Pressmeddelande -
Utveckla ett stimulanspaket med fokus på ökad odling av växtbaserade proteingrödor.
Sverige riskerar att bli omsprunget av länder som har förstått proteingrödornas potential för ekonomisk tillväxt, minskad miljöpåverkan och ökad livsmedelssäkerhet.
Konsumenter efterfrågar allt mer svenskodlade proteingrödor. Men de flesta produkterna i butikerna är gjorda på grödor som är odlade och processade utomlands och sedan skickade till Sverige. Vi använder ynka två procent av åker-arealen för att odla baljväxter såsom ärtor, bönor och linser. Så ska det inte vara.
Det finns flera anledningar för Sverige att investera mer i inhemska proteingrödor. De ger kväve till marken, vilket minskar behovet av gödning och ökar markhälsan. Fler fält med proteingrödor bidrar till den biologiska mångfalden, i områden som annars är spannmålsdominerade.
Denna mångfald bidrar dessutom till en mer robust livsmedelsförsörjning, i en tid av klimatförändringar, befolkningstillväxt och en orolig omvärld. Vi kan inte förlita oss på import av livsmedel från andra länder.
Det är viktigt att proteingrödorna står sig väl marknadsmässigt i jämförelse med andra grödor när lantbrukaren planerar sin växtföljd. Många lantbrukare är beredda att odla mer baljväxter, men vill inte stå för hela risken om skörden slår fel eller om efterfrågan uteblir. Som lantbrukare kan man inte ställa om till storskalig odling av baljväxter om det inte finns en säkerhet att någon vill köpa skörden.
Det behövs mer forskning för att få fram grödor som går att odla i Sverige, som är motståndskraftiga, ger en stabil skörd, håller hög kvalitet, är möjliga att tillaga, smakar gott och som kan utvecklas till livsmedel som konsumenterna efterfrågar. Det finns mycket forskning inom området, men att bedriva växtförädling tar tid och det behövs mer.
Bristen på anläggningar som kan omvandla grödorna till proteinpulver för vidare förädling leder till att odlingarna blir mindre, de färdiga produkterna får inte märkas med svensk flagga och om det inte odlas tillräckligt är ingen beredd att investera i förädlingsanläggningar.
I länder som Sverige konkurrerar med pågår radikalt ökade investeringar i den växtbaserade värdekedjan – från staten och privata investerare – i allt från odlingar, teknikutveckling, process- och produktutveckling samt exportsatsningar. Kanadas mål är till exempel att producera och exportera 10 procent av världens växtbaserade ingredienser och livsmedel. I Danmark är målet att fånga 1–3 procent. Här finns en tydlig strategi, en betydande finansiering och ett brett sektorstöd.
Vi riskerar idag att bli omsprungna av de länder som har förstått proteingrödornas potential för ekonomisk tillväxt, minskad miljöpåverkan och ökad livsmedelssäkerhet – faktorer som är helt avgörande för ett stabilt samhälle.
Skånebönan är ett bra exempel på hur odlare, producenter och förädlare, forskare, rådgivare och offentlig sektor samarbetar kring en gemensam handlingsplan för att kunna hantera utmaningen och möjligheten att öka odlingen och förädlingen av svenska proteingrödor för humankonsumtion i Skåne.
Men det finns en stor risk att Skånebönan och andra regionala satsningar blir fragmenterade och fastnar i det småskaliga. Skånebönan kommer aldrig kunna skapa positiva effekter för hela Sverige om inte frågan går från att vara en regional angelägenhet till att bli nationell.
Fyra förslag på politiska åtaganden för ökad odling och förädling av svenska proteingrödor:
1 Utveckla ett stimulanspaket med fokus på ökad odling av växtbaserade proteingrödor. Det handlar om att skapa lönsamhet i primärproduktionen och att dela ansvaret i ett uppstartskede. Det är orimligt att lantbrukaren tar hela risken.
2 Skapa fler sammanhängande satsningar på forskning, innovation och marknadsutveckling. Öka satsningen på Nationella Forskningsprogrammet för livsmedel.
Komplettera med en satsning riktad mot innovation i förädlingsledet, handel och konsument inom process- och produktutveckling samt konsumtion.
Utveckla och tillgängliggör en teknisk infrastruktur för prototyp, test och uppskalning som ökar möjligheterna för företag att växa, inte minst genom export.
3 Ge uppdrag om nationell koordinering och regional samordning. Det behövs en nationell samordningsfunktion som med hjälp av regionala aktörer kan stödja och driva utvecklingen, koordinera regionala aktörer så att fler företag får tillgång till utrustning för att testa nya produkter, öka tillgången till forskningsresultat, kapital, kontakter och kompetens.
4 Uppmuntra till svensk livsmedelskonsumtion för en hållbar utveckling. Vill vi ha en hållbar livsmedelsnäring i fred och kris, måste vi ha framgångsrika, välmående, expansiva svenska livsmedelsföretag i fredstid, det gäller både förädling och primärproduktion.
Livsmedel är en viktig framtidsnäring med stor tillväxtpotential. Den måste vi ta vara på.
SKRIBENTERNA
Anna Jähnke (M), regionråd i Region Skåne och ordförande för regionala utvecklingsnämnden.
Hans Ramel, ledamot i LRF:s riksförbundsstyrelse
Ingrid Landgren, tf vd Livsmedelsakademin
Sara Fredström, kommunikationschef på Livsmedelsakademin
Relaterade länkar
Ämnen
Livsmedelsakademin är en icke vinstdrivande klusterorganisation. Våra partner är privata företag, offentlig verksamhet och akademi. Tillsammans arbetar vi för att livsmedelsnäringen ska utvecklas till en innovativ, konkurrenskraftig och hållbar näring. Vår roll är att skapa förändringskraft genom innovationsledning, omvärldsspaningar, nätverk och projektledning. Vi tar utgångspunkt i Skåne, men jobbar både regionalt, nationellt och internationellt. Bland annat driver vi en nationell satsning för att få bort undernäring hos äldre, och vi har en nyckelroll i Skånes innovationsagenda för livsmedel. Läs mer på www.livsmedelsakademin.se
