Människan bakom – Hur verkligheten kan vara bakom en städupphandling med lägsta pris

Johanna mötte upp in skolans entré. Anna skulle börja sitt nya deltidsjobb som städare vid sidan av sina universitetsstudier. Anna behövde pengar eftersom studiebidraget inte var så högt, det räckte inte till hyran och så måste hon ju leva också. Hon hade fått tips av en vän om att det fanns jobb ledigt på ett större städbolag i staden.

Bara så att du vet ...du måste jobba fort!

Johanna var arbetsledare i detta större städbolag. ”Bara så att du vet så måste du jobba fort” upplyste hon, det var bland det första orden Anna fick till sig i sitt nya jobb.

Skolan som Anna skulle städa i var en stor låg- och mellanstadieskola, det fick max ta tre timmar per kväll att städa den. Städrummet eller rättare sagt skrubben var liten, där stod en gammal hushållstvättmaskin som sett sina bästa dagar. Mopparna och mirkrofiberdukarna var slitna, och hade även de sett sina bästa dagar. Det fanns inte mer än 20 moppar och 20 dukar att förfoga över till den stora skolan. Mopparna och dukarna räckte inte till på långa vägar, för att kunna städa hygieniskt. ”Skit i det sa Johanna, det är det ingen som vet eller bryr sig om.” ”Doppa dem i hinken, och vrid ur så funkar de till flera toaletter”.

Stökigt och oordning i skrubben, det fanns ingen plats att hänga tvättade moppar och dukar. Det var sunkigt och smutsigt, helt enkelt vidrigt.

Städvagnen var i dåligt skick, och var oergonomisk och svår att köra framåt. På skolan låg det delvis mattor i klassrummen, som skulle dammsugas. Dammsugaren var gammal, dammsugarpåsen full, men det fanns inga nya dammsugarpåsar att tillgå.

Arbetsledaren var med den första dagen, sedan skulle Anna klara sig själv. Anna hade aldrig tidigare städat, men enligt Johanna var det absolut inga problem, det viktigaste var att skynda sig, för Anna skulle inte få extra betalt, om det var så att det tog längre tid än tre timmar.

Den första dagen själv var tung, det fanns inte på världskartan att Anna skulle hinna städa hela skolan på tre timmar, det blev övertid utan ersättning redan första dagen, och så fortsatte det kväll efter kväll. Men hon jobbade på för hon behövde pengarna så väl.

Kapprummen där eleverna hängde sina kläder, och ställde sina skor var fulla av grus, sand och lera, arbetet blev tungt. Mopparna gjorde inte sitt jobb, inte dammsugaren heller. Någon städmaskin fanns inte att tillgå.

Hur ren blev skolan egentligen? Hur mycket smuts blev kvarlämnat? Hur mycket bakterier fanns i omlopp?

Hur uppfattade Anna sitt jobb som städare? Är det ett yrke hon skulle tala gott om för sina vänner och bekanta? Ska ett arbete få vara på det här sättet? Hur tär det på kroppen rent fysiskt men även psykiskt?

Vad skulle våra politiker, myndigheter, verksamhetschefer och upphandlare säga om de fick hela historien berättad för sig?

Skärpning – det finns en människa eller flera människor bakom varje billig och dålig upphandling. Det är alltid någon som får ta konsekvenserna, och oftast de som varken har makt eller mod att kunna göra något.

Ovanstående scenario är säkert inte det värsta. Alla skall ha bra förutsättningar, både tid och bra material för att kunna utföra ett bra arbete.

Vad hände? Jo, Anna orkade endast arbeta en termin i detta städbolag, sedan var hon knäckt både fysiskt och psykiskt och vill aldrig mera jobba i städbranschen.

Men redan efter några dagarna fanns en ny städare på plats, som hade samma dåliga förutsättningar som Anna, vad som hände med den människan är det ganska lätt att räkna ut...