Mina två senaste blogginlägg, från den 23 april och 1 maj, har handlat om systemet och myterna kring utbildningen till Psykoterapeut, en examen som ger yrkeslegitimation inom Hälso- och Sjukvård. Dessa inlägg har väckt många reaktioner, och den senaste och kanske längsta, kommer från en tidigare studierektor vid Enheten för Psykoterapi vid Umeå Universitet i form av ett mail den 4 maj.
En vunnen överklagan av en student kring kravet från Umeå universitet att gå i så kallad egenterapi (även benämnd utbildningsterapi) för att få sin Psykoterapeutexamen väcker frågan om den förlegade egenterapins förekomst i svensk högre utbildning.
Som representant för Akademin så möts jag inte sällan av en syn på akademiker som arroganta och elitistiska, där vi ser ner på människor utan högre utbildning. Jag känner inte igen mig själv, eller mina kollegor i den synen utan har snarare börjat se en ökad tendens till det motsatta. En fientlighet mot akademiker och ett växande förakt mot kunskap- och vetenskapssamhället som jag tycker är farlig
Universitetskanslerämbetet (UKÄ) har kommit med sin rapport från utvärderingen av de utbildningsgivare som har examinationsrätt för psykoterapeutexamen. Resultatet är katastrofalt. Sju av tolv utbildningar får betyget ”bristande kvalitet” och kan förlora sin examensrätt om inte utbildningarna åtgärdar bristerna inom ett år.
Regeringen har gett Högskoleverket ett detaljerat uppdrag att göra om och genomföra en utvärdering av svensk högre utbildning under 2011-2014. Arbetet med den första omgången utvärderingar skall redovisas den 25 april efter månader av förseningar, avhopp och andra problem.