Under vecka 44 och vecka 45 genomför Taxi Stockholm ett PR-jippo (jo, jag anser att det är ett PR-jippo även om Taxi Stockholm inte erkänner det) de kallar för Taxiterapeuterna. Konceptet bygger på att ett par taxibilar utrustas med en Legitimerad psykolog eller psykoterapeut som ska kunna vara passagerarens terapeut under en taxifärd.
Att hela tiden förändra sig eller åtminstone vilja eller sträva efter att förändra sig har blivit nära på obligatoriskt i Sverige. Det är som om vi svenskar ser ett egenvärde i själva förändringen. Bara vi vill någonstans och eftersträvar något annat än det vi har för stunden, så är vi rätt ute. Den stora faran är att välja att sitta still och inte agera. Att nöja sig med det man har.
Redan då jag och Jan Bylund började läcka lite information kring vårt bokprojekt ”Den lyckliga Pessimisten – om varför negativt tänkande är positivt” möttes vi av ett samstämt ”ÄNTLIGEN”. När sedan boken blev officiell och sedermera kom ut fick vi återigen lyssna till människor som på olika sätt kände det befriande av att vi skrivit boken.
Den ideella föreningen Mind presenterade i fredags resultatet av en undersökning de gjort där den psykiska hälsan/ohälsan i landet, uppdelat på olika län beskrivs i vad man kallar sitt ”mind-index”. Såväl nationella medier som Dagens eko och en mängd lokala och regionala medier följde upp denna med förhållandevis långa reportage där man även försökte analysera skillnaderna i landet.
Universitetskanslerämbetet (UKÄ) har kommit med sin rapport från utvärderingen av de utbildningsgivare som har examinationsrätt för psykoterapeutexamen. Resultatet är katastrofalt. Sju av tolv utbildningar får betyget ”bristande kvalitet” och kan förlora sin examensrätt om inte utbildningarna åtgärdar bristerna inom ett år.
Mattias Lundberg och Jan Bylund som skrivit boken Den Lyckliga Pessimisten som utkom den 10 september sätter nu upp en föreställning med samma namn. Premiären blir i Gävle den 14 oktober i Gävle Folkets hus.
Några som likt de introverta varit bortglömda och oönskade är Pessimisterna. Det är kanske inte så konstigt. Pessimisterna blir fördomsfullt betraktade som negativa och trista, som nej-sägare och bakåtsträvare, ja helt enkelt olyckliga. Givet detta, så kan jag förstå att man inte ser pessimismen som något eftersträvansvärt, utan snarare just oönskat och något som bör undvikas.
Bara för att vi inte knyter näven i luften och pussar spegeln varje morgon så kan vi vara både glada och lyckliga utan att vara en jönsande optimist som med ett fejkat leende ska påtvinga dig sitt budskap om att du ska tro på dig själv, gå på glödande kol och älska dig själv varje vaken minut.
”Det är ju allmänt känt att man läser till psykolog för att man vill reda ut sina egna problem.” Jag lovar, det var inte första gången jag fick höra den strofen när jag fick den i ansiktet i går. Nåväl, att det finns fördomar om olika yrken och yrkesval är inget märkvärdigt och sålunda har jag lite svårt att hetsa upp mig över den kommentaren.
Den 25-28 september är det dags för Bok- och Biblioteksmässan i Göteborg och Mattias Lundberg återfinns vid 4 tillfällen i programmet för att presentera två av sina böcker som kommit ut under året.
När skådespelaren Robin Williams tog sitt liv började vi prata om psykisk ohälsa igen. Som vi ofta gör då någon artist, idrottsman eller tv-profil väljer att berätta om sitt eget psykiska mående. Det är synd att vi inte gör det oftare, pratar om det alltså. Så många lider i det tysta. Det är tyst för att ämnet är svårt, skamfyllt och sällan får den plats det förtjänar i media och i debatten.
Valkampanjandet har skruvats upp ordentligt inför Riksdagsvalet. För mig är det slående att tonläget väldigt snabbt blivit hårt och fokus mer och mer läggs på att förkasta de politiska motståndarnas idéer istället för att lyfta fram det egna partiets fördelar. Om partierna vinner eller förlorar på en sådan hållning låter jag vara osagt, men den svenska politiken och demokratin är en förlorare.
