Är det en tystnadskultur även i städbranschen?

Vi var några i Städbranschen Sveriges styrelse som såg ett inslag på TV4 nyheterna i veckan som handlade om tystnadskultur i offentlig sektor.

Tystnadskultur ökar i offentlig sektor och att det är så många som var 4:e anställd som upplever att missförhållanden inte lyfts, eller man inte tar tillvara idéer, och att man inte vågar yttra sig. Att det får förekomma på våra arbetsplatser idag är skrämmande och förskräckligt.

Jag ställde mig direkt frågan – hur ser det ut i städbranschen?

Tystnadskultur i städyrket är ett viktigt men ofta förbisett ämne. Det handlar om en kultur där de som arbetar inom yrket av olika skäl inte vågar eller känner att de kan tala öppet om problem, missförhållanden eller orättvisor i arbetsmiljön. Denna tystnad kan vara både självpåtagen (av rädsla för konsekvenser) eller inlärd (på grund av normer inom yrket eller arbetsplatsen).

Vad är orsakerna till tystnadskulturen

En tystnadskultur hålls ofta uppe av chefer som inte lyssnar, eller som skrämmer personalen till tystnad.

Chefer bör därför utbildas i:

Psykologisk trygghet – att lyssna utan att döma.

Arbetsmiljöansvar (AFS 2015:4 om organisatorisk och social arbetsmiljö).

Konflikthantering och respektfull kommunikation.

Många städare har timanställning eller visstidsanställningar, vilket gör att man undviker att "stöta sig" med chefer av rädsla för att inte få fler pass.

Många som arbetar inom städyrket har annat modersmål än svenska. Det kan göra det svårare att uttrycka sig eller förstå sina rättigheter

Inte alla är fackligt anslutna, och det finns ibland låg kännedom om vad facket kan hjälpa till med.

I städyrket finns det ofta en tydlig arbetsstruktur eller hierarki, särskilt i större organisationer eller företag vilket kan göra det svårare att komma till tals.

Konsekvenser av tystnadskultur

Tyst om arbetsmiljö: Städare kanske inte rapporterar farliga kemikalier, trasiga redskap eller stressrelaterade problem.

Psykisk ohälsa: Att bära på frustration eller orättvisor utan att kunna prata om det kan leda till psykiska och fysiska problem.

Om ingen vågar prata, så märker inte arbetsgivare vad som behöver förändras – eller kan ignorera problemen.

Hur bryter man tystnadskulturen?

Arbetstagare måste ges tid och utrymme att prata – utan att det påverkar deras arbetsuppgifter negativt.

Exempel:

• Regelbundna arbetsplatsträffar med frånkoppling från chefer.
• Workshops där man diskuterar arbetsmiljö, bemötande och respekt.
• Utbildning i värdegrund, bemötande och arbetsrätt – för både ledning och anställda.

Facket är ofta den mest kraftfulla motvikten till tystnadskultur.

Tips:

• Uppmuntra till fackligt medlemskap och utbildning.
• Låt facket informera nyanställda om deras rättigheter.
• Bygg tvärfackliga nätverk mellan olika arbetsplatser (så inte alla är beroende av en chef eller ett företag).

När någon vågar tala – lyft det som ett modigt exempel istället för att ignorera det.

• Använd intern kommunikation (intranät, affischer) för att visa att dialog uppskattas.
• Ge plats åt arbetstagare att berätta om förbättringar som gjorts efter att de sagt ifrån.

Att bryta en tystnadskultur i städbranschen – där många arbetstagare ofta är kvinnor, utrikesfödda och/eller har otrygga anställningar – kräver målmedvetet arbete på flera nivåer:

Det är också viktigt att förstå vad tystnadskulturen bottnar i som exempelvis:

• Rädsla för att förlora jobbet (särskilt vid visstids-/timanställningar).
• Språkbarriärer och brist på information om rättigheter.
• Normalisering av stress, tidspress och dåliga arbetsvillkor.
• Brist på fungerande facklig organisering
• Chefer som inte lyssnar, eller skrämmer till tystnad

Sammanfattning – nycklar för att bryta tystnadskulturen:

1. Trygga anställningar och arbetsmiljö.
2. Aktiv, synlig och tillgänglig facklig närvaro.
3. Delaktighet och dialog som inte är skenbar.
4. Utbildade och empatiska chefer.
5. System för att lyssna och agera – inte bara "höra".

Detta är ett mycket viktigt område att uppmärksamma och vi kommer säkerligen att återkomma till detta framöver.

Har du egna erfarenheter av detta skicka ett mail till oss: info@stadbranschensverige.se