, eftersom hon tycker det är svårt att som tonåring få respekt hos vuxna, att de ofta möts av fördomar för hur ungdomar är.

– Ni har respekt för oss. Det känns som att många vuxna inte har respekt för barn. De måste ge oss ungdomar en chans att bevisa att man kan bete sig vuxet, och få den respekten. Det tror jag att många har svårt med.

Under eventet Polarvinternatten, deltog Linnea i ett panelsamtal på Gällivare museum där det aktuella ämnet lyftes, och hon blev överraskad av intresset och kunskapen hos de äldre i publiken, som hon erkänner att hon själv har en del förutfattade meningar om.

– Jag tror att vår generation är van att de äldre är emot oss på alla möjliga sätt. Oavsett om det handlar om telefonen eller det faktum att många äldre tror att en person kan 'byta kön', när det egentligen handlar om att insida och utsida ska stämma överens för att en människa ska få vara sig själv. Men på panelsamtalet upptäckte hon att det inte alltid behöver vara så.

– De var äldre och de var accepterande. De lyssnade.

Även Nadia har insett att kunskapen kring HBTQ-frågor är större än förväntat i kommunen. På en visionsdag med förvaltningen fick hon en glad överraskning när hon förstod att hon inte var ensam om att ta dessa frågor på allvar. Nadia frågade bland annat varför det bara går att välja mellan man och kvinna när man ska ange kön på kommunens medarbetarundersökning, vilket ledde till en givande diskussion.

– Ibland är det ganska små saker som krävs för att människor ska känna att man ser dem. Gör inte medarbetarundersökning där det bara går att välja mellan två kön. Det är som att direkt säga ‘Du finns inte’. Hur svårt är det att ha en ruta till?

Nadia Hill i står med händerna längs sidan, iklädd svartmönstrad jacka och svart mössa. Det är snöigt väder ute.

''Det finns en massa miljoner att lägga på samhällsomvandlingen. Men om man vill sätta Gällivare på kartan och vara en arktisk småstad i världsklass så kanske man ska börja med att inkludera alla människor i det.''

Att rannsaka sig själv och sina kollegor ser hon som en jätteviktig start, men att det även måste avsättas medel och tid för göra kommunen ännu mer inkluderande.

– Det finns en massa miljoner att lägga på samhällsomvandlingen. Men om man vill sätta Gällivare på kartan och vara en arktisk småstad i världsklass så kanske man ska börja med att inkludera alla människor i det. Nadia menar att det inte bara ska vara enkelt för den som följer de förväntade normerna, och berättar om när hon flyttade till Piteå och lärde känna två personer som lämnat Malmfälten för att de var homosexuella.

– Så länge människor väljer att flytta för att man inte kan vara den man är så måste man visa att man tar det på allvar. Hon önskar att frågor kring könsroller, könsidentitet och jämlikhet får ta större plats, och få kosta pengar. Att det är ett måste för att få fler ungdomar att vilja stanna kvar i kommunen.

– Om vi vill att ungdomarna ska stanna så måste vi visa att vi lyssnar på dem, ser dem och tar de här frågorna på allvar. Nadia nämner det faktum att transungdomar ligger betydligt högre i självmordsstatistiken än andra ungdomar, och tycker att de styrande behöver göra mer för att visa att man tar det på allvar, och försöker öka kunskap och medvetenhet för att förhindra det.

– Man måste se det som en investering, inte nånting man gör för att det är kul med alla dom här färgerna. Det är inte ett sidointresse, det är faktiskt ett ansvar. Som kommunen behöver tar.

Molly Axelsson till vänster tittar på vännen Linnea Mattsin till höger. Det är snöigt väder.

Den timme vi skulle träffas har passerat för länge sen, och Nadia måste snart ut i verksamheten och ta emot alla ungdomar denna fredagseftermiddag när snön och kylan lyser med sin frånvaro. Det märks att Nadia, Molly och Linnea brinner för dessa frågor och har ett stort behov av att lyfte ämnet när tillfället ges, vi kommer hela tiden in på nya, intressanta sidospår.

Jag frågar Molly och Linnea om de tänker bo kvar i Gällivare, efter gymnasiet. Båda svarar att de vill dra, men inte för gott. För trots att mycket kan kännas hopplöst ibland, så kan de ändå se små ljusglimtar.

– Man möter nya människor som tänker väldigt olika, men ändå på samma sätt ungefär. Så man lär sig att det ändå inte är så himla hopplöst, det kanske ändå kommer hända saker. Jag vet att jag kommer flytta förr eller senare, men jag vill kunna komma tillbaka och vara stolt över det faktum att det ändå är Gällivare jag bor i.

– Jag vill kunna vara en stolt Gällivarebo, säger Molly.

Kanske kan ungdomarna göra en liknande resa som Nadia, som trots mycket uppgivenhet nu kan se att det växer fram små öar av ökad inkludering och en vilja att förändra. Hon blir rörd när hon pratar om de framsteg som gjorts under de senaste åren.

– Jag är svinstolt över barnen, de har varit otroligt modiga, det är inte så himla lätt. I våra mörka vinternätter blåser det ändå lite regnbågsfärgade vindar. Det gör det. Så det finns en massa hopp.

FAKTA HBTQI

HBTQI är ett paraplybegrepp och står för

Homo och Bi: Handlar om sexuell läggning

Trans: Könsidentitet, hur du definierar och uttrycker ditt kön.

Queer: Kan röra både sexuell läggning, könssuttryck och sexuell praktik men även ett sätt att kritisera könsstereotypa normer.

Intersex: En medfödd variation. Det kan vara en skillnad i den yttre anatomin men också vara en hormonell eller genetisk skillnad. Det behöver inte synas utanpå kroppen.

Källa: RFSL

Om Face of Gällivare

Face of Gällivare är ett samhällsprojekt som arbetar för inkludering, jämställdhet, mångfald och attitydförändring i Gällivare kommun. Genom ett normkritiskt förhållningssätt, reflektion och kunskap skapar vi en varmare känsla mellan husen. Face of Gällivare har utvecklat en utbildningsserie som hjälper arbetsplatser att reflektera kring den kultur som råder på en arbetsplats. Den har stor betydelse för hur de anställda trivs och hur effektivt arbetet blir.

Projektägare: Gällivare Näringsliv AB.

Projektet finansieras av: Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, Leader Polaris, Gällivare kommun, LKAB, Boliden, Region Norrbotten och Sparbanken Nord.