Biokraftvärme, tack!!

Tillbaka till frågan om biokraft, som jag tog upp i en blogg för ett par veckor sedan. Alla kloka energidebattörer inser att vi behöver biokraft i elsystemet, men ingen har något riktigt bra förslag för hur biokraften ska gynnas. Hur investeringarna i ny biokraft ska komma till stånd och hur vi ska kunna garantera att de befintliga biokraftanläggningarna kan drivas vidare.

Biokraften har så många fördelar. Ändå får den inte plats i debatten och beslutsprocesserna.

Istället handlar debatten om dammsugare och kärnkraft. Det absurda i denna energidebatt blottläggs i en fyllig artikel av Torbjörn Nilsson i Svenska Dagbladet härom dagen. Han har pratat med bland andra Mikael Odenberg vid en promenad i Hagaparken in Stockholm. Mikael Odenberg, som var Moderaternas ledande energipolitiker under många år och senare generaldirektör för Svenska Kraftnät, avfärdar det nyväckta intresset för att bygga kärnkraft som populism och ”något som ingen normalt funtad människa kan överväga”. Skälet är att alla vet att ny kärnkraft är för dyr och inte kan hävda sig på marknadsmässiga villkor.

Med den insikten borde vi kunna avfärda kärnkraftsdelen av debatten. Den delen är ett spel inför okunniga opinioner.

Den andra delen handlar om dammsugaren, och den aspekten är relevant. En TV-reporter tog upp frågan om vi borde använda dammsugarna när det är ”brist på el” nu mitt i vintern. Det finns ett effektproblem, och det har blivit tydliggjort när Sverige för första gången på tre år upplever isdygn, en 24-timmarsperiod när alla delar av Sverige har temperatur under noll grader.

Hur utvecklingen ser ut timme för timme kan man följa på Kontrollrummet, Svenska Kraftnäts pedagogiska sajt som redovisar utvecklingen i det nordiska elsystemet. Vi har de senaste dygnen kunnat notera hur elbehovet i Sverige tidvis klättar upp kring 25 000 MW. Vi kan se hur mycket olika produktionsslag bidrar med varje timme och vi kan se priserna, som tidvis varit över 2 kr/kWh. Det kan jämföras med de näranoll-priser vi ofta hade i höstas.

El måste ju produceras i samma ögonblick som den förbrukas. Att vi får ett effektproblem när det blir svinkallt i hela landet beror på att vi har en massa elvärme. Så frågan är om vi inte borde prata om ett ”elvärmeproblem” istället för ett ”effektproblem”.

Den här problematiken diskuteras på ett insiktsfullt sätt av den nya EU-parlamentarikern från Centerpartiet, Emma Wiesner, i en debattartikel i samma tidning som intervjun med Odenberg. Hon är inte bara en ung politiker, utan också expert på energifrågor, ingenjör som arbetat i energibranschen.

Emma Wiesner tar upp problemen för planerbar fossilfri elproduktion att kunna hävda sig på marknaden med de marknadsvillkor som nu råder. Hon nämner biobaserad kraftvärme som en av de här alternativen som kan avhjälpa en del av de problem vi nu upplever. Det är inte det enda alternativet. Utbyggda nät och bättre förbindelser till våra grannländer har också stor betydelse.

En seriös energidebatt måste handla om det som Emma Wiesner tar upp. Hur ska vi få ett elsystem som fungerar alla tider på året och ger försörjningstrygghet lokalt och regionalt. Att driva ett olönsamt kärnkraftverk vidare löser inte det problemet, särskilt som en reaktor inte kan variera effekten efter pris och efterfrågan. Kärnkraft är utpräglad baskraft vilket betyder att den inte är svaret på hur vi kan klara elförsörjningen vid effekttoppar. Emma Wiesners förslag till förbättringar av styrmedlen är värdefulla, men jag ser inte att de garanterar att vi får investeringar i mer biokraftvärme. Men de skulle bidra.

Mitt närmaste biokraftverk här i Sörmland finns några kilometer bort. Jag ser skorstenen sticka upp över skogen när jag tar mina promenader i kylan. Effekten är på 5,4 MW, som kan klara en del av elbehovet i stan, och är ett värdefullt tillskott under kalla vinterdygn.

Låt mig påminna om biokraftens fördelar:

• Den är planerbar, dvs man kan producera el när man själv vill, till skillnad från de variabla energislagen som helt styrs av den momentana tillgången på vind och sol.
• Energilagret finns i bränslet. Det ger billig och enkel energilagring.
• Produktionen sker oftast i nära anslutning till förbrukningen vilket minskar behovet av investeringar i elnät.
• Det finns inga säkerhetsrisker som gör att man riskerar att plötsligt tappa produktionen, som vid kärnkraft.

Kort sagt: biokraft är förnybar, planerbar och trygg elproduktion som behövs i ett balanserat 100 procent förnybart elsystem.

Ett första steg för att tydliggöra biokraften är att skilja på förnybar och icke förnybar värmekraft i statistiken. På kontrollrummet redovisas en anonym ”värmekraft” som kan vara både kolkraft, gaskraft, oljekraft och biokraft. Det här måste de ansvariga myndigheterna kunna fixa så att vi tydligt kan se när och var i Norden vi producerar klimatvänlig och klimatskadlig el.

Värmekraften i Sverige, som idag nästan uteslutande är biokraft, har de senaste dygnen legat kring 1 700 – 2 000 MW, just nu 1 982 MW. Det är en förvånande låg nivå. På tidningen Bioenergis biokraftkarta ser vi att det finns nästan 4 800 MW kapacitet i alla biokraftanläggningar. Vem kan förklara varför vi inte använder en större andel av den kapaciteten nu när elbehovet är stort och priset är högt?

/Kjell Andersson