Allvarliga brister i levnadsvillkor för personer med funktionsnedsättning

Skillnaderna i levnadsvillkor mellan personer med och utan funktionsnedsättning är fortsatt stora. Lagar och regler får inte fullt genomslag i praktiken och många får inte det stöd de har rätt till. Det visar en ny rapport från Myndigheten för delaktighet, MFD, som lanseras idag.

– Det är allvarligt att skillnaderna i levnadsvillkor är så stora och att utvecklingen går långsamt. Det här är en rättighetsfråga som rör ungefär en femtedel av befolkningen. De rättigheter som finns i lag måste också få genomslag i verkligheten, säger Anders Kessling, generaldirektör för MFD.

Bristande tillgänglighet, stöd och kunskap begränsar delaktigheten inom flera områden och kan få konsekvenser genom hela livet. Otillräckligt stöd i skolan gör det svårare att studera vidare, få arbete och egen inkomst. När vårdbehov inte tillgodoses ökar risken för ohälsa, utsatthet och ensamhet.

Uppföljningen visar också att personer med funktionsnedsättning oftare utsätts för våld och övergrepp. Det finns också stora brister i hur målgruppen inkluderas i arbetet med krisberedskap och civilt försvar.

Lagar får inte fullt genomslag i praktiken

Rapporten visar att lagar och regler inte får fullt genomslag i praktiken och att tillämpningen varierar. Brister i styrning, genomförande och uppföljning gör att sårbara grupper inte får det stöd som funktionshinderspolitiken syftar till.

– Offentliga aktörer måste nå alla sina målgrupper för att klara sitt uppdrag. För att det ska uppnås behöver funktionshinderperspektivet vara en del av styrningen och uppföljning av verksamheten, säger Anders Kessling.

Uppföljningen visar att arbetet med universell utformning behöver intensifieras, så att samhällets tjänster är tillgängliga för så många som möjligt från början. Samtidigt behöver befintliga hinder åtgärdas och individuella stöd vara tillgängliga och likvärdiga när generella lösningar inte räcker.

Fakta från rapporten

MFD:s årliga uppföljning av funktionshinderspolitiken följer utvecklingen av levnadsvillkor för personer med funktionsnedsättning inom tolv samhällsområden, bland annat utbildning, arbete, hälsa och krisberedskap. Här är några av insikterna från årets rapport:

• Utbildning: 29 procent av personer med funktionsnedsättning har eftergymnasial utbildning, jämfört med 44 procent i övriga befolkningen.
• Arbete:Arbetslösheten är 18 procent bland personer med funktionsnedsättning, jämfört med 8 procent i övriga befolkningen.
• Ekonomi: 25 procent av personer med funktionsnedsättning lever i risk för fattigdom. Medianinkomsten är betydligt lägre än i övriga befolkningen.
• Hälsa: 44 procent av personer med funktionsnedsättning bedömer sin hälsa som bra eller mycket bra, jämfört med 76 procent i övriga befolkningen.
• Vård: Personer med LSS-insatser har dubbelt så hög risk att dö efter akut hjärtinfarkt jämfört med övriga befolkningen.
• Våld: Barn och unga med funktionsnedsättning löper högre risk att utsättas för våld och övergrepp.
• Sexuellt våld: Unga med funktionsnedsättning uppger dubbelt så ofta erfarenhet av sexuellt våld eller sexuellt utnyttjande jämfört med andra unga.
• Krisberedskap: Nästan två tredjedelar av Sveriges kommuner uppger att de saknar rutiner för att nå personer med funktionsnedsättning vid kris eller krig. Färre än hälften av kommunerna inkluderar ett funktionshinderperspektiv i sitt arbete med krisberedskap.

Om MFD:s uppföljning

Myndigheten för delaktighet (MFD) följer årligen upp hur funktionshinderspolitiken utvecklas i Sverige. Uppföljningen ger en samlad bild av levnadsvillkoren för personer med funktionsnedsättning och hur offentliga aktörer arbetar för att nå målet om jämlika levnadsvillkor och full delaktighet.

Uppföljningen för 2025 är en del av strategiperioden 2021–2031 och ger ett underlag för att bedöma nuläget och identifiera behov framåt.