Språk påverkar om vittnen uppfattas som trovärdiga – men inte hur tillförlitliga de är

Ny forskning visar att vittnen som talar ett andraspråk är lika tillförlitliga som modersmålstalande, men riskerar att bedömas annorlunda av rättssystemet.

I sin doktorsavhandling har Arman Raver undersökt hur språk och etnisk diskriminering kan påverka bedömningar av vittnesmål i rättsliga sammanhang. Fokus ligger på personer som vittnar på ett andraspråk – och på skillnaden mellan hur korrekta deras utsagor faktiskt är och hur de uppfattas. Resultaten visar att vittnen som inte talar sitt modersmål är minst lika tillförlitliga som modersmålstalande. Trots detta bedöms de som mindre trovärdiga och känner sig också själva mer osäkra när de vittnar.

– Sammantaget såg vi att språk kan påverka trovärdighetsbedömningar på ett sätt som inte speglar tillförlitligheten i minnet. Det gör det viktigt att skilja mellan hur säker vittnet själv känner sig och hur andra tolkar och bedömer personen, berättar Arman Raver, forskare vid Psykologiska institutionen, Stockholms universitet.

Studien ifrågasätter även vanliga antaganden om nervositet och kroppsspråk som tecken på opålitlighet.

– Vi fann att vanliga icke-verbala signaler som fipplande eller ansiktsuttryck inte signalerade vare sig korrekthet, säkerhet eller bedömd trovärdighet.

I många länder, inklusive Sverige, är det inte ovanligt att vittnen, brottsoffer och misstänkta under en rättsprocess behöver använda ett språk som inte är deras starkaste. De flesta moderna rättssystem erkänner rätten till tolk om man inte förstår eller kan uttrycka sig tillräckligt väl på rättegångsspråket.

Osäkerhet skapar glapp mellan tillförlitlighet och trovärdighet

Genom studiens olika delar framträdde en tydlig lucka mellan tillförlitlighet och trovärdighet. Vittnen som vittnade på andraspråk var lika tillförlitliga som de som vittnade på sitt modersmål – de kom ihåg ungefär lika många korrekta som inkorrekta detaljer och var inte mer mottagliga för suggestiva frågor – men de kände sig mindre säkra och bedömdes som mindre trovärdiga av observatörer.

– Där ser man tydligt glappet mellan tillförlitlighet och trovärdighet, menar Arman Raver.

Arman Raver har tillsammans med forskarkollegor systematiskt gått igenom centrala beståndsdelar i vittnespsykologin: tillförlitlighet, säkerhet, trovärdighet och icke-verbal kommunikation – och undersökt hur de hänger ihop med språket. I avhandlingen testas till exempel föreställningen att man kan läsa av ärlighet, osäkerhet eller korrekthet genom kroppsspråk.

–Vi fann inga starka samband mellan våra icke-verbala beteenden och vem som faktiskt var mer korrekt, kände sig säkrare eller bedömdes som mer trovärdig. Det går på tvärs mot intuitionen hos både allmänheten och yrkesverksamma inom rättsväsendet, säger Arman Raver.

Hur påverkas ett vittnesmål som återberättas på ett annat språk än det språk som händelsen upplevdes på?

– I mina data och studier såg vi inga tydliga tecken på att minneskorrektheten blev sämre av att vittna på ett andraspråk jämfört med modersmålet. Det som förändrades var upplevelsen och intrycket. Vittnena kände sig mindre säkra när de vittnade på ett andraspråk, och observatörer bedömde dem som mindre trovärdiga, trots att deras minnen var lika korrekta. Det var alltså inte minnet i sig som gick förlorat i översättningen, utan framför allt hur säker man känner sig och den sociala bedömningen.

-> Mer om Arman Ravers forskning

Kontakt

Arman Raver, Psykologiska institutionen, Stockholms universitet. Tel: 070-415 90 20, e-post: raver.gultekin@psychology.su.se