Nyhet -
Projekt ska stärka rösten och delaktigheten
Många folkhögskolor erbjuder utbildning för unga vuxna med funktionsnedsättning. Men hur kan skolan förbereda eleverna för ett kommande yrkesliv och vardagsliv? Detta ska Eva Schömer, professor i rättsvetenskap vid Högskolan Kristianstad, kartlägga tillsammans med Furuboda folkhögskola.
Lägg manken till! Om du bara jobbar tillräckligt hårt så kommer du att lyckas.
Eva Schömer kan ibland irritera sig på de käcka och peppande uppmaningarna. Arbetsrätt har varit hennes forskningsområde under många år, och hon vet att det inte är så enkelt och självklart för alla att bli framgångsrika på arbetsmarknaden.
– Då hade alla haft högsta lönen, och så är det ju inte. Sådana uppmaningar gör snarare att vissa känner sig misslyckade och inte ens vill försöka. Många människor är väldigt åsidosatta i vårt samhälle. De har ingen röst och känner sig inte delaktiga.
En grupp i samhället som ofta hamnat i bakvattnet på arbetsmarknaden består av personer med olika slags funktionsnedsättningar. Bland dessa är arbetslösheten betydligt högre än bland övrig befolkning.
En del av dem studerar på någon av landets folkhögskolor som erbjuder utbildning för unga vuxna med särskilda behov. Eva Schömer framhåller att folkhögskolor, generellt, har höga ambitioner att stötta och stärka självkänslan hos sina elever.
– Samtidigt är det lätt hänt att folkhögskolan blir lite av en skyddad verkstad. Som en god förvaring i stället för en förberedelse för att ge sig ut i samhället. Det finns väldigt lite forskning om vilka möjligheter eleverna med särutbildning har när de lämnat skolan.
Nu har Eva Schömer startat ett småskaligt samverkansprojekt med Furuboda folkhögskola i Kristianstad. Syftet är att få en uppfattning om hur eleverna rustas att möta samhället och arbetsmarknaden.
Tillsammans med Elin Vinblad, logoped och lärare på Furuboda, får hon möjlighet att ta del av elevernas egna berättelser. Under projektets gång tillfrågas ett tjugotal elever som går i tredje årskursen. Samtalen tar avstamp i vardagssituationer på skolan: Kan eleven påverka lärarens planer på klassutflykt? Får eleven själv bestämma om hen vill sitta med Ipaden på sin fritid?
– Det är viktigt att komma ihåg att detta inte handlar om barn, utan om vuxna människor. Vi försöker komma åt deras möjligheter till självbestämmande och hur de kan påverka sin egen situation. De får också reflektera över sina förhoppningar och planer inför framtiden.
Att ge sig in i ett samverkansprojekt är inte helt okomplicerat, menar Eva Schömer. Olika parter kan ha skilda syften med samarbetet.
– Min roll som forskare är inte att bekräfta samarbetspartnerns verksamhet, utan att komma med en kritisk blick utifrån. Även om många folkhögskolor fungera bra så saknas ofta övergripande styrning och insyn utifrån. I sådana sammanhang kan de enskilda eleverna känna sig väldigt utlämnade, i synnerhet om de har särskilda behov.
Intervjuerna ska ligga till grund för diskussioner med Kari Rönkkö, professor i informatik och forskargruppen DARK, om att utveckla digitala lösningar. Dessa ska underlätta medskapande och delaktighet för personer med kognitiva funktionsnedsättningar.
Vad är egentligen rättvisa?
Det aktuella samverkansprojektet är litet och rör sig med små resurser. Men framöver hoppas Eva Schömer kunna ta nästa steg och lämna in en projektansökan till ett mer omfattande forskningsprojekt. I detta ska hon tillsammans med Helena Andersson, docent i etik, kartlägga de styrdokument och utbildningsplaner som folkhögskolorna arbetar från.
En av målsättningarna är att få till stånd en mer filosofisk förståelse kring rättvisa. Vad innebär egentligen begreppet och vilka inbegrips i detta?
– Just gruppen elever med funktionsnedsättning som går på folkhögskola är kanske inte så stor. Men den övergripande diskussionen berör långt fler. Ungefär nio procent av den arbetsföra befolkningen har en funktionsnedsättning.
Eva Schömer påpekar att utvecklingen, trots allt, gått framåt. Människor med funktionsnedsättning har en starkare ställning i samhället i dag än för några decennier sedan.
– Samtidigt lever vi med arbetslinjens mantra, som gör att de som inte är självförsörjande riskerar att betraktas som en andra klassens medborgare. Vårt politiska klimat säger att de inte heller kan ha precis alla rättigheter.
Hon menar att forskningsprojektet slår följe med hållbarhetsmålen i Agenda 2030, som betonar att ingen människa ska lämnas bakom; ”leave no one behind”.
– Genom att utveckla ett policyvägledande ramverk kan vi lyfta fram människor som vanligtvis hamnar utanför normen. Den övergripande tanken är att de ska få möjlighet att förverkliga de rättigheter de har. Om allt går i lås tror att vi kan göra ett riktigt bra och betydelsefullt jobb.
Text och foto: Kerstin Weman Thornell
