Interprofessionellt lärande: En nyckel till framtidens psykiatriska vård

Psykisk ohälsa är ett växande samhällsproblem, särskilt bland unga. Det säger Tuija Viking, forskare på Högskolan Väst, som hoppas att hennes avhandling kan bidra till att utveckla och förbättra psykiatrin.
– För mig är en vägledande princip i min forskning att den ska vara meningsfull och viktig för samhället, det är det som är min drivkraft.

I dagens högspecialiserade och fragmenterade sjukvård är det avgörande att olika yrkesgrupper kan arbeta och lära tillsammans. Men hur fungerar detta lärande i praktiken när makt, genus och erfarenhetsbaserad kunskap möts i ett psykiatriskt team? I sin avhandling ”Interprofessionellt lärande i teamarbete – Hur kontroverser, genus och erfarenhetsbaserad expertis kan bidra till lärande i psykiatrisk vård” har Tuija gått på djupet i processerna och identifierat både möjligheter och utmaningar.

- Jag ville förstå hur lärande sker i det dagliga arbetet, så jag har dels intervjuat deltagarna i ett team som arbetade med nationella riktlinjer för psykiatrisk tvångsvård, dels studerat peer supportar, alltså personer med egen erfarenhet av psykisk ohälsa. Dessutom analyserade jag tidigare forskning på området.

Kontroverser som motor för lärande

En central del av Tuijas forskning kretsar kring hur kontroverser i ett team spelar en nyckelroll för att driva interprofessionellt lärande framåt. I teamet hon studerade uppstod en kontrovers kring användningen av ett mobilt tvångsbälte i psykiatrisk vård. Metoden som möjliggör rörelsefrihet trots bältning, väckte starka känslor och delade teammedlemmarna.

- Det blev tydligt hur de använde maktstrategier för att göra anspråk på kunskapsföreträde för att försvara sina ståndpunkter. Men diskussionerna ledde vidare till nya insikter och genom att använda en lagtext som gemensam referens nådde de en kompromiss. Det visar att konflikter inte alltid är destruktiva utan kan öka förståelsen mellan professionerna och vara en viktig del av lärandet, särskilt om de hanteras på rätt sätt, berättar Tuija.

Genusperspektivet: en missad möjlighet

Ett annat viktigt tema i avhandlingen är genus, vilket särskilt märktes i teamets diskussioner kring könsskillnader inom psykiatrisk tvångsvård. Ett tydligt mönster som framkom var att unga kvinnor oftare blev föremål för tvångsbältning, vilket skapade debatt i teamet, som började problematisera könsskillnader och diskutera behovet av ett genusperspektiv.

- Diskussionerna blev livliga och engagerade, men de landade ändå i könsneutrala riktlinjer, vilket jag tycker är en missad möjlighet, säger Tuija.

Hon förklarar det med att teamet kan ha saknat djupare expertis inom genusfrågor, vilket begränsade förmågan att omsätta insikterna i praktiken. Trots att teamet var ambitiöst blev det svårt att diskutera genus utifrån både biologiska och sociala förklaringar. Samtidigt bidrog genusdiskussionerna till att de delade sina olika erfarenheter och kunskaper med varandra, vilket trots allt ledde till nya insikter.

- Även om lärandet begränsades så ledde diskussionerna till en medvetenhet om vikten av att förstå maktperspektiv i vården. Det är ett första steg, men det krävs mer expertstöd för att även förstå olika normers betydelse i vården.

Peer support: erfarenhetsbaserad expertis

Ett av de mest spännande elementen i Tuijas avhandling är hennes forskning kring peer supportrar – personer som själva har erfarenheter av psykisk ohälsa och som använder dessa för att stödja patienter i deras återhämtning. Detta är en relativt ny yrkesgrupp inom psykiatrisk vård. Tuija menar att deras erfarenhetsbaserade expertis är ett viktigt komplement till vårdpersonalens teoretiska kunskaper, vilket ger teamet ett bredare perspektiv. Peer supportrar fungerar också som en sorts verifiering av verkligheten, eftersom de kan beskriva hur någonting faktiskt kan vara för en patient.

- Jag tror det är oerhört värdefullt för själva lärandet i teamet, säger Tuija. En peer supporter kan till exempel berätta hur det känns att behöva ta mediciner eller hur det känns att faktiskt inte få sin medicin. Det är sånt man inte kan läsa sig till på teoretisk väg.

En nyckelfaktor för interprofessionellt lärande i team är att det inte bara finns en eller två professioner som dominerar och alla andra ska lyssna, menar Tuija. Alla kompetenser behövs, och då är det viktigt att inkludera erfarenhetsbaserad expertis. Tuijas forskning har redan uppmärksammats internationellt, och själv tror hon detta är början på något som kommer att leda till stor förändring.

- Det är ingen som har kopplat peer supportrar till interprofessionellt lärande i arbete tidigare, varken i Sverige eller internationellt. Så det känns angeläget att bidra på det här området, säger Tuija.

Ett bidrag till att utveckla psykiatrin

Genom att fokusera på verkliga samhällsproblem och involvera olika professionella perspektiv hoppas Tuija att hennes resultat ska bidra till såväl teoretisk som praktisk utveckling inom psykiatrin.

- För mig är en vägledande princip i min forskning det att det ska vara meningsfullt och viktigt för samhället, det är det som är min drivkraft. Jag tycker att den här forskningen är viktig, och jag hoppas att det kommer fram i min avhandling, avslutar Tuija.

Till avhandlingen: Interprofessionellt lärande i teamarbete – Hur kontroverser, genus och erfarenhetsbaserad expertis kan bidra till lärande i psykiatrisk vård

Kontakt: Tuija Viking, doktor i pedagogik med inriktning mot arbetsintegrerat lärande, Högskolan Väst, tuija.viking2@gmail.com

På Högskolan Väst bedriver vi forskning i samverkan med omvärlden för att skapa en bättre framtid.