Idag onsdag den 14 maj sändes sista delen i den andra säsongen av serien När livet vänder i SVT 2. Serien som bygger på att genom intervjuer skildra ett antal människors liv genom dramatiska och påfrestande händelser, fram till hur de lever i dag och vad de förväntar sig av livet framåt, är en succé för Sveriges Television.
Innan några av mina kollegor psykologer, eller ännu troligare någon psykoterapeut får en hjärnblödning, låt mig förklara rubriken. Jag menar inte att psykoterapi som teori och som metod innehållsmässigt ska bort från psykologutbildningen. Den är viktigt och behövs. Nej, det här rör något annat, de nationella examensmålen
Sverige är i behov av utländsk arbetskraft inom många yrken, inte minst inom vården. Trots detta är det nästan omöjligt för en psykolog med utländsk utbildning att få svensk legitimation. Tyvärr beror detta på Socialstyrelsens bristande kunskap om den svenska psykologutbildningen och en felaktig och ålderdomlig handläggning av ansökningarna.
I TV4´s Nyhetsmorgon torsdag den 12 dec diskuterades frågan om den oreglerade psykologiska marknaden. Kortfattat så är den helt oreglerad vilket innebär att personer helt utan utbildning kan använda sig av titlar som signalerar kunskap och kompetens, men i själva verket inte innehåller något. Det ställs heller inte några krav på vilka metoder som kan användas eller några krav på vetenskaplighet.
Att det Sture Bergwall blivit utsatt för i samband med utredningarna av de mord som han först dömts och sedan friats för, är en skandal av ojämförliga mått är nog de flesta ense om. Det är en så unik händelse att det är svårt att ens tänka sig att jämföra Bergwalls situation med något annat och jag inser därför att min jämförelse nedan kan framstå som provocerande.
Jag likt många andra ägnade tisdagskvällen till att titta på programmet Veckans brott och dokumentären Kvinnan som skapade Thomas Quick i SVT1. På sociala media och inte minst på Twitter kunde jag också följa hur skribenterna dels chockades över det de såg och hörde, men också hur man i princip ville bannlysa och nästan förbjuda användandet av begreppen ”bortträngda minnen” och ”psykoterapi”
Som både psykologkollega och kollega i den akademiska världen, om än på annan ort, så vill jag uppmana dig Sven Å Christiansson, att börja berätta din sida av det som beskrivs i Dan Josefssons bok ”Mannen som slutade ljuga".
Efter att ha läst Dan Josefssons bok ”Mannen som slutade ljuga” och följt med i turerna kring Sture Bergwall –affären, kan jag direkt konstatera att det inte precis har varit någon av de bättre marknadsföringsåtgärderna för psykologin som vetenskap och som metod, och definitivt inget som höjt statusen för oss psykologer.
Efter många år som psykologkonsult i arbetslivet konstaterar jag att vi därute finner många rädda och ibland också fega individer. Rädda inför konflikter och för fega för att låta konflikter ta plats, eller ens få finnas. Så snart två medarbetare hamnar i oenighet och höjer rösterna mot varandra, kallar in företagshälsovården, facket, prästen och hade det bara gått hade man kallat in FN.
Universitetet i Oslo utlyser en professur i forskningskommunikation och än en gång visar Norge på större framsynthet än Sverige. Nu väntar jag nyfiket på vilket universitet i Sverige som blir först att göra samma sak.
Lars Jacobsson efterlyser i en debattartikel i Västerbottenskuriren, Akademins röst i det offentliga rummet i Umeå. Jacobson gör det dock ganska enkelt för sig när han begränsar sin definition av det offentliga rummet till dagspress. Med den utgångspunkten har sannolikt Jacobsson rätt, att rösterna från akademin minskat, eller åtminstone inte ökat.
Internationella Valutafonden, IMF har denna vecka gått ut och varnat för en förestående bostadsbubbla i Sverige med hänvisning till hög belåning och låga nivåer på amortering hos de svenska hushållen. Den gemene personen på gatan verkar dock inte så oroad. Det kan man höra i alla ”gubbe på stan”-intervjuer och i alla attitydundersökningar som görs av olika opinionsinstitut.
