Blogginlägg -
Ta hand om Sveriges potential! Veckans blogg, skriven av Sara Lindberg, Civilekonomerna och ledamot i styrelsen för Nyckeltalsinstitutet.
Ta hand om Sveriges potential
Förra måndagen träffade jag en kvinna från Irak som bott i Sverige i 25 år. Hon hade kommit för att lyssna på Arbetsförmedlingens debatt mellan arbetsgivare och fack om hur rekryteringen på svensk arbetsmarknad fungerar. Kvinnan berättade på flytande svenska hur hon som utbildad civilekonom med mångårig yrkeserfarenhet fortfarande hoppade mellan visstidsanställningar, arbetslöshet och kortare vikarietjänster.
Frågorna hon ställde oss i panelen var – Vad är problemet? Varför blir jag uppsagd dagen innan jag ”lasas in”? Varför är jag inte värd att satsas på här i Sverige?
Jag och säkert även resten av panelen skämdes. Att komma dragandes med tips om hur man kan vässa sin meritförteckning, gå kompletterande utbildningar eller språkkurser i svenska kändes förmätet. Hennes eleganta presentation av sig själv, hennes yrkesmeriter och driv vittnade om stor kompetens och företagsamhet.
Ja, vad är problemet?
I somras undersökte Civilekonomerna arbetsmarknaden för utrikes födda ekonomer. Det som framkom var att 45 procent av dem inte har ett ekonomjobb som de är utbildade för, att arbetslösheten bland de utrikes födda är uppåt sex gånger så hög som bland inrikes födda och att kvinnorna är de som har allra svårast att etablera sig.
Ekonomer är en stor yrkesgrupp (drygt 100 000 personer) på arbetsmarknaden som finns i alla branscher och sektorer över hela landet. Att titta på ekonomer som yrkesgrupp kan därför ge indikationer på hur arbetsmarknaden ser ut även för andra akademiker och yrkesgrupper på arbetsmarknaden. Nästan en femtedel av alla ekonomer på svensk arbetsmarknad är utrikes födda. Att nästan hälften av dem inte har ett jobb som de är utbildade för är alltså ett stort resursslöseri för samhället. För att inte tala om den frustration och uppgivenhet som uppstår för individerna själva av att inte jobba med det man är expert inom.
Det här duger inte. Med vad och vems är felet? Även om man försöker lägga över problemet på någon annan politiken, arbetsgivarna, omvärlden eller de utrikes födda själva så kvarstår faktumet att vi alla är bärare och ambassadörer av varumärket Sverige.
Sverige är ett litet öppet land och precis som andra länder i globaliseringens tidevarv tävlar vi om att bli det perfekta kunskapssamhället. På jobbet, bland politiker i tidningar och på konferenser pratar vi ibland som om målet om kunskapssamhället redan var uppnått. Men ständiga rapporter om osakliga löneskillnader mellan kvinnor och män, utrikes födda och äldre som fastnar i långtidsarbetslöshet och företag som
söker sig utomlands för att få tag i rätt kompetens pekar på en något vilsen och ineffektiv arbetsmarknad. Jag tycker inte man kan påstå att Sverige är någon stor kunskapsnation så länge arbetsmarknaden haltar på det här viset och vi inte lyckas ta tillvara på kompetensen hos de människor som söker sig hit.
Är problemet det att vi gör vi som vi alltid har gjort, trots att vi vill uppnå något nytt? Mäter vi, utbildar vi och rekryterar vi på samma sätt som tidigare fast vi skulle kunna nå längre, nya marknader och ny kunskap om vi gav ordet kompetens en uppdatering?
Jakten på nya effektiviseringar i redan slimmade organisationer kan hindra nytänkandet. Men det börjar bli dags att ta hand om Sveriges potential, värna vårt varumärke och ta nästa steg mot en modern och välfungerande arbetsmarknad. Sätt mångfalden, jämställdheten och nytänkandet högre på agendan. Uppdatera begreppet kompetens och använd fler nyckeltal än enbart sista raden i kvartalsrapporten.
Sara Lindberg, utredare Civilekonomerna