Senaste nyheterna

Hej! Stefan och Annmargareth heter vi och har gästskrivit den här veckan❤️. Det har nu gått åtta år sedan Stefan drabbades av ett hjärtstopp och mirakulöst räddades tillbaka till livet. Fortfarande efter alla år lever händelsen på något sätt med oss varje dag i vardagen och vi försöker prioritera hälsan varje dag. Det innebär att vi ägnar oss åt fysisk aktivitet någon timme varje dag, att vi äter lite bättre än tidigare, och att vi fokuserar på det som är viktigt på riktigt i livet, att få umgås och vara med dom som står oss närmast. Vi har också under dessa åtta år tillsammans engagerat oss för att andra ska få samma möjlighet som Stefan, att få överleva ett hjärtstopp. Vi har lärt oss att det är möjligt att öka överlevnaden vid hjärtstopp. Alla kan inte överleva, men betydligt fler än idag! Men då krävs att många fler lär sig hjärt- lungräddning (HLR) och att det finns fler tillgängliga hjärtstartare i samhället. Det är också viktigt att det finns frivilliga Sms-livräddare i hela landet, det ökar möjligheten att rädda liv. Vi har insett att det är viktigt med förbättrat stöd och uppföljning efter hjärtstopp. Att leva är nämligen mer än att överleva! Vi är medlemmar i Hjärt- lungfondens nätverk Plötsligt hjärtstopp – Drabbade och anhöriga och vi har tillsammans med andra överlevare och närstående och tillsammans med Svenska HLR-rådet och Riksförbundet HjärtLung bildat ett nätverk för överlevare och närstående där vi idag är drygt 650 medlemmar. I nätverken kan vi dela berättelser och stötta varandra, vilket känns givande och viktigt. Vi kan utgöra en viktig röst för att uppmärksamma hjärtstopp och för att påverka beslutsfattare att satsa på hjärtsäkerheten i samhället. Stefan är engagerad som ambassadör för initiativet Hjärtuppropet och arbetar för att många organisationer ska samarbeta ännu mer, för att öka medvetenheten om hjärtstopp. Ingen ska behöva dö i hjärtstopp för att det saknas hjärtstartare eller någon som kan hjärt- lungräddning! Tack alla ni som följt oss den här veckan❤️

Hej! Annmargareth heter jag och gästskriver här tillsammans med Stefan som drabbades av hjärtstopp. Idag kommer min del som närstående. I september 2017 var Stefan och jag på Bornholm på en cykelsemester. Dagen före hjärtstoppet hade vi cyklat nio mil. Vi hade lovat vara barnvakt i Skåne så vi startade tidigt för att ta färjan tillbaka. Vi hade en mil kvar till färjan och Stefan tog en selfie. Strax därefter ville han pausa. Sedan föll han över cykeln och jag förstod att något allvarligt hänt. Jag lyckades få av honom från cykeln och påbörjade hjärt-lungräddning. En cyklist kom och erbjöd sig larma ambulans. Det var dålig mobiltäckning och han åkte iväg och jag blev ensam. Ett par kom gående, de förstod att något allvarligt hade hänt och tillsammans hjälptes vi åt att göra HLR. Vi höll igång Stefans hjärta i 20 långa minuter tills ambulans och akutteam kom och tog över. Det blev transport till sjukhuset i Rönne och sedan vidare med ambulanshelikopter till Köpenhamn. Jag fattade tidigt ett beslut att börja fotografera. Jag tänkte att Stefan som alltid fotograferar kunde ju inte göra det nu. Jag ville att han i efterhand skulle kunna ta del av händelsen och det hjälpte också mig att tänka framåt. En bild som etsat sig fast var när helikoptern lyfte med Stefan och jag satt kvar på marken, så ensam och utlämnad. De första dygnen efter hjärtstoppet var några av de värsta dygnen i mitt liv. Skulle han vakna? I vilket skick? Det blev en omtumlande vecka innan vi fick klart för oss att allt såg bra ut och att Stefan inte bara skulle överleva utan också kunna leva ett bra liv. När han blev allt friskare och så småningom återgick till arbetet kunde jag börja släppa taget. Då var det dags för mig att få problem med min hälsa, i form av utbredda hudproblem med eksem och klåda. Läkaren förklarade att det är vanligt med liknande stressreaktioner efter en så allvarlig händelse. Problemen höll i sig i nästan ett år. Idag mår jag bra men lever fortfarande med lite högre nivå av anspänning. På fredag delar vi ett sista inlägg om vårt liv idag, hoppas ni vill läsa. //Annmargareth

Hej! Stefan Jutterdal heter jag och gästskriver den här veckan tillsammans med min fru Annmargareth. Hoppas ni vill följa oss. I september 2017 fick jag ett hjärtstopp, mitt under cykelsemestern på Bornholm. Men tack vare att min fru Annmargreth omedelbart startade hjärt-lungräddning och att Ole, Erik och Sennait kom och hjälpte till, så lever jag idag och mår bra. Jag är så oerhört tacksam för den fantastiska räddningsinsatsen från mina livräddare och tänker ofta på vilken lycka jag hade. Deras rådiga ingripande och alla andra fantastiska sjukvårdsinsatser från ambulanspersonal, teamet på Rigshospitalet i Köpenhamn och den fortsatta hjärtvården i Sverige gör att jag kan fortsätta leva. Första tiden efter hjärtstoppet var kaotisk och livsomvälvande. Men med hjälp av bra rehabilitering kunde jag börja jobba halvtid efter två månader och heltid efter fyra månader. Det underlättade säkert att jag var hyggligt vältränad innan hjärtstoppet. Jag kunde avsluta mitt uppdrag som förbundsordförande för Fysioterapeuterna och mitt styrelseuppdrag i Saco och idag, flera år senare, arbetar jag i liten omfattning tillsammans med Annmargreth i ett eget företag, med rådgivning inom hälsa, ledarskap och hjärtsäkerhet. Idag prioriterar jag hälsan i vardagen på ett bättre sätt, jag är bättre tränad än innan hjärtstoppet och mår bra. Alla foton som Annmargreth tog under hela sjuktiden har varit så betydelsefulla för mig och hjälpt mig att bearbeta och kunna berätta min berättelse. Närminnet var uselt den första tiden och det kändes så viktigt att kunna ta del av händelsen i efterhand med hjälp av bilderna. Jag kan nu fortsätta leva livet 2.0, tillsammans med Annmargreth, barn och barnbarn. Det är jag oändligt tacksam för! Vi är också starkt engagerade i att förbättra hjärtsäkerheten i Sverige. Sedan två år är jag ambassadör för initiativet Hjärtuppropet och driver där tre viktiga frågor: 1. Lär dig HLR, alla kan rädda liv! 2. Bli gärna Sms-livräddare, det bidrar till att rädda fler liv! 3. Hjärtstartare behöver vara tillgängliga dygnet runt, inlåsta hjärtstartare räddar inga liv! Imorgon berättar Annmargareth sin version av händelsen, hoppas ni vill läsa! //Stefan

Det är svårt att förstå att han bara en vecka tidigare låg på marken och fick hjärt-lungräddning. ❤️ Sju dagar efter hjärtstoppet kom han hem – med en ICD (pacemaker med inbyggd hjärtstartare) inopererad. För oss kändes det overkligt. Egentligen önskade jag att läkarna hade behållit honom lite längre, där han var övervakad. Hemma var det plötsligt jag och våra två små barn som bar ansvaret. Den första natten blev det inte mycket sömn. Han kunde inte ligga bekvämt på grund av brutna revben, och jag låg vaken bredvid och lyssnade efter varje andetag. Vi hade ändå haft en otrolig tur. Sommaren 2024 var vi på fest hemma hos vänner. För en gångs skull hade vi barnvakt och satt ute i trädgården. Plötsligt tappade han glaset i handen och sjönk ihop i stolen. Ingen förvarning. Ingen chans att förbereda sig. Av en lyckosam slump var flera av gästerna sjukvårdsutbildade – en kvinna med trettio års erfarenhet av akutsjukvård, en läkare och en sjöräddare. På sekunder låg han på marken och de satte igång HLR. Samtidigt ringdes 112 och sms-livräddare larmades ut. Det dröjde inte länge förrän de första sms-livräddarna sprang in i trädgården. Andra hade sprungit för att hämta en hjärtstartare – men innan de hann tillbaka kom ytterligare en sms-livräddare med en hjärtstartare under armen. Sju minuter efter hjärtstoppet fick han sin första elchock. Ingenting hände. Först efter nästan tjugo minuter och fem elchocker lyckades de bryta flimret och få igång hans hjärta igen. Läkarna har inte hittat någon orsak till hjärtstoppet. Den ovissheten var svår i början. Hur skulle vi kunna leva vidare utan att veta om – eller när – det kunde hända igen? På grund av hjärtstoppet fick han också hjärtsvikt och behöver medicinera livet ut. Han har varit sjukskriven på deltid men arbetar nu heltid igen. Den tydligaste kvarstående effekten är hjärntrötthet (fatigue), som långsamt blivit bättre – men kanske aldrig helt försvinner. Vi ser ändå på det här året med en enorm tacksamhet. Bara en av tio överlever ett hjärtstopp. Vi vet vilken tur vi haft – att det just den kvällen fanns människor med rätt kunskap och mod att agera. 🙏 // Jessie #hjärtstopp #HLR #detgällerossalla

#plötsligthjärtstopp #detgällerossalla

🍎 September i Hjärt-Lungfondens gåvokalender bjuder på Gunilla Manns färgstarka ”Skördefest i Äppelriket”. Samtidigt inleder vi en ny period där vi lyfter frågan om plötsligt hjärtstopp – ett tillstånd som varje år drabbar tusentals människor, ofta helt utan förvarning. Med forskningens hjälp kan fler överleva och få livet tillbaka. Tillsammans gör vi skillnad. ❤️ 👉 Vill du vara med och stödja forskningen? Läs mer via länkarna i vår profil. #plötsligthjärtstopp #forskning #gåvokalender #detgällerossalla

✨ ”Mitt liv är otroligt bra” ✨ Han är känd från Army of Lovers, men också som frisör, make-up-artist och stylist. Jean-Pierre Barda har levt ett liv fyllt av färg, musik och kreativitet. Men han ångrar att han började röka. Det har lett till två hjärtinfarkter och en KOL-diagnos. Redan som 13-åring började han. Hemma var det normalt – pappan var storrökare. Trots många försök lyckades han aldrig sluta. Inte ens när läkarna varnade för följderna. – Att börja röka är det absolut dummaste jag har gjort. Och jag har gjort mycket dumt, säger han och skrattar. Under en middag hemma hos sin mamma fick han plötsligt svåra bröstsmärtor. Dagen efter visade ett blodprov att han drabbats av hjärtinfarkt. – Jag kunde ha dött den natten. Senare fick han diagnosen KOL. Sjukdomen påverkar vardagen, men tack vare mediciner och forskning kan han leva ett aktivt liv. På scenen måste han ibland pausa för att hinna andas, men musiken och publiken ger energi. 2023 lyckades han till slut fimpa cigaretterna – även om nikotin fortfarande finns med som hjälpmedel. – Jag kan inte ens ha en tändare hemma, det skulle trigga rökningen på en sekund. Trots allt han gått igenom är han full av livsglädje. – Jag tycker att livet är otroligt bra. Jag hoppas forskningen tar ännu fler steg så att mediciner och behandlingar blir ännu bättre. Nyligen fyllde han 60 år. – När jag var 20 tänkte jag att 60-åringar är gamlingar. Nu känns det mest som vanligt. Det tar bara lite längre tid att fixa ansiktet på morgonen, säger han och skrattar. 📷 Anders G Warne

👉 Det är dags att bryta stillasittandet. För våra barns skull. För framtidens hälsa.

Jag heter Annika Gaardsdal. Det kanske är några av er som känner igen mig som Katastroke, som mitt konto heter här på Instagram. Sedan några år tillbaka är jag ambassadör för Hjärt-Lungfonden. Jag har själv drabbats hårt av sjukdom. Den 17 mars 2017 fick jag en massiv hjärnblödning. Den gav inga förvarningar, utan kom som en blixt från klar himmel och höll på att kosta mig mitt liv. Jag vet hur snabbt livet kan förändras. Jag önskar ingen i världen en stroke. Kanske går min önskan i uppfyllelse en dag! Jag använder mina dagar med att rehabilitera mig själv. Mitt mål är att bli så självständig som möjligt och kunna gå själv utan hjälpmedel. Jag tror på att det är möjligt, men det verkar ta tid. Men man måste komma ihåg att långsamt också är en hastighet! /Annika

Hej! Fredrik Moberg heter jag, född och uppvuxen i Kristinehamn men jobbar i Idre just nu. Jag ska springa Craft Idre fjällmaraton imorgon - i larmställ. Det är 45 kilometer ultra traillopp på 1 400 höjdmeter med en maxtid på 10 timmar. Utrustningen väger omkring 10 kg. Och jag springer för att samla in pengar till Hjärt-Lungfonden. Engagemanget kommer ifrån en vilja att vilja göra mer. Räddningstjänsten åker på något som kallas IVPA, i väntan på ambulans, där de vanligaste fallen är hjärtstopp eller andningsbesvär. Tyvärr så är det alldeles för sällan som det går bra när vi åker på sådant. Speciellt plötsliga hjärtstopp. Vi inom räddningstjänsten gör allt i vår makt för att hjälpa personer som drabbas av hjärt-lungproblem och jag tror det är få som inte har någon drabbad i sin närhet. Med mer forskning som Hjärt-Lungfonden bidrar till så ökar chanserna att förhindra och förebygga dessa sjukdomar. Därför känns den här insamlingen viktig. Ni får gärna bidra, heja, följa och dela inläggen under morgondagen. Tillsammans kan vi få fler att överleva. 🧑‍🚒Varför larmställ? Ja, varför larmställ egentligen... Den praktiska anledningen är att man behöver göra något som sticker ut för att få igång en insamling. Symboliskt däremot, kan man säga att springa marathon i larmställ känns lite lika som att åka på ett hjärtstopp: Oddsen är emot oss och det känns som att vi aldrig kommer fram. Trots det är enda vägen att sätta den ena foten framför den andra och göra vårt jobb. Länk till insamlingen via profilen! // Fredrik #egeninsamling #hjärtstopp #forskning

En dag för dig som gör skillnad Visste du att nästan var femte person i Sverige är pensionär? Det är en livsfas fylld av erfarenheter, engagemang och omtanke. Idag, 21 augusti, alla pensionärers dag, uppmärksammar vi särskilt dig som engagerar dig i forskningen. Faktum är att personer över 65 år står för en stor del av det långsiktiga och stabila stöd som möjliggör forskningsframsteg inom hjärt- och lungsjukdomar. Tack för att du gör skillnad. Pst. Vad är det bästa med att vara pensionär? Fyll gärna kommentarsfältet med härliga kommentarer.