Tack för det stora gensvaret på min förra text om personlighetstest, vetenskap och det som jag vill kalla psychobusiness. Det märks att frågan engagerar många, allt från forskare, psykologer och HR-personer till människor som själva exponerats för tveksamma metoder i arbetslivet.Men en sak fortsätter att fascinera mig. Hur kan det gång på gång avslöjas att arbetsgivare, inte minst inom offentlig s
Debatten om personlighetstest i rekrytering har tagit fart ordentligt den senaste tiden. Det började med en debattartikel i Psykologtidningen och har sedan lyfts vidare i bland annat TV4 och sociala medier. Forskare, psykologer och andra sakkunniga har argumenterat från olika håll och ibland ganska skarpt mot varandra.
Det tycker jag faktiskt är positivt.
För det här är i grunden ett uttryck
I januari 2017 publicerade jag och kollegan Johan Waara nedanstående text som en sorts ventil över den oro och frustration vi kände över Donald Trumps då tämligen irrationella beteende. Efter att jag just bevittnat Trumps tal i Davos och den senaste tidens utfall mot allt och alla känner jag samma behov att få pysa ut lite frustration.
Därför kommer nedan en repost av texten som baseras på någr
Välkommen till kvällens humorföreställning. Slå dig ner, luta dig tillbaka och förbered dig på skratt. Men mellan skratten ska du också lära dig något om dig själv, livet och möjligen om din barndom. Något märkligt har hänt med humorn. Den har blivit nyttig. Inte nyttig som i ”det här fick mig att må bra”, utan nyttig som i ”det här gjorde mig till en lite bättre människa, vare sig jag ville det e
Jag hade egentligen inte tänkt skriva något innan hela serien var publicerad. Det är först då man kan göra en rimlig helhetsbedömning av den. Men när halva Sverige, från kulturredaktörer, influencers och självutnämnda experter till mina kollegor psykologer och forskare, baserat på ett avsnitt, redan analyserat, dömt och fastslagit sanningar och dragit slutsatser om medieetik, traumatisering, ifråg
Semestern är över sedan en dryg månad tillbaka och mötesrallyt har dragit igång på allvar. Kalendern är återigen full. Mötesinbjudningarna tickar in som kulor från en kulspruta. Projektmöte. Samverkansgrupp. Veckoavstämning. Tvärfunktionell utvecklingsdialog…. Suckarna är många, inte bara över mängden möten utan över själva mötena som sådana. För det är något med svenska arbetsplatser och möten so
Jag flyger en hel del inrikes i Sverige. Det är en förmån, ibland en belastning, men framför allt är det en utmärkt plats att iaktta mänskligt beteende i sin mest koncentrerade och osminkade form. Det är något med att trycka in ett par hundra svenskar i en metalltub, skaka om dem lite lätt under konstruerat kabintryck och sedan servera kaffe som får alla sociala och kognitiva spärrar att luckras u
Aldrig tidigare har en teknisk förändring gått så snabbt från framtidsvision till vardagsnytta. I dag använder många av oss AI på jobbet utan att ens reflektera över det: Vi får mejlförslag automatiskt, får rapporter sammanfattade på sekunder och låter systemen föreslå hur vi borde planera vår tid. Effektivt, snabbt, rationellt. Men en fråga som riskeras att glömmas bort är: Vad gör AI med våra re
Politikers sjunkande förtroende är en av samtidens omdiskuterade kriser. Det mäts i undersökningar, det diskuteras i tv-soffor, och det fyller flödena på sociala medier. Folk suckar och skakar på huvudet åt politiker som verkar leva i en parallell verklighet, där de glider undan frågor, skyller på andra eller bollar ansvaret vidare till någon kommande utredning. Men är det konstigt att förtroendet
Det är något med texter som skrivs runt årsskiften. De har en tendens att bli något pompösa och fyllda av allmänmänsklig reflektion över livets stora frågor och det här är en sådan text. Min avsikt var att undvika det där lite pretentiösa anslaget, men det är svårt. Så, jag ber om ursäkt för det redan här, och börjar:
De senaste tio åren (plus/minus x antal år) har vi belönat de som tar plats.
Jag vill egentligen inte tro att kommunala tjänstemän är så korkade att de på allvar tror på produkterna de köper. Men när man gång på gång försvarar beslut som uppenbarligen är felaktiga och inte kan visa att man förstår och agerar på kritiken, kanske jag ändå måste ompröva den uppfattningen.
I dagens arbetsliv pratas det allt oftare om ”psykologisk trygghet”. Föreläsare och konsulter slänger sig med termen som om det vore en helt ny nyckel till framgångsrika team och blomstrande organisationer. ”Psykologisk trygghet” handlar om att skapa en arbetsmiljö där människor vågar ta risker, uttrycka idéer och erkänna misstag utan rädsla för att bli förlöjligade eller bestraffade. Det låter ju
