Bidrar lagen om offentlig upphandling till oegentligheter i städbranschen?

Är det själva lagen som är boven kring den prisdumpning och de oegentligheter som finns i städbranschen?

Något blir ju onekligen väldigt fel i flera städupphandlingar som vi kommer i kontakt med. Varför kan inte upphandlare använda andra modeller än lägsta pris. Ja det går faktiskt och här nedan kommer några goda exempel.

Syftet är ju egentligen bra, det vill säga:

Lagen om offentlig upphandling (LOU) har som syfte att säkerställa att offentliga myndigheter handlar varor och tjänster på ett öppet, rättvist och konkurrensneutralt sätt. Men det finns situationer där tillämpningen av LOU – särskilt inom branscher som städ – kan bidra till oegentligheter, även om lagen i sig inte är orsaken.

Här är några sätt oegentligheter kan ske:

Prispress och osunda anbud. LOU kräver ofta att det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet väljs, vilket i praktiken ofta innebär det billigaste. Detta leder ibland till att:

Orealistiskt låga priser accepteras. Företag pressar löner, anställningsvillkor eller arbetsmiljö för att kunna erbjuda så låga priser som möjligt.

Seriösa aktörer slås ut till förmån för oseriösa företag med sämre affärsetik eller svart arbetskraft.

Bristande kontroll av leverantörer. Myndigheter har ibland otillräcklig kontroll av om leverantörer uppfyller arbetsrättsliga krav, betalar skatt eller följer kollektivavtal. Det möjliggör, att företag som använder oseriösa underentreprenörer får kontrakt.

Att företag kan dölja skattefusk, svartarbete eller exploatering av arbetskraft t.ex. genom långa underentreprenörskedjor.

Komplexitet och svårigheter att ställa krav. LOU:s regler är komplexa. Upphandlare inom kommuner och myndigheter har ibland, begränsad kompetens eller resurser att ställa rätt sociala och etiska krav. Svårigheter att följa upp om dessa krav faktiskt uppfylls under avtalets gång. Korttidskontrakt och bristande kontinuitet. Upphandlingar leder ofta till att kontrakt byts ut med några års mellanrum, vilket kan skapa osäkerhet för de anställda som riskerar att förlora jobbet eller få sämre villkor vid varje ny upphandling.

Allt detta gör det svårt att bygga upp långsiktiga, seriösa leverantörsrelationer

Slutsats: Lagen om offentlig upphandling i sig är inte orsaken till oegentligheter, men dess utformning och tillämpning kan bidra till att oseriösa aktörer gynnas i branscher som städ – där marginalerna är små och arbetskraften ofta är utsatt. Det finns dock möjligheter att förbättra situationen, till exempel genom: Skärpta krav på arbetsrättsliga villkor. Ökad uppföljning och kontroll. Användning av kvalitetskriterier istället för enbart pris.

Flera kommuner i Sverige har utmärkt sig som föredömen när det gäller att ställa sociala krav i städupphandlingar. Dessa kommuner har inte bara infört sådana krav i praktiken, utan också utvecklat modeller och arbetssätt som andra kommuner tagit efter. Här är några som sticker ut:

Malmö Stad är pionjärer med Vita jobb-modellen, som säkerställer att leverantörer uppfyller kollektivavtalsliknande villkor i upphandlingar. – Modellen innefattar facklig kontroll, sanktionsmöjligheter och bindande kontraktsvillkor. – Har använts i städupphandlingar för att motverka arbetslivskriminalitet, underbetalning och svartjobb. Malmö stad har varit förebild för andra kommuner, t.ex. Stockholm och Göteborg, som inspirerats av modellen. Göteborgs Stad har infört systematiskt socialt ansvar i upphandlingar. De har även antagit en strategi för socialt ansvarsfull upphandling som omfattar städupphandlingar. – Kommunala bostadsbolag som Familjebostäder och Poseidon har ställt krav på sysselsättning av arbetslösa och nyanlända i samband med städuppdrag. Samarbete med fack, arbetsförmedling och civilsamhälle gör uppföljningen stark. Kommunen kombinerar etiska krav med sysselsättningsmål.

Umeå Kommun arbetar med tydliga mål och bred tillämpning. De har som mål att inkludera sociala krav i minst 15 % av alla upphandlingar. – Har använt sociala krav i städupphandlingar för att skapa praktik- och anställningsmöjligheter för personer långt från arbetsmarknaden. – Arbetar aktivt med uppföljning och utvärdering.

Upphandlingsenheten utbildas regelbundet för att förstå hur man formulerar och följer upp sociala krav.

Stockholm Stad har en central policy för sociala klausuler i upphandlingar, vilket omfattar både städ, bygg och andra tjänster. De ställer krav på sysselsättning för unga, nyanlända och långtidsarbetslösa i flera städupphandlingar. Kommunen tillhandahåller stödmaterial och utbildningar till upphandlare och förvaltningar. Arbetet är välintegrerat i hela organisationen snarare än projektbaserat. Botkyrka kommun ställer krav på traineeplatser i städupphandlingar. Sundbyberg har testat krav på kollektivavtal i lokalvårdsupphandling. Växjö kommun arbetar med social hänsyn i städupphandlingar inom ramen för arbetsmarknadsinsatser.

Vad kännetecknar ett föredöme? Kommuner som är förebilder har ofta: En tydlig strategi, eller policy. Ett systematiskt arbetssätt – inte bara projekt. Samarbete med fackförbund och arbetsmarknadsaktörer. Konkreta krav i upphandlingsdokumenten. Uppföljning och sanktionsmöjligheter med dedikerade avsatta resurser.

Tack för att ni försöker göra något konstruktivt kring städupphandlingar och vi hoppas att fler tar efter.

Carina Boman Helgesson