Svampar samlever med mikrober djupt nere i berggrunden

Djupt nere i bergrunden är en stor del av jordens liv ännu oupptäckt. Nya fossilfynd 67 meter under Stilla havets botten visar att svampar levde i gemenskap, symbios, med bakterieliknande organismer för nästan 50 miljoner år sedan. De gör säkert så än i dag.

Livet på jorden har anpassat sig till att överleva under de mest extrema förhållanden över hela jordklotet, till och med i de djupaste, mörka havsgravarna. Men mycket lite är känt om de livsformer som lever ännu djupare ned, i berggrunden. Nu har man hittat fossil av svampar som levde i håligheter i berget tillsammans med bakterieliknande organismer.

Det här är resultatet av forskning vid Naturhistoriska riksmuseet som publicerats i tidskriften Geobiology.

Samarbete i djupet

En betydande del av jordens liv finns dolt i porer och sprickor djupt nere i berggrunden. Denna “djupa biosfär” har vi tidigare bara kunnat ana oss till, men på senare tid har metoder börjat utvecklas för att ta reda på vad som lever därnere och vilken roll det spelar. Lite oväntat har fossil stigit fram som en viktig källa till kunskap om detta gömda liv. Forskare vid Naturhistoriska riksmuseet har upptäckt samhällen som levde i porös basalt långt under havsbotten i Stilla havet för ca 48 miljoner år sedan. Den dominerande livsformen är inte bakterieliknande organismer, vilket man hade kunnat vänta sig, utan några av djurvärldens närmaste släktingar, svampar. Bilder tagna med röntgentomografi visar ett fossilt samhälle som vi aldrig har kunnat se i levande tillstånd.

Svampar gillar symbios

När man plockar höstskogens svamp är det som hamnar i korgen bara en liten del av själva svampen, fruktkropparna. Det mesta av svampen ligger kvar som trådhärvor i jorden. Där lever svampen i symbios med olika växter, oftast till ömsesidig nytta. Liksom vi själva kan svampen inte göra sin egen föda, utan den bryter ner levande eller dött organiskt material och är därmed i slutändan hänvisad till vad de gröna växterna tillverkar genom fotosyntes. Något liknande sker i de fossila djupmiljöerna. Upphängda på svamptrådarna i basalten ser vi någonting som liknar spindelväv, där “daggdropparna” består av små korn, några tusendels millimeter stora, som forskarna tolkar som bakterieliknande celler som hänger ihop i ett nätverk. Dessutom syns blomkålsliknande strukturer växa på svamptrådarna, och dessa verkar vara bildade av bakterier.

- Allt är så prydligt sammanväxt att det högst troligt handlar om symbios av liknande slag som den vi ser hos mer ytlevande svampar, säger professor Stefan Bengtson vid Naturhistoriska riksmuseet.

Tidigare okänd symbios

Men här nere i avgrundens mörker finns inget ljus för fotosyntes, så varifrån fick svamparna sin föda? Sannolikt rör det sig om en tidigare okänd form av svampsymbios, där de samlevande mikroberna tillverkar organisk substans genom kemosyntes. Detta innebär att de utnyttjar den kemiska energi som finns lagrad i ämnen som väte, metan och järn.

- För mikroorganismer är 50 miljoner år inte en lång evolutionär tid, så med största sannolikhet förekommer liknande symbioser i dag, säger forskaren Magnus Ivarsson vid Naturhistoriska riksmuseet.

Upptäckten visar att den djupa biosfären har en mer avancerad ekologi än vi tidigare har anat.

Referens

Bengtson S, Ivarsson M, Astolfo A, Belivanova V, Broman C, Marone F, Stampanoni M (online): Deep-biosphere consortium of fungi and prokaryotes in Eocene sub-seafloor basalts. Geobiology. DOI: 10.1111/gbi.12100 '

Kontakt

Magnus Ivarsson, e-post magnus.ivarsson@nrm.se, tel 08-5195 4188, mobil 070-2428687.