Lyhördhet ger handlingsutrymme åt de yngsta förskolebarnen

Hur kan man undervisa de allra yngsta barnen i förskolan utan att ta ifrån dem deras möjlighet att påverka och vara aktiva? I en ny avhandling från Högskolan Väst har Kristina Melker studerat planerad undervisning med barn i åldern ett till tre år. Hon visar att små förskjutningar i pedagogens agerande kan vara avgörande för barnens handlingsutrymme.

När förskolan 2010 blev inskrivet i skollagen, och förskolans läroplan reviderades 2018, blev undervisningsbegreppet mer centralt än tidigare. Man ville uppnå ett enhetligt begreppssystem för hela skolväsendet, där förskolan ingår. Men samtidigt har det länge funnits diskussioner om vad undervisning betyder i en förskolekontext.

– Tidigare har man pratat mer om aktiviteter och inte begreppet undervisning. Vad innebär undervisning när den hålls i förskolan? Det har varit mitt intresse från min magisteruppsats till nu, säger Kristina Melker, som är förskollärare i grunden och idag lärare på förskollärarprogrammet vid Högskolan Väst.

I avhandlingen i arbetsintegrerat lärande Undervisning för de yngsta förskolebarnens aktörskap – en studie om förskollärares lärande i arbetslivet har hon fokuserat på hur förskollärare kan möjliggöra – men också begränsa – de yngsta barnens aktörskap i undervisningssituationer. Begreppet ”aktörskap” beskrivs i avhandlingen som ett sätt att förstå barns handlingsutrymme i undervisningen – alltså hur barnen får möjlighet att påverka, göra val och vara delaktiga.

Film som verktyg för reflektion

Studien bygger på fältarbete på två förskoleavdelningar under ungefär ett halvår. Kristina Melker har videofilmat planerade undervisningssituationer och sedan arbetat med metoden video-stimulated reflection, där filmklipp används som grund för reflekterande samtal.

– Jag har valt ut delar som jag låtit personalen titta på och så har vi samtalat utifrån dem, både om vad som sker i filmen och om hur de ser på sin undervisningspraktik, säger Kristina Melker.

Arbetet har skett i tre steg: först med den undervisande pedagogen, sedan med hela arbetslaget och slutligen tillsammans med rektor. Efter analysen återkopplade Kristina resultaten till arbetslagen.

– De blev väldigt överraskade över vad jag hade sett, sådant som de inte hade tänkt på när de var i situationen, men som de kunde se i efterhand, berättar hon.

Att bjuda in i stället för att styra

En av de situationer som analyseras är ett boksamtal där bilder från en berättelse projiceras på väggen och förskolläraren samtidigt visar upp konkreta föremål.

– Hon berättar sagan som visas på duken bakom sig och plockar fram saker som är samma som i sagan, så att barnen kan koppla ihop dem. Genom att kombinera bild, berättelse och konkreta artefakter får barnen flera ingångar till språket, säger Kristina Melker.

I en annan sekvens studerar hon uppstarten av en undervisningssituation. Ett av barnen har napp och docka och vill först inte delta. Men när läraren bjuder in istället för att fokusera på att sakerna ska läggas undan kommer barnet springande och deltar sedan aktivt.
– Det här exemplet visar på vikten av att förskolläraren koordinerar sitt perspektiv med barnets och läser av barnets intentioner. Empirin visar att när barn erbjuds att ta med sig sina trygghetsobjekt in i undervisningssituationen skapar det förutsättningar för barns deltagande, säger Kristina.

Hon menar att tryggande gosedjur eller snuttefiltar ibland blir till en maktfråga i förskolan, men de kan i själva verket vara en förutsättning för barnet att delta.

– Här får barnet möjlighet att påverka och bestämma på ett reellt sätt, och förskolläraren är flexibel och låter inte regler gå före barnets behov i stunden.

Lyhördhet och flexibilitet avgör

En av de viktigaste slutsatserna i Kristina Melkers forskning är just att barns aktörskap är beroende av pedagogernas förmåga att vara lyhörda och flexibla. Hon såg att barns aktörskap stärks när förskolläraren ställer genuina frågor och faktiskt lyssnar, och när barnens initiativ tas vidare i stunden. Men också att det begränsas när undervisningen blir för styrd eller när man rättar barnen i stället för att bygga vidare på deras idéer. Kristina Melker är tydlig med att hon inte alls ifrågasätter undervisning i förskolan, men att den måste vara anpassad efter målgrupp och kontext.

– Jag är väldigt positivt inställd till undervisning i förskolan. Men det måste vara utifrån ett förskoledidaktiskt synsätt, där lek, omsorg och lärande hänger samman.

Forskningen lyfter också att förskolläraryrket är mer komplext än många kanske tror.

– Man ska leda barngruppen, leda sig själv och leda arbetslaget, samtidigt som undervisningen ska anpassas till både individ och grupp. Det gäller att våga lita på sin professionskunskap och kunna göra förändringar i stunden.

När forskning och yrke möts

Avhandlingen är skriven inom forskningsämnet arbetsintegrerat lärande, som är ett av Högskolan Västs styrkeområden inom forskningen. Genom metoden med video och reflekterande samtal har hon kunnat visa att när pedagoger får tid att titta på sin egen praktik och prata om den tillsammans, förändras deras förståelse. De blir mer medvetna om hur deras sätt att fråga, styra eller lyssna påverkar barnens möjligheter att vara aktiva. Metoden har varit ett verktyg för att skapa lärande i yrkespraktiken.

– Att doktorera på Högskolan Väst har varit otroligt roligt. Vi är doktorander från många olika forskningsområden, men har alla arbetsintegrerat lärande i fokus. Att få förstå det utifrån så många olika perspektiv har varit jätteintressant, avslutar Kristina Melker.

Till avhandlingen Undervisning för de yngsta förskolebarnens aktörskap – en studie om förskollärares lärande i arbetslivet

Kontakt: Kristina Melker, kristina.melker@hv.se, 0739 01 34 56

På Högskolan Väst bedriver vi forskning i samverkan med omvärlden för att skapa en bättre framtid.