Ctrl+alt+del krävs för att få stopp på matfattigdomen

En ny lagstiftning för att minska matsvinnet kommer att ytterligare förvärra den svenska matfattigdomen. Det är uppenbart att politiken blundar för det enorma problem som matfattigdomen utgör i vårt land. Idéburen sektor kan erbjuda en win-win-lösning, men förbises. Nu måste svenska lagstiftare göra hård omstart på systemet och ta matfattigdomen på allvar, menar debattören Ida-Lina Frisell Aasland.

Var tionde svensk lever idag i matfattigdom, och siffran ökar hela tiden. Inom den idéburna sektorn vet vi detta alltför väl – vi arbetar med att stävja konsekvenserna av matfattigdomen dagligen. Den drabbar hårt och brett, men politiken tar inte problemet på allvar.

Den senaste signalen i fel riktning fick vi nyligen, när nya regleringar i avfallsförordningen presenterades. Regleringarna är resultatet av ett nytt EU-direktiv som träder i kraft vid årsskiftet och har som syfte att fler förpackningar ska gå till återvinning, och att minska matsvinn. Detta genom att dagligvaruhandel och livsmedelsbransch åläggs att separera bioavfall från förpackning.

Så långt allt gott. Idag äts en tredjedel av all mat som produceras i världen inte upp. Det är förstås fantastiskt att det kommer ett EU-direktiv som syftar till att främja hållbar hantering av livsmedel, organiskt avfall och förpackningar. I samband med det nya EU-direktivet hade Sverige kunnat göra en välbehövlig omstart. Genom att involvera offentlig, privat och idéburen sektor hade detta kunnat vara början på en resa för att bekämpa matfattigdomen. Ett första steg hade varit att lagstifta om att ätbar mat inte får slängas, utan i stället ska doneras. Vi på MatRätt har, precis som flera av våra medaktörer i idéburen sektor, upparbetade kedjor där matsvinn kan komma människor som står utanför systemet tillgodo. Med tanke på den växande matfattigdomen är behovet av donerad mat minst sagt skriande. Enligt SCB lever 19% av Sveriges befolkning i risk för fattigdom, alltså 1,9 miljoner människor*.

I stället implementerar Sverige i skrivande stund ett regelverk som innebär en arbetsintensiv och kostsam uppgift för livsmedelsbranschen och dagligvaruhandeln. I praktiken kan de välja mellan att bekosta att för hand eller maskinellt tömma yoghurtpaket, smörbyttor och äggkartonger och sortera förpackningarna, eller vite. Kostnaden för detta kommer att bäras av – just det – slutkonsumenterna. Med ökade matpriser blir resultatet ytterligare matfattigdom.

Vi står redo att ta emot matsvinnet, men eftersom informationen om hur man ska agera som livsmedelsaktör varit så bristfällig kommer troligtvis mängder av mat gå till spillo. Mat som kunde mättat många. I stället för att hamna i soptunnan skulle funktionellt svinn kunna bli en efterlängtad middag i ett av alla hushåll som lever i matfattigdom.

Vi hade önskat att den information som gått ut till livsmedelsbranschen och dagligvaruhandeln, kravställt – åtminstone starkt uppmuntrat till –att involvera oss inom den idéburna sektorn. Vi kräver att bli sedda som en möjliggörare som kan låta dessa fullvärdiga livsmedel och råvaror komma till nytta där de behövs som mest. Låt oss skapa en infrastruktur som underlättar donation av livsmedel från matindustrin till organisationer som arbetar med att bekämpa matfattigdom. Exempelvis förenklade regler och förfaranden för donationer, och fler incitament för företag att donera överskottsmat.

Vi som arbetar inom idéburen sektor möter alla de människor som av någon anledning inte får det stöd de har rätt till inom systemet, eller helt har fallit ur systemet. Vi är där det behövs som mest. Att samtidigt bevittna stelbent lagstiftning som blundar för den idéburna sektorns potential är smärtsamt. Svenska lagstiftare måste sluta se förbi matfattigdomen.

Nu krävs en omstart där vår sektor ses som en möjliggörare av de hållbara omställningarna. Vi är, tillsammans med våra branschkollegor, en seriös sektor som står redo att med medmänskliga principer och utan kommersiella vinstsyfte, helt enkelt – hjälpa till. Låt oss göra det!