Årstiden kan ha påverkat effekten av diabetesvaccin

Utvecklingen av ett läkemedel mot typ 1-diabetes, baserat på autoantigenet GAD65, fick ett avbräck sedan den avgörande kliniska prövningen inte visade tillräckligt tydlig effekt. En tänkbar orsak kan vara årstidsvariationer i immunsystemet, skriver de ansvariga för studien i tidskriften New England Journal of Medicine.

Vid utvecklingen av typ 1-diabetes angriper immunsystemet de insulinproducerande betacellerna i bukspottkörteln. I samband med insjuknandet finns ofta antikroppar riktade mot olika proteiner i betacellerna. Ett sådant är GAD65, ett enzym som normalt finns i hjärnan, men vars funktion i betacellerna är okänd.

Under ledning av Johnny Ludvigsson, professor emeritus i pediatrik vid Linköpings universitet, genomfördes kliniska prövningar av behandling med alumformulerat GAD65 på nyligen insjuknade patienter. För tre år sedan visade forskarna i fas 2-studien att en sådan vaccination kunde fördröja nedbrytningen av betacellerna. Vid en fyraårsuppföljning konstaterades att C-peptid – ett mått på den kroppsegna insulinproduktionen – var signifikant högre hos behandlade patienter som hade insjuknat mindre än sex månader före studiens start, jämfört med en kontrollgrupp.

Till fas 3-studien rekryterades 334 patienter i åldern tio till tjugo år. Inom tre månader efter diagnos lottades de till tre olika behandlingar: fyra doser GAD-alum, två doser GAD-alum följt av två doser placebo, eller fyra doser placebo. Det primära resultatmåttet var förändringar i C-peptid-nivåerna 15 månader efter behandlingens start. Resultaten visade en positiv trend men ingen signifikant effekt.

Författarna till artikeln i veckans utgåva av NEJM ställer nu frågan: ”Varför visade denna fas 3-studie ingen verkan, i motsats till vår tidigare fas 2-studie?”

Som en förklaring lanseras säsongsvariationer i immunsystemet. När materialet bryts ned i subgrupper visar det sig att behandlingen hade signifikant effekt bland de patienter som fick sin första GAD-alumdos i mars eller april, vilket var den period då alla patienter i fas 2-studien vaccinerades.

En annan avvikelse som kan ha spelat en roll för resultaten var att fas 3-studien sammanföll med epidemin av svininfluensa, som ledde till en utbredd vaccination. De diabetespatienter som inte vaccinerades mot influensa inom 150 dagar svarade bättre på GAD-alum-behandlingen än de övriga i studien. Ytterligare faktorer som påverkar resultaten kan vara ålder och kön. I den stora europeiska studien var effekten signifikant för pojkar.

Behandlingen mot typ 1-diabetes kommer sannolikt att baseras på kunskaper från denna och andra studier av enstaka substanser eller kombinationsbehandlingar, skriver författarna. Flera analyser pågår – dels hur det gick vid en något längre uppföljning än 15 månader, dels hur immunförsvaret reagerade.

– Vi har inte alls gett upp, utan tror fortfarande på att GAD-alum kan visa sig bli en viktig del både när det gäller att förebygga och behandla typ 1-diabetes, säger Johnny Ludvigsson.

Artikel:
GAD 65 antigen therapy in recently diagnosed type 1 diabetes mellitus av Johnny Ludvigsson et al. New England Journal of Medicine 366:5, 2 februari 2012.

Kontakt:
Professor Johnny Ludvigsson +46 (0)13-286854, 070-6577211, johnny.ludvigsson@liu.se