Fettlever – men inte leverskada – vanligt vid typ 2-diabetes

Sex av tio personer med typ 2-diabetes hade fettlever i en ny studie från Linköpings universitet. Av dessa hade bara en mindre andel utvecklat svårare leversjukdom. Studien, som publiceras i Journal of Internal Medicine, bidrar också till att bekräfta att de som har typ 2-diabetes i kombination med obesitas, eller fetma, löper större risk för att fettlever ska leda till svårare sjukdom i levern.

När ämnesomsättningen inte fungerar normalt, som vid så kallat metabolt syndrom, påverkas många organ i kroppen.

– Metabolt syndrom är en kombination av faktorer som innebär att kroppen samlar på sig fett och inte hanterar blodsockernivåer på ett bra sätt. Det leder till ökad risk att utveckla följdsjukdomar, som typ 2-diabetes och hjärtkärlsjukdomar, säger Wile Balkhed, doktorand vid Linköpings universitet och ST-läkare vid Universitetssjukhuset i Linköping.

För leverns del kan det innebära att den samlar på sig alltmer fett, ett tillstånd som kallas metabolt associerad fettlever (kallades tidigare icke-alkoholrelaterad fettleversjukdom). Runt en av fem vuxna i Sverige beräknas ha metabolt associerad fettlever, MASLD. Sett till hela världens befolkning kan så många som en av tre vuxna vara drabbade.

Fettlever kan leda till svår leversjukdom, som levercirros som kännetecknas av att det bildats ärrvävnad i levern. Tillståndet kallas ibland skrumplever. Det är relativt ovanligt, men för de som utvecklar allvarlig leversjukdom är det kopplat till hög risk att få levercancer och hög dödlighet.

– Det är av stor vikt att hitta de få individerna som har stor risk för allvarlig leversjukdom, för där kan vi göra mycket nytta för patienten. Men det är som att leta efter en nål i en höstack. Förhoppningsvis kommer våra data hjälpa till med att hitta högriskindividerna bland alla patienter, säger Mattias Ekstedt, biträdande professor vid Linköpings universitet och överläkare i gastroenterologi och hepatologi vid Universitetssjukhuset i Linköping.

Det är känt att personer med typ-2-diabetes löper förhöjd risk att få fettlever. Men det är oklart hur vanligt det är eftersom tidigare studier gett väldigt olika resultat. För att få så representativa data som möjligt ville forskarna därför undersöka förekomsten av MASLD och levercirros hos personer med typ-2 diabetes som går på diabeteskontroller inom primärvården.

Av de drygt 300 personerna med typ 2-diabetes som deltog i studien hade nära sex av tio (59 procent) metabolt associerad fettlever enligt undersökning med magnetkamera.

Forskarna använde också en ultraljudsmetod som mäter hur stel levern är. Dessa mätningar visade att ungefär 7 procent av deltagarna hade förändringar som tyder på begynnande levercirros. Detta är en lägre förekomst än vad som rapporterats i tidigare studier, som gjorts på patienter vid specialistvårdskliniker som oftare har svårare sjukdom.

– Fyndet är viktigt för att kunna avgöra om patienter med typ 2-diabetes bör screenas för sjukdom i levern. Flera internationella organisationer rekommenderar det i sina riktlinjer, men sådan screening har inte införts i Sverige, säger Wile Balkhed.

Den aktuella studien visar också att obesitas var en riskfaktor för att leversjukdomen avancerat till levercirros. Det ligger i linje med vad tidigare studier funnit.

– Personer med både typ-2 diabetes och obesitas är en särskild riskgrupp som vården bör rikta framtida insatser mot. I vår studie hade 13 procent i denna grupp begynnande ärrbildning i levern, vilket var en mycket större andel än de två procent i gruppen med enbart typ 2-diabetes utan obesitas, säger Wile Balkhed.

Som tur är behöver fettlever inte vara ett permanent tillstånd. Fettet i levern kan minska betydligt om personen går ner i vikt.

Studien ger en ögonblicksbild över hur studiedeltagarnas lever såg ut vid en viss tidpunkt. För att bättre förstå hur vården ska kunna hitta de individer som har störst risk att få allvarlig leversjukdom följer forskarna nu upp patienterna i studien fem år efter den första undersökningen.

Den aktuella studien har genomförts tillsammans med flera vårdcentraler i Östergötland i samarbete med Centrum för medicinsk bildvetenskap och visualisering, CMIV, vid Linköpings universitet och AMRA Medical AB. I studien har forskare från flera specialiteter, såsom till exempel hepatologi, primärvård, radiologi, MR-fysik, klinisk fysiologi och endokrinologi, samarbetat. Den har finansierats med stöd av bland andra Region Östergötland, Knut och Alice Wallenbergs stiftelse och Svenska Läkaresällskapet.

Artikeln: Evaluating the prevalence and severity of MASLD in patients with type 2 diabetes mellitus in primary care, Wile Balkhed, Martin Bergram, Fredrik Iredahl et al., (2025), Journal of Internal Medicine, publicerad online den 16 juni 2025, doi: https://doi.org/10.1111/joim.20103

För mer information, kontakta gärna:

Mattias Ekstedt, biträdande professor och läkare, mattias.ekstedt@liu.se, 070–929 62 67

Wile Balkhed, doktorand och läkare, wile.balkhed@liu.se, 070-829 72 00